New Delhi

New Delhi är en stadsdel som utåt sett ser något bättre ut än Delhi. Men går man en gata inåt i ett kvarter så är det samma misär som i Delhi. De har putsat lite på ytan, men glömt bort insidan. Som när vår guide förklarade hur han såg på människor: "They clean only the outside, so that other people can see, but they forget about the inside, they should clean themselves on the inside".

Min uppfattning av Delhi är att det är en riktig skitstad. Det är mycket trafik, och allt är egentligen grått. Det finns ett par sevärdheter, men det finns inga kvarter man kan promenera runt i. Man måste mer eller mindre ta sig runt med bil eller riksha. Av den anledningen tycker jag inte om den. Den är inte trevlig.
Däremot är jag imponerad av människorna. De flesta är väldigt trevliga, tittar med snälla blickar, ler när man ler till de. Visst, alla vill sälja till dig, alla vill ge dig ett skyhögt pris. Men det är kulturen. Vill man ha det som man har det hemma, så skall man stanna hemma.

Jag känner med dessa människor, men jag tycker inte synd om de. För de verkar inte ha det så dåligt. Enligt vår standard - ja, de har det dåligt. Men om det är det enda liv de känner till? De verkar nöjda o lyckliga.
Därför tycker jag att det är så viktigt att bemöta dessa människor med respekt.

När mamma och Janne var på Fatehpur sikri, någon form av utgrävning, så kom de hem o var helt dödströtta.
Mamma sa: "Det var jättehemskt Mia, det var värre än på Taj Mahal. Det var tur att du inte var med, det hade blivit ännu värre. Du är ju jämt så trevlig och ler åt alla".
Om alla turister är otrevliga, vad får de för bild av västerlänningar?
Karma och santi santi. Viktigt för mig.
Mamma mådde inte så bra i går kväll (tisdag) så jag och Janne kollade på Jeff Dunham, här är Aschmed, the dead terrorist.



Roligt hur det blir om man kollar ifrån olika vinklar. Sånt kan man sysselsätta sig med om man är uttråkad. Snälla låt mig träffa lite intressanta människor i Kerala...



Mia