Alla som inte vill höra mig klaga kan sluta läsa nu.
Jag är så förbannat trött på detta land, detta väder, denna så kallade sommar. Det är jämt ett jäkla snack och förskönande av "svensk sommar". Att kalla det här sommar är som att säga att bajs är gott att äta.
Att bo i detta sönderregnade, blåsiga och kalla skitland är tortyr. Missförstå mig rätt: Sverige är ett bra land och BLA BLA BLA. Men att aldrig kunna planera något utomhus pga vädret, är skit rent ut sagt. Att vara så väderberoende att man inte ens vet om man kan åka till skogen för att promenera en hel dag i morgon eller en annan dag. Kallar man det för liv? Nej, det är ett fängelse.
Jag behöver inte kunna bada i havet eller segla i skärgården, jag behöver inte ligga och sola i Slottskogen eller ha picknick på en klippa. Men kan jag snälla kunna få ta en fika i stan eller ta en promenad utan att behöva bli nedpissad av regn eller bortblåst av en förbannad storm? Är det för mycket begärt?
De fem månader vi har av drägligt väder måste tydligen bestå av femton grader, frånvaro av sol, grå himmel VARJE dag och helst regn och 8 m/s i vindstyrka.
I sociala medier som dagstidningar, Twitter, Facebook etc möts man hela tiden av människor som deklarerar att det regnar ute eller att vädret är skit. Sen har vi såklart dessa klämkäcka as som motdeklarerar med "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder" eller "men åh, asså, sluta klaga så" och "gör det bästa av det".
Men ta och häng er.
Vill du ha på dig termobyxor året om - ha det då, men låt mig trivas i mina shorts.
Jag har rest en del (inte bara under högsäsong) och spenderat alla årstider i Frankrike och spenderade höst och början av vinter i Australien. Visst, det kunde regna och blåsa, men inte två-tre veckor i sträck! Man var inte så väderberoende att man inte var tvungen att skjuta upp en aktivitet i veckor.
Men fly landet då. Den enklaste och smartaste lösningen för alla.
- Jag vill inget hellre men det går ju som bekant inte.
Jag må vara bortskämd med att resa ofta och länge, jag är van vid att kunna dra iväg lite när jag känner för det, men vi kan ju inte lämna landet. Jag dör långsamt inombords och har aldrig känt mig mer fången i mitt liv. Jag har nog inte varit i Sverige så här länge i mitt liv. På 14 månader har jag bara spenderat en vecka utomlands.
Nej, jag kommer inte åka utomlands utan Jason, han har förtjänat att åka lika mycket som jag har och han jobbar jättehårt. Han tycker också att sommaren är förfärlig.
Det är som att säga till en unge att den inte får äta godis på ett år. Var den inte godissugen innan så blev den det.
Det finns ju mycket kul att göra i Sverige också. Man kan paddla kajak vid Orust, åka till Öland och Gotland där jag aldrig varit eller hälsa på alla vänner i Stockholm. Om det inte hade varit för det totalt vidriga väder som gör att jag totalt tappar lusten till allt!
Ska jag spendera 500 kronor per natt (för oss tillsammans) för ett äckligt hostel i Sverige när det kommer vara pest och pina att göra något på dagarna? Ta dig i röven Sverige.
Lite bilder på icke-perfekt väder där man ändå kan ha kul.
Esperance, Australien. Kyligt och lite blåsigt vid havet men det funkar om man tar på sig en jacka. Januari vilket innebär sensommar.
Sydkusten av Australien. April vilket innebär höst och början av vinter så långt söderut. 17 grader i det näst intill antarktiska havet (det ligger nära antarktis).
Sydney, Australien. April, höst. Regntungt och det kom nån skur men 20 grader och helt okej.
Turkiet där vi var i september. 45 grader och överjävligt varmt men med parasoll klarade man av det.
Regn och storm går bort. Hellre 15 grader och uppehåll än den här misären.
Veckans väder i Göteborg. Skjut mig. Inte en tillstymmelse till förbättring syns under juli enligt meterologerna.
En vecka av uppehåll och växlande molnighet är allt jag kräver. Jag behöver inte strålande solsken och tropisk värme. Ge mig bara lite värdighet och en anledning att leva.
- Mia
