fredag 24 december 2010

Air India

En man. Som hade allt. Men som lät drömmen om rikedom stiga honom åt huvudet. Och sen hade han inget.
Sitter på flyget till Indien, 4 timmar kvar, halvvägs med andra ord.
Åker med Air India, vilka lyxplan! Jag har åkt ganska många långflygningar, och det här utan tvekan den bästa.
Liten egen TVskärm där man kan kolla film o sånt. Det fanns en egen meny med indiska filmer, hittade en jättebra, handlade om en man som hade en dröm, och bestämde sig för att följa den. Men på vägen tappade han bort målet och sig själv och förlorade allt. Visst, det låter stereotypt, men den var så gripande.
Det är en av mina största farhågor i livet, att jag skall se någon jag älskar förändras och bara bry sig om rikedom i form av materiella ting. Det finns ju så mycket mer rikedomar i livet.
Men han förlorade allt. Började om på nytt. Tog sig upp igen. Helt ensam.
Är det inte konstigt att man skall behöva förlora allt innan man förstår vad man hade, vad man hade kunnat bli och att den där känslan av oövervinnlighet inte betydde nått om det inte fanns någon som kunde glädjas med dig?
Hur kan man tappa uppfattningen av tillvaron så totalt att man bara ser andra människor som tillgångar och att de är där för att hjälpa dig att förverkliga dina drömmar?
När den kom så långt var mina kinder våta av tårar. Väldigt gripande.
Fick mig att tänka på vad jag och min psykolog talade om sist. Kan inte riktigt yppa det här men det fick mig att reflektera.



Jag tog denna bilden på Frankfurt airport med en helt annan avsikt än att den skulle se ut så här. Men så jag den nu och efter att ha kollat på filmen så fick det mig att tänka.
Lustigt ändå att man aldrig bara kan se sig själv, man ser hela tiden omgivnings reflektioner. Eller tvärtom, man trodde man tittade på omgivningen, men allt man såg var sig själv och ens egna reflektioner.



Maten på planet var fantastisk! Det må vara att jag älskar indisk mat, men grönsakerna var perfekt krispiga och köttet var fint, mört utan att vara trådigt eller slemmigt. Cred till Air India!



Jag gillar också att man kan kolla vart man är, det känns mer som att man kan visualisera målet då.
Dags att försöka sova lite. Har inte sovit på 24+12+6 timmar. Jag orkar inte räkna ut vad det blir...



Mia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar