Kärlek

Fick precis reda på att min älskade LINA är världens bästa. Vill inte basunera ut allt innan det är klart, men jag kan se fram emot två år då jag kommer att få träffa henne varje dag. Jag känner mig så lyckligt lottad!!!
Massor med kärlek till dig, stolt som en mamma, ÄLSKAR DIG!

Here we go again

It's time for me to fade away. Gammal E-type-låt, fråga mig inte varför jag kom o tänka på den.
Inte många förstår när man säger att man inte står ut med sig själv. Detta eviga tjat o ältande. Jag håller med. Varje tanke, varje infall, varje rörelse. Präglad av det som finns i mig. Hur kan man stänga av sig själv? Sociala spelregler kan inte längre appliceras. För det som var jag en gång, är borta. Hur kan man förklara det för någon? Det enda som är är kvarlämnat är skuld över att man inte längre kan hitta sig själv. Press över att det befintliga jaget inte duger. Inte räcker. Inte kan tryckas in i ramen för normen.

Möjligtvis är det ännu svårare för de okunniga. Saknaden och tomrummet tar överhanden, skapar frustration. Känslor jag inte kan förstå, som jag inte kan känna.
Vilket späder på ännu mer. Otillräckligheten har aldrig känts tyngre.

Uppe ur sängen

Låg o läste min Harry Potter-bok till halv fyra i natt samtidigt som min dator höll på att hämta 960 MB i uppdateringar, YAY.
Jonas åkte till doktorn förut, fick Kåvepenin, hoppas han äntligen kan bli frisk (så man slipper ha sjukt störd nattsömn pga snörvel och hosta).

En sväng ner till jobbet, men gjorde inget vettigt mer än att planera lite.

Sedan klippning och slingor hos Daniella, världens bästa verkligen. Liten tur ner på stan efter det, köpte en almanacka... behövde verkligen en, hade glömt bort att min tog slut nu, och jag blir ju lite galen när jag inte kan planera ordentligt. Övrig rea var mest skit tyckte jag. Eller så var det jag som var det.

Mitt nya hår.

Trött

Varför måste man stå ut med det här var eviga dag?
Så trött på det. Jag orkar inte ens reagera längre. Vad är det som är så svårt att förstå?
Hur kan man vilja vakna varje morgon till en tillvaro som bara är stressande och meningslös?

Det är vansinne.

JA vs NEJ

JA:
* Jag har fått tid för klippning i morgon, slingor också
* Jonas har formaterat min dator, den är mycket snabbare
* Jag har haft telefontid med min läkare
* Min mamma är snäll
* Jag blev inte attackerad på Evony idag
* Livet kunde varit värre
* Jag har läst lite Harry Potter-bok idag, jag gillar den so far
* Jonas föräldrar som fixade en ny backpackarryggsäck till mig
* Har haft en bra julhelg

NEJ:
* Jag har inte gjort något av det jag skulle göra idag
* Jag har låg ämnesomsättning, men inte tillräckligt låg för att få behandling (o hur hjälper det mig då?)
* Jag fick inte igång mitt internet efter installationen
* Jonas är sjuk, fortfarande efter två och en halv vecka
* Ovälkommen post damp ner i lådan idag
* Jag har saknat Annelie idag
* Jag är hungrig men orkar inte laga nått
* Installera jobbiga men nödvändiga program på datorn
* Mellandagsrea, jag vill men orkar inte
* Facebook är tråkigt

Julens skörd

Julklappar:

Minne till dator 500 GB för lite uppbackning
Jättefin mini-inomhuskamin
Godis och choklad
Lite pengar
Presentkort på bio
Film: I love you man
Parfym, Bruno Bananni eller nått sånt
Pussel
Harry Potter böckerna, hela serien på engelska
Armband
Mysig filt

Och massa annat. Verkligen över förväntan.

Krystat

Julen. Typ över. Inte blev det roligare för det.

Men det var trevligare än väntat. Massa fina presenter. Juldagen var trevlig, underbara vänner o massa mys. Följt av hård natt på Hard Rock, som jag inte gillar, men det var kul iaf.

Nu film: I love you man.
Tidigare idag har jag pusslat, läst bok, spelat tv-spel, städat.
Julledigt.

Då var man här...

Japp, dagen har kommit. Lång, stressig, flängig, med överdrivet socialiserande, vara trevlig är ett måste, o man får absolut inte vara hängig o trött. Det finns ju så många andra människor som har ansträngt sig för att göra den här dagen varm o mysig för en.

Dagarna innan jul var superstressiga. Igår submittade jag vaccinpeket igen. Gjorde missen man inte gör. Ångest med versaler.
Tack Annelie.

Snart börjar stressen:
Duscha, tvätta håret, fixa håret (suck).
Äta, sminka sig, ta på sig (vad skall jag ha på mig?)
Fixa naglarna, packa ner allt jag behöver för övernattning hos svärföräldrarna (man önskar att man inte hade linser o knaprade tio tabletter om dagen)
Sen det värsta av allt:
Vara glad och trevlig, och snäll, söt och bra flickvän.
Det kommer bli jättekul.

Enough of negativity.
Jag får ge massa paket till folk jag älskar (kul!)
Dela dagen med folk jag inte umgås med varje dag annars
Slipper laga mat och städa
Slipper jobba
Slipper submitta en artikel o få dödsångest.

SE! Det blir ju fantastiskt! (Jag försöker iaf)

Risgrynsgröt

Väl hemma efter lång dag på labbet, efter en stund strösurfande, sa Jonas: "Vill du ha risgrynsgröt?"
Jag svarar: "Det beror på hur mycket socker det finns i".
Jonas: "Det var 14 % risgryn i, och sen kom socker som nästa ingrediens, så det borde vara mindre än 14 %".
Jag tittar på Jonas och säger: "Då skall jag nog inte äta det".
Jonas: "Du kan ju inte äta 90 % av allt som finns i affären, då kanske man inser att det är överdrivet?"

Detta eviga gnäll alltså.

What a day

Seriously, man blir trött. Li är världens gulligaste, men ibland blir man trött på att förklara allt fem gånger. Tillslut blev det väl hyfsat bra, vi fick inte in kompensationerna ordentligt, så vi struntade i de. Tack Annelie, hade aldrig klarat det utan din hjälp!

MEN, Elispoten blev skitbra som jag hjälpte Annelie och Piotr med! Så glad! Så himla bra när man kan hjälpa någon med något o så blir det faktiskt bra! Inte för att jag egentligen gjorde något, cellerna blev aldrig klara igår, så de löste allt själva. Men men.

Liseberg blev inställt idag, lite skönt måste jag tillägga, var kvar på labbet till halv nio, och vi skulle ha varit där klockan åtta... Slapp jag stressa ihjäl mig som vanligt...

Bella är hemma igen, hoppas att jag kan träffa henne i morgon, eller senare i veckan!

Fjäder

Vad hände med att tänka på mig? Usch, känner mig helt bedövad inför den kommande julhelgen. Bedövad av ångest, lamslagen av stress och totalt uttömd på energi.

Tänk vad perfekt man skall vara hela tiden. Så många måsten och krav. Och även om det är en själv som sätter kraven och utövar press, så är den ju där oavsett.

Som en fjäder i en orkan. Eller i en lätt bris. Påverkas fortfarande. Man blir ju lite uppgiven.

Liseberg i mån alltså. Och stress hela dagen i mån på jobbet. Stressig dagen innan julafton. Stressig julafton, med middag på två ställen, övernattning och mys o sociala aktiviteter juldagen. När skall man bara få vila o vara? Jag önskar att jag orkade vara som alla andra, kunna njuta av såna dagar. Men att bara vilja vara hemma o sova, eller träna, eller sitta i ett hörn och läsa en bok. Snälla ge mig en sån dag. Tyst o lugn utan måsten. Så att man kanske vill ge sig ut o slåss som alla andra gör varje dag.

Labbstress

Sån sjuk stress det är på labbet alltså, märks att folk vill ha ledigt och försöker hinna med så mycket som möjligt så att de skall slippa komma hit i mellandagarna.
Blir helt stissig själv. Kanske kan bero på att jag också har sjukt mycket att göra.

Idag:
* Har kört elispot på mitt plasmacellsförsök sen i torsdags.
* Skall köra elispot på 15 möss som Annelie och Piotr håller på att avsluta.
* Haft möte med Maria o Li om att jag skall köra FACS åt de i morgon. 8 möss, 4 färger, 3 organ, kompensationer och kontroller. Sammanlagt 72 prover. Och det kom de på idag, att de visst inte hade någon som kunde köra? Bra planering!
* Skall avsluta mus-elispoten i morgon, fyra plattor, samt framkalla min egen jag satte idag.
* Hade ett annat möte med Maria, där hon ville att jag skulle hjälpa till att avsluta 10 andra möss och ta mjältar och benmärg, samt köra 4-färgsanalys i FACSen. Till min HJÄLP hade jag Mattias (ny, jättensnäll kille) och honom skulle jag sedan hjälpa att analysera. Bara det att han aldrig har gjort det innan. Kan bli spännande. 7 januari skulle detta ske.

Man undrar ju lite om detta plötsliga intresse från Marias sida har något att göra med att Mikael har fått tvillingar? Med tanke på att han kommer att vara borta ett tag nu och inte kommer att sätta press på mig att jobba. Bara ren spekulation självklart...

Önskar att Annelie o Piotr kunde bli färdiga nu med allt preppande. Vill hem, hungrig och trött.

Kyla

Blåshålet Göteborg har blivit kallt. Svinkallt. Vill man dö kan man ju bo och leva här. Annars kan man ju alltid flytta. Vad man inte bör göra är att jobba på seven med trasigt ventilationssystem (läs:termostat) och dörren öppen. Det var kallare inne än ute, hur sjukt det nu än låter. Där skulle jag stå, i minusgrader, i åtta timmar. ÅTTA. Jag hade fem tjocktröjor på mig och ändå frös jag så att jag skakade. Inte okej.

Idag tänkte jag bege mig in till stan för de sista julklapparna, troligtvis tillsammans med en halv miljon andra dårar. Skitkul. Har en rabattkupong på Accent också, 50 % rabatt på valfri vara. Har kommit på att jag har haft min handväska i typ fem år, inte okej! Så, jag hoppas på fynd till mig själv också.

Jag på seven.

CK one

Haha, jag har så tråkigt på jobbet idag så jag måste berätta att jag köpte en parfym för två veckor sedan. CK one. Love it. Min nya vardagsparfym.

Carpe Diem

När vi skulle köpa disputationspresent till Elisabeth hittade vi så himla mycket fint!! Jag har länge spanat på detta halsband från Efva Attling, så jag tänkte, "va fan, varför inte?". Så jag köpte. Eller Jag o Lilleman köpte. Mycket vackert. Och jag känner mig lite gladare varje gång jag kollar i spegeln.

Världens bästa katt

Die NOMNOM-Katze : doppelagent.de

Kolla på den!

Mig mig mig

Intressanta diskussioner förekom igår. Skönt o känna att man lever.
Helg nu då. Alldeles för mycket att göra. Varför kan man inte få bädda ner sig med en bra bok och en kopp te, och slippa gå upp?
Snart litet juluppehåll. Skall vara självisk då och inte flänga hit o dit för alla andras skull som man alltid gör. Jag skall lyssna på mig.

Ohållbart

Jag inser att nu inte är den bästa tiden att fatta några beslut. Men det här är ganska ohållbart. O nej, jag pratar inte om vädret, trots att det hade passat väldigt bra in också. För det är AP-kallt. Fruktansvärt. Annelie sa att hennes telefon sa att med luftfuktighet etc inräknat kändes det som 15 minusgrader. Hemskt, vidrigt, suicidalt.

Men jag vill inte mer. Jag kan inte mer. Och jag kan inte hantera det. Så jag tror att trots att beslut inte bör fattas, så måste de det.

O Annelie är helt underbar, kramas o tar hand om mig. Världens bästa. Vad skulle jag göra utan henne? Kärlek.

Jag vill inte

Jag vill inte. Verkligen inte. Snälla sluta.

FML & SSRI

Det måste vara den mest användbara förkortningen någonsin. Fuck my life. Haha...!
Selective serotonin reuptake inhibitor. Följt av FML.

Jag har verkligen inget vettigt att säga. Men jag läste denna jätteroliga lilla grej på: Fmylife.com
"Today, my ex-boyfriend, who I have been trying to get back together with, texted me. He asked me how life was going, he then proceeded to ask me if I had the naked picture of him saved on my phone. I asked him why. He replied that he wanted to send it to his crush. FML"

Haha, är det inte fantastiskt? Jag tänkte avsluta med FML.

Stress o ångest...

Är vad mitt liv består av just nu. Har idag skrivit ihop en summering av alla mina besvär som jag skall ta upp hos läkaren i morgon. Det känns jättekul (ironi).

Jag har idag ätit EN kesella. Det är inte kul. Men så fort jag äter börjar jag må illa.

Ansökningshandlingar är inne, äntligen. Men jag känner ju ingenting eftersom jag är känslomässigt avtrubbad och frånvarande från min egen kropp. Det är nog jättebra.

Träningen ligger nere. Jag vet att jag borde, för att lösa ångest, men jag känner verkligen inte för det. Jag vill stänga in mig, eller bara fly någonstans.

Jag tänker på så många människor som jag saknar och aldrig hinner träffa. Men jag tar mig inte tiden heller. Sanningen. Vilken är dålig. Se, inte mycket jag duger till alltså.

Tänka är dåligt

Ångest, kan man säga. Jobbigt, fattar inte varför den kommer. Satt hemma o bara tittade ut på alla människor i morse. Kallt, lite snö, och alla människor skyndar till jobbet. Känner mig alltid så utanför när jag gör så... tittar på alla "normala" människor, fast de kanske inte alls är normala.

Har massor med måsten på jobbet idag, och jag kan inte andas, får inte luft. Mår illa och kämpar för att ta långa regelbundna andetag.

Träning idag hoppas jag på. Det känns lite som att det är det som är nyckeln, att trötta ut sig så mycket som möjligt så att jag bara stendör när jag kommer hem och inte orkar tänka. Vill inte tänka. Bara vara.

Julklappar

Vilken bra helg! Sjukt stressig precis som veckan varit, men sjukt lyckad.

Trevlig disputationsfest i fredags, trevlig middag hos Jonas föräldrar i lördags eftermiddag/kväll med god mat och gott vin. Sedan födelsedagsfest för Johan och Evelina, sjukt kul hade vi! De hade hyrt Blue mountain café på skanstorget där vi och hans närmaste hade samlats. Efter det blev det Nivå, där schlagergolvet intogs med största entusiasm!

Evelina, Johans tjej, var ju helt fantastisk! Vi skall träffa de igen på fredag, då vi också skall få träffa johans hund, Axo! Sex månader gammal lapsk vallhund, ser helt fantastisk ut!

Och idag, massa julklappshandlande på Frölunda torg. Jag hatar att köpa julklappar, men det var hur trevligt som helst idag, massa mys. Så kul att ge presenter!

Jag känner mig så elak, men jag hoppas att Mikaels bebbar inte kommer än, har så mycket denna veckan som jag vill diskutera med honom.
Vansinnigt mycket att göra denna veckan också, jag kommer ju vara helt utslagen när det väl blir julledigt. Ångest. Men det kan vänta lite till.

En självklarhet

Det man tar för givet, är inte alltid självklart för en annan.
Det man inte uppskattar, kan någon annan sätta jättehögt värde på.

Kramp i magen har jag. Det skulle ta 6-12 timmar, men det har nu gått 22 timmar. Undrar vad det säger? Men det funkar nu. O jag är så lättad.

Thank you for medicin fi fan.

Mindre sand

Disputation idag, så imponerad! Så fantastiskt. Måste vara helt underbart. Som jag känner nu är jag nog inte så orolig för min egen disputation, tror att jag kommer att klara det ganska bra. Värre är det nog med själva skrivandet av boken. Det är ju ingen nyhet att jag har blivit helt kräkfärdig av allt skrivande jag gjort de senaste två åren. Ett senare bekymmer antar jag.

Massa snittar gjorde vi också, jag hoppas att Elisabeth blev nöjd, jag ansträngde mig verkligen för att få det så som jag själv hade velat ha det. Helt slut om jag skall vara ärlig.
Så många fantastiska människor man är omgiven av, man skall skatta sig lycklig.

Jag bad någon om en tjänst idag, och jag tror att det gav utdelning. Det känns lite lättare. Lite mindre sand i mina lungor.

Effektiviteten själv

Hela helgen har det varit fullt upp.

Igår så var jag i stan med Jonas och shoppade parfym till mig. CK one blev det. Gillar den, tänker ha den som vardagsparfym. Jonas hitta två jättesnygga T-shirts till sig också. Så klart va hela stan full av jobbiga fjortisar också, nån idolskit va där o uppträdde eller nått. Suck. Sedan hem till lillemans föräldrar på söndagsstek, NAMS!

Min dag har varit totalt fullspäckad. Jag gillar det. Vet du vad jag inte gillar? Folk som skriver: "Jag gillar't" eller liknande. KRÄÄÄÄÄÄK.
Lite inneffektiv efter Kinnarpsmötet i morse, men sedan labb hela dagen följt av planering av Elisabeths spex, för att sedan göra klart labben. Hemma klockan sex, snabbade mig att äta middag som mini gjort till oss, lax med pasta och gröna bönor, eller haricottar som jag brukar säga. Jag gillar't. KRÄÄÄÄÄK.

Sedan: mördarpasset skivstång kondition

Åhh, sjukt jobbigt. Jag har dock ett dilemma... jag ligger precis mitt emellan två vikter, jag har bra vikt på triceps, axlar o bröst (samma). Ben är också okej, jag kan inte gå så djupt som jag vill på knäböj, för då kommer ja nästan inte upp igen. Men sänker jag så blir det för lätt, jag hade pallat två minuter till, och så vill jag inte ha det. Rygg är också lite problematiskt. På mitt förra gym hade man samma vikt på ben och rygg, men det går inte här för det är lite annorlunda upplägg... sist körde jag samma, och jag orkade inte hela ryggblocket, ja börjar svanka på de sista marklyften, inte bra för min reumatism. O idag sänkte jag 1.25 på varje sida, som är minsta vikten, och då känner jag inte att de är lika jobbigt alls. Så... hur skall ja göra egentligen? Samma sak på biceps, lite för tungt för att jag skall orka alla reps, men sänker jag, som ju också är 1.25, så blir det alldeles för lätt. Lite meckigt att plocka av mitt under blocket också, annars är det ju så klart ett alternativ...
Jaja, nu har jag lagat tolv matlådor som har fått ett temporärt hem i frysen. Det vanliga blev det... Broccoli, haricottar, kikärtor, kidneybönor, i orientalisk chilisås med fullkornspasta. Lite långtråkigt, men bra, nyttig och billig mat.

Veckan som följer har jag så mycket att göra att jag inte ens vill tänka på det. Jag gillar't inte. KRÄÄÄÄK.

Scones

Jag har ju världens bästa mamma. Kom hit innan elva en lördagsmorgon med en adventsljusstake (min är borttrollad i flytten) och varma nybakade scones. Så bäst o osjälviskt.

Om en timme väntar träning, nu äts det scones med ost och lite boveteflingor med solroskärnor och russin samt mjölk.

Klockan tre blir det Seven-jobb, till 23. Väldigt segt, men ja måste. Hade hellre varit hemma o botat mig själv från alla åkommor.

Igår va vi lite på stan, kollade julklappar och fikade med mamma. Mysigt. Men hela stan var ju full av massa äckliga människor som hade köphysteri, mådde illa typ.
Hittade dock två julklappar till Lilleman.

Han sover fortfarande. Tråkigt.

The dark side

Ohhh, I'm on the dark side again. Lämnade jag den nånsin?

Haft jättemysig kväll med Annelie, det behövde vi nog båda...! Thaimat och biggest loser. Kärlek.

Rökfri fortfarande. Fyra hela dagar. Helgen närmar sig.

Hur skall man motstå impulsen att sluta äta och låta sig själv tyna bort? Lite självplågeri. Konstigt hur det kan kännas bättre.

Mitt framtida hem och mina framtida kompisar.

Min bebis

Saknar min lille KIRO så mycket. Jag hoppas att han har det bra. Kärlek.

Era KRÄK!

Jag tycker för det mesta att livet är skit, det är ingen nyhet. Men framförallt, så tycker jag människor är kräk och jag hoppas att de alla dör! Är en av anledningarna till att man ju vill leva i sin lilla psykosbubbla, ensam men skonad från att se alla äckliga människor förstöra sina liv o sina kroppar. Åhhh, fatta någonting någon gång då.

Lyckligt ovetande. Det vill jag vara. Men jag är fan för smart för att vara det. Min hjärna spelar mig spratt hela tiden, och som Tove sa: "Man lever ju här och nu, det är ju synd bara att man har en hjärna som förstör allt för en".

O folk är ju mer patetiska än jag trodde det var möjligt att vara. Okej att livet är svårt och helvetet nog är på jorden istället för efter detta livet, men va fan, sluta ursäkta ert miserabla leverne.

Ja, visst är jag en bitterfitta. Men jag är INTE avundsjuk på alla patetiska, självömkande, promiskuösa och vidriga människor.
Skaffa er ett liv.

Svåra val

Jag hoppas att jag aldrig behöver fatta ett sånt här beslut.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6214825.ab