Bangalore

Vår sista dag i Indien spenderades som den borde, med shopping. Vi besökte för första gången riktiga varuhus och dagen var faktiskt trevlig. Vad kan man säga om Bangalore... Staden känns inte indisk. Den är ren och välskött, hela hus och mer moderna affärer. Mycket folk som ser väldigt prydliga ut, man ser inga människor utan skor etc. Trafiken är galen men det finns trafikljus som de faktiskt stannar vid. Det har jag inte sett innan, de har bara kört förbi i andra städer.



Mat! Frukost går helt enkelt inte att äta här för mig. Bröd, bröd, bröd. Så jag åt inte förrän vid tre och de andra beställde pizza! Ahh, den såg så god ut. Jag åt en äcklig kycklingsallad med krutonger överallt. Suck! Men det gjorde mig mätt iallafall. I en timme.



Här sitter de små pizzorna och ler.



Jag drack en utsökt Irish coffee! Sjukt god.



Tillbaka på hotellet för att åka till flygplatsen. Mera mat! Åt en jättegod chicken masala med ris. Indisk mat knäcker. Kommer verkligen sakna kryddorna.

Ja. Man kan inte alltid vara vacker. Jag ser ut som ett ras med påsar under ögonen.
Anledningen till detta är att jag fick sova på extrasängen i natt. Var det skönt? Nej, den var mer som en hängmatta och jag fick ont i ryggen. Sängen skall vara hård!
De andra fick den lyxigaste säng jag någonsin sett.
Men det är bättre att låta Klaga 1 och Klaga 2 få sova bra så slipper man höra deras gnäll sen:)



Mia

En tur runt Indien

Vår sista kväll i Kovalam spenderade vi på German Bakery och jag sa hejdå till alla mina indiska försäljare som skrek "Mia!" överallt jag gick.
Killen jag köpte cigaretter av tyckte jag skulle komma tillbaka nästa år och att vi skulle gifta oss. Det var ju gulligt av honom att tänka på en stackars 27-åring som enligt indisk standard är alldeles för gammal för att gifta sig.







Fredag förmiddag var det tänkt att vi skulle flyga från Trivandrum till Bangalore. En sträcka på 50 mil och det skulle ta en timme lite drygt. Men flyget var av någon anledning vi inte fick reda på inställt. Det är helt enkelt roligare om allt krånglar.
De bokade om hela resan och vi var då tvugna att flyga upp till Mumbai (Bombay) vilket ligger nästan lika högt upp som Delhi (okej jag överdriver lite) för att sedan flyga igen med ett annat Air India-flyg till Bangalore.
Men - flyget till Mumbai var försenat... Vilket innebar att incheckningen till vårt anslutande flyg hade stängt. Vi fick nej av alla förutom duty managern för Air India som efter mycket om och men fick sin personal att fixa handskrivna boarding pass till oss. Det hade då tagit sådan tid att flyget skulle ha gått för 30 minuter sedan. Han följde oss igenom securityn och tanterna blir galna för att det är handskrivna boarding cards.

Well! Vi springer till gaten och då står militären där med sina gevär och släpper in oss. MEN - då finns det bara två platser på flyget, haha!
Vi får tillslut alla platser i business class. Flyget har ju för längesedan missat sin slottid och vi får vänta ytterligare 30 minuter. Hela flyget har alltså väntat i en timme bara på oss. Men hade de inte sagt nej från början så hade vi hunnit.
Värsta lyxen i business class!



När vi gick av fick vi arga blickar från alla. Jag förstår det... Men det var inte vårt fel. Men jag hade också blivit irriterad.



Jag fick välja bland ett urval av tidningar och hittade en intressant artikel i Femina.
Så intressant att läsa allt ur ett indiskt perspektiv. Kvinnor reflekterade över skillnader mellan västvärlden och Indien. Det pratades sex, mode, smink etc precis som i vilken skvallerblaska som helst.
Indiska kvinnor verkar väldigt stolta över sina former. Ett fåtal kvinnor är smala här, men de verkar nöjda! Men västvärlden påverkar nog mer och mer tyvärr.



Mia

I will bring you to jail!

Igår åt vi fisk på vår restaurang som vi gillar. Fantastisk fisk verkligen! Tyvärr var den kanske inte fräshast i världen, vi fick alla lite ont i magen. Av olika grad:)



Vår takfläkt på hotellet är ju helt galen, värsta helikoptern.







Nu börjar man få lite färg, till och med på benen. Jannes och min arm, haha, jag är lite skadeglad, men bara lite.
När jag är pratar om knän... Jag har haft ledvärk EN gång sedan jag kom till Indien. Hemma har jag det varje dag. Tänkvärt. Det är inte bara mitt hjärta som längtar till varmare breddgrader, min kropp gör det också!
Fast man säger ju: the power of the mind.



Älskar den här bilden! Tog den idag när jag drack kaffe.



Igår när jag gick från stranden och rökte kom en polis och sa:
- You can not smoke here.
Jag frågade:
- Why?
- It's public place, I will bring you to jail!
Samtidigt gjorde han tecknet nedan med händerna i kors.
Haha!
I will bring you to jail!



Ikväll är det sista kvällen i Kovalam. :(
Imorgon flyger vi från Trivandrum till Bangalore för att bo en natt där och förhoppningsvis hinna se lite av staden. Det skall vara Indiens mest moderna och renaste stad. Vi får se. Jag hade nog hellre stannat på stranden... Älskar solen och värmen.
Men snart är vi hemma igen. Jag ska inte vara negativ, jag åker igen om tre veckor. Le! Jag skall le och bara fantastiskt lycklig och alldeles underbar.
Okej - det funkade inte. Ciao!



Mia

Min bro

Jag blev helt kär i den här bron när vi var ute på backwater-grejen. Så fin! Kan inte förklara varför men älskade den verkligen.







Frihet för mig.



Mia

Shantaram

Jag har äntligen läst ut "Eat, pray, love" nu. Jag älskade den. När jag fick höra om den hade jag ingen aning om att den hade filmatiserats. Jag har sett filmen också... Men den är verkligen dålig om man jämför med boken. De har inte bara ändrat på detaljer, de har ändrat stora viktiga händelser och konceptet är inte detsamma.
Boken är dock fantastisk. För mig har det inte varit en bok att läsa ut på en dag, det har tagit lång tid. Den har fått mig att tänka så mycket och mycket av det hon upplever i boken överensstämmer med mina erfarenheter och åsikter. Så för mig var den väldigt intressant.
Den handlar ju om en kvinna som bryter upp sitt liv efter många misslyckade relationer och äktenskap för att hitta sig själv. Först då vet hon vad hon letar efter och hittar därefter mannen som hon bestämmer sig för att leva med. Den handlar dock inte om att hitta kärlek, inte i en man iallafall, utan att hitta kärleken till sig själv, att förlåta sig själv, acceptans. Kärleken till mannen kom under den resans gång.

Jag har tänkt på det så många gånger, att människor försöker hitta den personen som skall göra en hel. Som skall vara den kompletterande DNA-strängen. Jag har aldrig trott på det.
Hur kan du hitta den kompletterande DNA-strängen om du inte vet hur många C och G du har på din sträng? Det är omöjligt. Du måste själv vara hel och känna dig själv innan du vet vad det är du letar efter. För mig iallafall. Det var många år sedan jag kom på det men kom att tänka på det nu igen.
Och gillar du inte det du ser i början, så kommer du aldrig gilla det.
Jag tror att framförallt många kvinnor bedrar sig själva när det gäller det. De flesta människor är oförmögna att förändra grundläggande egenskaper. Dömt att misslyckas.

Ett citat jag fastnade för:
"You are young and beautiful".
"Really? I thought I was old and divorced".

Man kan se så olika saker hos sig själv än vad omvärlden ser. För mig som inte har gått och skuttat på pastellfärgade moln det senaste året, kändes det väldigt slående.

Nu har jag börjat läsa:



Det är en sann berättelse om en australiensare (författaren) som rymmer från ett fängelse i Australien. Han hamnar till slut i Indien. Jag har bara läst två kapitell men är helt fast. Sånt driv i texten. Intressanta karaktärer.
Den gestaltar på ett väldigt intressant sätt vad människor tycker är viktigt i livet. Frihet sa huvudpersonen, av given anledning. Han sa något sånt här: 'Livet är ett fängelse och det kan gestaltas som helvetet. Men vetskapen att det inte finns någon himmel, är minst lika illa'.

Men det fanns ju en himmel, för han rymde ju. Men befann sig på sätt och vis i ett nytt fängelse, livet på flykt, en man utan frihet ändå.
Man är alltid slav under nått känns det som. Samhället, regler, pengar, människor.
Så fort man undkommer ett fängelse börjar ett nytt. Frihet är nog väldigt frånvarande.

Men åter igen, frihet är något relativt om man tänker på alla människor som lever under förtryck, i fattigdom och som är förslavade på ett eller annat sätt.

Man ser mycket skit här. Fattiga, handikappade människor som blir tillstuckna 10 eller 20 rupies (motsvarande 1,5-3 SEK) av turister. Jag förstår att de vill hjälpa men jag kan inte låta bli att känna att de köper bort sitt dåliga samvete för en spottstyver.
Jag vill göra mer. Det är väl därför jag sitter och pratar med folk ibland. Behandlar de som människor, inte som någon man kan ge 2 kronor för att de skall lämna en i fred.

Mia

English medicins

Det här stället besöker vi ofta. Apoteket för English medicins. De har en Fass precis som oss och loperamid och paracetamol inhandlades idag.



I natt vaknade jag med denna böld på axeln. Kliade som in helvete. Det är nästan bara jag som får myggbett här. Jag väljer att se det som att jag är godast helt enkelt!
Idag när jag vaknade var det borta.



Jag gillar mitt linne som jag köpte från Bubbleroom innan jag åkte.



Men mina shorts är for stora:( Jag som verkligen gillade de.



Mia

03.56

Här ligger man då på ett golv i södra Indien. Klockan är 03.56.
Mina rumskamrater är febriga och magsjuka. AC:n på. Fläkten på. Det är då fan att man skall behöva frysa här också.
Badrumslampan är tänd också, de måste ju kunna hitta dit på natten.
Det är sjukt störande när man vaknar av att man fryser. Jag har ändå en filt på mig, de andra har bara lakan. Och jag hatar, HATAR, att sova med ljuset på.
Men så sover jag ju inte heller.

När vi lämnade det andra hotellet så stannade jag kvar och stal deras wifi. Då kom det massa människor och pratade med mig som verkade hur roliga som helst. Så dags när man skall lämna.

När de andra låg och sov resten av dagen gick jag och åt lunch och läste min bok. Träffade en trevlig servitör som jag pratade med. Större delen av alla försäljare och restaurangfolk tilltalar mig vid namn. En tilltalar mig vid "Marlboro Menthol".

Men det är fortfarande sjukt ensamt här. Indierna är sjukt påfrestande. Jag har börjat klä mig mer "indiskt" på kvällarna, dvs med byxor eller lång kjol på mig. Jag tycker inte att det hjälper.

Jag gick sedan till den närmaste stranden, tvingade med Janne en stund, men bytte sedan till "turiststranden" när han inte orkade mer. Jag kan inte förklara det. Det är inte det att jag tror att jag är vackrast i världen eller så sjukt intressant, men jag känner mig inte bekväm. Man slutar bry sig om att de smygfotar en med sina mobiler. Att när man går på gatan så står alla inom 20 meters radie och glor. Men när man ligger i bikini så vill jag helst vara omgiven av andra i bikini och inte bara indiska män och ett fåtal indiska kvinnor, som för övrigt badar med kläder på. As simple as that.

När det var dags för middag gick jag före och tog en drink. Hamnade bredvid en så trevlig gammal australiensare från Sydney som jag spenderade en timme med att skratta åt hans historier och liv. Han var säkert 60 år gammal men var helt klart den intressantaste jag träffat här nere.

Jag uppskattade dock ensamheten idag. Jag är inte van vid att leva så tätt inpå någon. Inte heller när de är griniga och sjuka. Jag vet inte vad det är med min mage, men inget rår på den. Det kommer jag nog få äta upp att jag sa nu. Alla pratar ju om Indien som landet alla blir magsjuka i... Jag har då inte märkt något. Jag har ätit allt, druckit allt, ur flaskor och burkar. Varit ganska oförsiktig faktiskt. Jag klappar alla hundar, tar alla i hand som hälsar på mig, går på alla toaletter (tvål finns inte).
Jag vet inte. Det hela känns överdrivet. Å andra sidan delar jag ju rum med två drabbade...
Janne sa att han aldrig mer skall åka till ett asiatiskt land:) Roligt tycker jag.

04.31. Jag skall försöka sova.

Mia

Ali baba

Denna väldigt dyra mango köpte jag idag. Jättegod, men dyr. Det är inte säsong för mango här. På båtturen såg vi mangoträd, och de små mangosarna var illgröna.



Jag har kommit på att jag älskar solnedgångar. Kanske för att de varar en sån kort stund och att jag känner att varje sekund är värdefull. Kanske för att de förändras så fort, och för att jag tror på förändring. Kanske för att de återkommer varje kväll?
Vackert oavsett vad man tänker.



Jag har köpt Ali baba byxor. Alla har de här nere. Jag var tvungen att testa.



Sjukt sköna. Inte så smickrande för figuren, men ärligt talat, vem vill ha mer uppmärksamhet här?



Ingen direkt solbränna... Kanske för att jag inte orkar sola! Jag mår bra ändå!



Mia

Kokosnötter

Längs floden såg vi några män som klättrade upp i palmerna och skar loss kokosnötter. Ganska häftigt. Undrar om jag hade klarat av det?

Mia

Backwater

Det sägs att något man skall göra innan man dör (enligt lonely planet) är att åka på en backwater trip i Kerala.
Då bor man på en husbåt under två dagar och åker på floden.

Eftersom vi inte har tid med det så gjorde vi en två-timmars båttur.
Det var faktiskt väldigt mysigt.







Påminner mycket om Mexiko faktiskt.



En liten by som vi åkte förbi. Folk badade och stod och tvålade in sig, tvättade kläder m.m. Såg en man som drack av vattnet också. Men tydligen är det inte smutsigt utan det är lera från bottnen som rörs upp.



Här fick vi gå av och gå över en sandbank...



Och där låg arabiska havet. Det är för övrigt arabiska havet man badar i på denna sidan av Indien.



Mina fotsteg. Sanden hade en väldigt brun färg. Inte sett det innan.



Här står en man i floden och badar sina oxar. Så udda! Skrubbade de i öronen och i näsborrarna.



Här stod tre getter och betade gräs. Alla i olika färg. Jag tyckte det såg mysigt ut. Av någon anledning tänkte jag på nått sånt där genetiskt schema man fick lära sig i gymnasiet, med olika sorters ärtor. Intressant vad man kan få för associationer.




Mia

Försäljare

Överallt ser man folk som bär saker på huvudet.







Eller går o spelar på sina trummor och försöker sälja. Jag hade lätt köpt en om jag hade haft plats i väskan. De är jättefina och ljudet är skitcoolt faktiskt. Beroende på om man slår på övet eller undersidan får man olika ljud och om man drar fingrarna över den istället för att slå med de så får man också ett annat ljud.



Mia

Dotter

Avnjutit en gin och tonic i solnedgången med mig själv.
Den gick rakt upp i huvudet!
Efter bara en lassi idag så... Ja. Det blir gött kött.



Vid flera tillfällen har både mamma och Janne fått frågan om de är gifta. Vilket innebär att jag är deras dotter:)
Gulligt! Janne fick faktiskt exakt den frågan: om jag var hans dotter. WTF! Jag är två år äldre än honom. En annan man trodde jag var 20. Well. En dag kommer jag bli glad för det.
Fast då är det väl jag som är "cougar" med något litet lammkött.

Mamma och Janne tyckte det här med "Klaga 1 och Klaga 2" var väldigt kul. Jag är glad att jag kan underhålla de två ätarmaskinerna. Det är ju hungriga jämt! Kaffe och smörgås är vad de vill ha!
Nästa gång kommer de nog klaga över hur mycket sand det är på stranden, och att de blir blöta i poolen.



Mia

German Bakery

Intog frukost med min bok, ensam på German Bakery.
Mango lassi och en cappuchino (riktig, ingen nescafe!).







Utsikten är ganska fantastisk.
Det här är faktiskt en av få ställen jag har besökt där jag har känt mig ensam. Det verkar vara få människor som reser själva här.
Folk är heller inte så kontaktsökande som på många andra ställen. Skönt men samtidigt lite tråkigt.
Träffade några från Schweiz igår som precis hade börjat sin resa, skulle vara borta ett år! Lite avundsjuk.



Idag har varit en dag då jag önskade att jag satt längst ut på klippan här och bara fick tänka. Röka en cigg, vara, titta ut över havet.
Men hur många har inte förlorat sig själva när de gjort det.
Jag känner mig på ett sätt mer hemma här. Där ingen känner mig. Helt anonym. Men man skulle nog tröttna på det i längden.
Trodde kanske jag skulle hitta mig själv lite mer, få slappna av. Men jag kan inte släppa det där hemma. Jag tänker för mycket. På jobbet, på människor jag känner, undrar hur de har det, hur de mår, hur deras barn mår.
Jag inser att jag behöver en riktig break. Men undrar om det kommer hjälpa. Jag vet inte min plats och jag tvivlar på att jag någonsin kommer finna den.
Just nu vill jag bara vara ensam.
Kanske är det det jag behöver, för att kunna inse att jag inte är ensam, eller för att kunna släppa in människor igen. Jag vet inte. Jag vill gå vilse. Vilse. För att börja om. Kan man det? Kan man börja om? Varför inte?
I min bok stod det:
Man måste helt och fullt acceptera hur och vem man är och sedan hänge sig åt det fullt ut för att kunna vara den man vill vara.

Att acceptera saker har alltid varit något jag inte är bra på. Jag tror på förändring. Varför acceptera något när man kan förändra och göra bättre? Att inse att det inte är ens plats eller uppgift att förändra, det är en annan sak.
Jag kan inte hjälpa alla i Indien, men kanske någon. Kanske kan det få mig att inte grubbla så mycket över mig själv?
Förmodligen inte.
Jag vet inte.
Jag befinner mig i ett fängelse som jag har satt mig själv i. Kanske för att skydda mig själv. Kanske för att det bara är för svårt.
Kanske för att alternativet är för smärtsamt.

Bland all smärta i Indien.
Finner jag ingen harmoni.
Ingen själslig frid.
Men kanske kan den finna mig.
Om jag tar emot den.

Men jag är inte mottaglig.
Det saknas något.







Mia