tisdag 7 december 2010

Drömtydning

Vilken nörd jag är ellerhur?
Arbetar med powerpointen som nu är klar o uppladdad! Ska öva en gång till innan sängen.



Ska bli obeskrivligt skönt när kursen är klar på torsdag. Känner mig så stressad verkligen.
Jag kommer inte bli mindre stressad efter, men kanske att jag kan känna att jag faktiskt kan klara av att ta mig fram till Indien. Nu är jag apatisk för jag klarar inte av all press på en gång.
Men man är ju inte så smart. Jag lägger ju upp hinder för mig själv. Jag lägger mig för sent, inte för att jag inte kan sova, utan för att jag hittar på saker att göra, som att städa.
Jag städar mycket, fixar, rensar, organiserar. Som att mitt huvud är så stökigt efter separation och annat att jag städar i lägenheten när jag kanske egentligen behöver städa hjärnan. Men känslan av att jag tar bort gammal och in nytt, renheten och ordningen, det hjälper mig att fokusera på det som är positivt.

Drömmar. Jag har alltid tyckt att de varit viktiga. Alltid trott att det kanske finns en mening bakom de. Inte bakom alla, för mycket kan nog spegla vår oro och ångest, även fysiska tillstånd skall ju påverka.
Men jag har en återkommande dröm, som jag i perioder kan ha flera gånger i veckan, ibland har jag den inte på 6 månader. Jag hade den jättemycket under augusti till oktober, nu har den varit borta i 2 månader ungefär, för att återkomma igår.
Sån otäck känsla att man tappar sina tänder. Det är en typisk vanmaktsdröm. Jag hatar de verkligen. Så utsatt och ensam. Ingen kan hjälpa en, ingen lyssnar, ingen bryr sig. Jag önskar att jag kunde vakna, men det går inte.

Jag kollade iallafall upp lite drömtydning, jag har gjort det innan, men fick för mig att jag skulle göra det igen.
Att det tyder på förlust och död visste jag redan, men det kan tydligen också syfta på en stor förändring.
Som den förändring när vi i våra unga år tappar våra mjölktänder och börjar ett mer vuxet liv med skola, kompisar, läxor etc. Så egentligen är det inget nytt. För stor förändring blir det ju.
Men kan drömmen sluta då... jag fattar, jag vill och jag skall.


Mia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar