En byggnads historia

När jag går o tittar på en byggnad eller ett monument, så är det inte för att jag vill känna mig så himla häftig, eller för att jag skall kunna säga att jag har varit där. Det är för att jag tycker att det ger mig mycket. Jag tycker att jag genom att gå omkring själv, o liksom rensa huvudet, ta på stenar, utsmyckningar, och texter kan känna så mycket.
Det är inte egentligen byggnadskonsten som sådan som intresserar mig utan mer människorna som har gjort det, människorna som har gått på samma gator som mig etc. Lidande, glädje. Känslor. Livsöden.



Detta är "red tower". Qutub Minar.







Mysiga små hål o gångar. Pelare, ornament.







Gamla valv och ruiner.







En av få gånger som jag faktiskt har sett vilda papegojor. Gillar deras läten.



Det är sådana här avbildningar, mönster, texter etc som är gjorda av sten som jag kan tycka är helt fantastiska.



Vilken vägg! Jag är kär! Varje sten hade sin egna färg o form och jag tycker de är så vackra verkligen! Konstigt att man kan få sanna lyckokänslor av att se o ta på en stenvägg. Men sånt måste upplevas ensam.



Otroligt. Detta talar till mig.



En liten ekorre.



Mia