Det är svinkallt ute. Snön är jättefin, men när det blåser och näsan rinner och när man har en jättevarm jacka och ändå fryser, då är det inte kul.
Dessutom tänker jag klaga på alla människor som får barn. Jag fattar att det är en helt fantastisk upplevelse och att man älskar sina barn. Jag är glad för er skull, uppriktigt. Men måste hela livet plötsligt handla om alla gulliga ungar? Måste ni tapetsera hela facebook med bilder? Måste VARJE statusuppdatering handla om hur fantastiska era barn är, vilken bra mamma ni är, eller att ni har tagit den 539e bilden på barnet i samma röda/rosa/gula rosett i håret? Måste ni ha 14 album med bilder på ungen under den första månaden?
Jag är ledsen, men jag blockar er nu.
Inte konstigt att man glider ifrån vissa som man alltid umgicks med förr. Jag skiter i att eran unge har fått den 5e tanden. Det är gulligt, men snälla, vad hände med er själva? Vart tog ni vägen? Bara ekot svarar.
Undrar lite om det har med akademiker att göra? Eller kanske mer människor som har framtidsplaner. De som trycker upp i ansiktet på alla hur gullig deras unge är 24/7 har när jag tänker efter ingen utbildning och är faktiskt människor som jag anser vara ganska "tomma". Vem vet. Folk på jobbet är inte alls sådana. Tack!
Min själ. Så trött. Den vill inte mer. Vissa människor i min omgivning är så fina. Bryr sig och förstår. Det betyder mer än vad jag själv förstår. Det ger mig styrka. Jag kommer behöva det.
Jag vill bara gå i ide.
Halvtid. Jag vet inte om jag orkar. Nu känner jag att jag inte ens mäktar med kursen. Sjukt jobbig. Jag är inte efter, tvärtom. Jag ligger bra till. Jag presterar. Jag bidrar med mycket till grupparbetena. Alla tentor är inne och jag är nöjd med de. Det är pressen jag inte klarar av. Helt slut.
Samtidigt har det gett mig bekräftelse på att jag fortfarande kan. Att jag inte är efterbliven. Det känns ju så ibland. Det är inte det att uppgifterna har varit svåra eller ens särskilt tidskrävande, för det har de inte. Det är själva grejen att göra de när jag vet att jag har så mycket annat jag måste göra men som jag aldrig får tid till.
Imorgon har min grupp redovisning. Jag har korrekturläst uppsatsen och fixat med powerpointen. All set. Har inte övat, men det gör jag ju aldrig.
Idag körde jag skithårt på bodypumpen. Ökade vikt på bröst, 17 kilo! Wihoo! Gick jättelångt ner på knäböjen, kommer kännas imorgon. Ville bli helt slut, ville nöta bort irritationen. FAIL!
Vad är det för fel på människor? Vem sätter upp fötterna på sätena på bussarna när det är 20 cm snö ute?
Jag vet inte när jag blev en sån gammal surkärring, men allvarligt talat? Är folk efterblivna? Dum fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar