Tiesto på Way out West 2011

Sitter och lyssnar på gamla låtar av Tiesto och drömmer mig tillbaka till den gamla goda tiden som egentligen inte var så god. Men man tänker ju alltid så. Det var säkert lika mycket misär då om inte mer. Men hade liksom glömt bort mys-trancen. Den är ganska soft att bara lyssna på och mysa till.

Så klart kommer jag ju att tänka på honom bara för att det Way out West här i helgen och han kommer att spela. Jag har ju redan sett honom live två gånger, en gång här i Göteborg och en gång i London. Han är ju helt fantastisk live.
Jag hoppas att min kära man kan fixa in mig men jag vågar inte hoppas.

Något som måste sägas är ju att han var sjukt mycket bättre innan han blev mer mainstreem och började samarbeta med massa "normala artister" som Nelly Furtado etc. Men han vill väl tjäna pengar som alla andra.

Jag vill se honom live igen...

Set me on fire - Pendulum

This tune really inspires me.

Far East Movement - Rocketeer

This is my absolute favourite tune at the moment. To me, this is freedom.

PhD student aka Lady Gaga

Ja vet, jag är en tönt. Men det här är jättekul. Måste ses.

Rihanna - S&M

I mina lurar spelas just nu Rihanna - S&M från hennes nya album Loud. Jag har sagt det innan, Rihanna står på min lista... Vilken lista kan ni ju själva klura ut.  

What the hell is this crap

Håller på med att fixa inför mitt uppehåll. Skriva lappar till universitet, kolla uthyrning av lägenhet, boka resa etc. Bara att skriva ut lapparna till universitet verkade ju vara ett smärre projekt. Jag har tydligen inga skrivare kvar i nätverket och ingen av de jag har fungerar. Så jag mailar till mina rumskamrater och ber de printa. Tur att de är så snälla och hjälpsamma. 

Nu skall jag kolla igenom mina resultat så att jag inte glömmer bort vad jag håller på med.  

I mina lurar.

Erik Hassle

Blur. När alla andra lyssnade på Backstreet boys och Spicy Girls, så lyssnade jag på Blur.

Hade alla albumen. Och alla andra tyckte jag var efterbliven. 

Nästa musik-kärlek kom inte förrän jag upptäckte Tiesto. Han har fortfarande inte lämnat mitt hjärta. Har sett honom live två gången. Helt fantastiskt. Men tycker att han har blivit för mainstream nu. Han har tappat sin nisch lite. Jag vill ha det hårda, utsvävande, soul-touching.

Just nu är jag helt kär i Erik Hassle. Jag vet, det är helt udda. Det är inte min musiksmak alls. 

Men tycker han är helt underbar.

Han har gjort "Hurtful" och "Standing where you left me". 

Jag lyssnar dock inte på de utan helt andra. Vissa låtar har helt fantastisk text.
Min favorit för tillfället är "Back to bed".

Isn't there a fun way
To wake up and just get out of bed
And still be dreaming
And you smile to the face in the mirror
Make this man who you want it to be
But that's not me, and all that's not me

Kärlek

Jag är så känslosam just nu.
Sett riktig kärlek idag. På TV. Haha! Ensam mamma söker, så det är ju inte på låtsas.
Så vackert, så rent.

Hur olika människor reagerar. Så intressant. Hur jag tycker att valet egentligen är solklart.
Hur graden av engagemang så tydligt syns i ögonen, i deras minspel.

Men så fanns det andra val som inte var lika klara. Där en människa har så svårt att visa känslor och att uttrycka känslor.
Där en annan människa visar allt genom en enda blick, där ögonen skiner och kärlek går som färgade vågor ut från hela honom. Så vackert!

Men hur kan man veta vad som är rätt alla gånger?
Upprepade gånger nämndes "han har växt och utvecklats så mycket under den tiden vi har spenderat tillsammans". Jag tänkte, men vad betyder det egentligen? Betyder det att han var sämre från början? Eller betyder det att personen har potential att växa ännu mer, att kanske inte sluta växa?

Eller har det med ålder att göra? Att en man som är 24 år inte är lika "färdig" som en man som är 28? Att han kanske utvecklas just för att han kanske inte är så erfaren och att det kanske då betyder att han kanske inte har funnit sig själv?  Det skulle ju vara farligt att välja en sån man eftersom att man faktiskt inte vet vad man väljer. Men det skulle ju också visa på en förmåga att lära sig, att anpassa sig, vilket kanske också är en värdefull egenskap.

Men många människor fortsätter ju att utvecklas hela livet, så vet man någonsin vad man väljer?
Är inte själva "problemet" att utvecklas åt olika håll under en relation, men samtidigt tillräckligt olika för att inte allt skall bli tråkigt? Att man skall tycka lika och inte längre ha något att ge varandra? Att inte längre ha ett utbyte. Som jag ju tycker är så viktigt.

En kärleksförklaring. Han kallade henne själsfrände. Det högg i hjärtat. Det var så otroligt vackert. Varje rörelsen han gjorde förtydligade hans statement. Det var som att varje cell i hans kropp vibrerade i samma riktning. Och de pekade alla i hennes riktning.

Jag drar paralleller till mig själv. Men vet inte vad jag skall tänka.
Jag har de senaste dagarna vandrat i tvivlens landskap. Men jag förstår varför.
Jag förstår att det bara är en reaktion. Att det bara är en osäkerhet. En rädsla som har fötts för att steget att ta är så stort. Men egentligen är det inte stort. Vi bestämmer själva vad som är stort och det är bara ditt psyke som begränsar dig. Lurar dig att tro att det är stort.

Hjärtat. Det kan vara stort för hjärtat. Men om man inte vågar. Så kommer man ingen vart.
Det krävs mod att agera och älska som att man vore oförstörbar.
Det är sanningen.

Robyn beskriver det bra.

Beyonce - Broken-Hearted Girl

Jag tror att jag har klarat mig lindrigt undan på känslofronten. Jag har haft turen att aldrig bli lämnad. Det har alltid varit mitt beslut att gå vidare, eller ett gemensamt beslut.
Undrar hur det känns att bli lämnad när man har ett liv tillsammans och när man tycker att allt är perfekt?

Det måste vara som att få ett slag rakt i ansiktet. Du är inte ens beredd. Du faller handlöst bakåt.
Hur ställer man sig upp igen?

Hur vågar man tro på kärlek igen efter det?

Det är en känsla jag inte upplevt. Men jag vet människor som gjort det. Hur blir man inte hård efter det?
Jag är inte människan som egentligen tror på kärlek, världen är för hemsk för det, människor är för skadade.

På ett sätt kan jag ändå undra om det inte känns skönt att känna något? Istället för att vara kall och hård, där man stänger av alla känslor och kontakten med sig själv så som jag gör. Jag vet inte.

Låten är iallafall väldigt vacker och det är Beyonce också. 

Pink Floyd

Fullt upp igår, jobbade som en dåre på statistikhemtentan. Är klar med allt jag kan göra själv.


Middag efter sjukt jobbigt träningspass!


Nu på jobbet o planerar inför halvtidsseminarium i januari. Papper och massa administrativt fix. Gillar det på sätt o vis för man kan snabbt bocka av saker bara man sätter sig ner o gör de. Men samtidigt är byråkrati en sån tidsslösare...
Ljudet av traktorn som plogar snön hörs in. I mina lurar spelas Pink Floyd. Lite konstigt humör idag tror jag. Men är väldigt tillfreds på många sätt.

Mia

I apatins värld

Ibland undrar jag om det inte är bättre att fastna i apatin.

Slippa möten, slippa tänka, slippa sig själv. 

Bara fastna i en bubbla. 

Slippa äta. 

Släppa allt. Falla. Falla utan att landa. 

Jag är inte dum. Jag vet svaret. 

Det är inte socialt accepterat. 

Trycka på PAUS. Låsa in sig i ett madrasserat rum utan färger. 

Hur kom jag o tänka på detta? Jo, jag kollade på videon här nere. 

Snälla stäng av min associationsförmåga. Sluta tänk för i helvete. 

Mike Posner - Cooler than me

Fick denna av Annelie, den gör mig glad! (Låten börjar egentligen efter 1 minut).
Precis haft möte, det gick bra. De var nöjda, fick inte sparken idag heller...
Födelsedagsfest inbokad for Annelie den 20e november då hon fyller 25. Hon var inte glad för det... Lustigt att två av de viktigaste personerna i mitt liv fyller år på samma dag. Skorpioner. Nu arbete!!

Tiesto - Elements of Life

När jag hörde denna låten för första gången trodde jag att jag hade dött och kommit till himlen. Bara namnet: Elements of Life.
Det är fan kärlek. Första gången jag såg honom Live var helt fantastiskt, i Victoria Park i London. En av de bästa dagarna i mitt liv. Tyvärr har han börjat producera mer mainstream musik. Tror att han kommer förlora på det i längden. Det finns redan för många skitDJs som spelar mainstream och mixar hitan och ditan.
Tiesto har dock fortfarande en speciell plats i mitt musikhjärta.

Ingen återvändo

 Har letat så länge efter denna låten. Älskar den. Fly med mig.

Ett långsamt farväl

Är jag den enda som har en spellista som heter "Self torture"?
Jag är så dum. Jag vet vad som händer. Men ändå gör jag det.

Lisa Nilssons "Ett långsamt farväl". Jag har en hatkärlek för den låten.
Texten är så otroligt vacker. Men för mig innebär det den djupaste sorg.
Mitt känsloliv har ett eget liv just nu. Jag försöker att låta det vara, låta det säga mig vad det vill säga. Just nu passar texten in väldigt bra.

Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut

Ref:
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom
att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona
Likgiltig och trött
En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick
Och vad säger man till nån som vill börja om igen
Då det redan är försent, då man redan är på väg

Ref...

Jag tvår mina händer i kärlekens namn
Du kan vinna allt, du förlorar ibland
Men vägen som vi färdas på, den leder,
den leder ingenstans

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen
För vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

( Känner mig alltför väl
Se mig i ögonen )

För vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

Musik

Jag kommer bli hjärndöd. Det finns inget mer hjärndödande än att titta på TV. Okej, jag tittar inte, jag vill bara ha nått i bakgrunden så det inte blir så tyst. Jag hör saker annars. Saker som ingen annan hör. Så halvt hjärndöd kanske.

Jag hörde någon intervju med Emma Green, Sveriges bästa höjdhopperska. Jag har alltid varit lite kär i henne. Naturlig. Vacker på sitt egna sätt. Hon verkar så ödmjuk. Hon är bara ett halvår yngre än mig, det är det ju många som är men ändå. Hon berättade att hon var tillsammans med sin tränare, det vet jag ju, jag satt framför de i en biosalong en gång för flera år sedan. Så söta. Han är bara 6 år äldre än henne, trodde han var äldre. Konstigt det där med ålder ändå. Patrik var ju 6 år äldre än mig.

Nästa intervju var med Sarah Dawn Finer. Jag älskar ju hennes sång "Moving on". Jag kommer ihåg när jag gjorde slut med Patrik att jag lyssnade på den sången på repeat i timmar. Tårarna bara strömmade och jag kände så dåligt samvete. För vad vet jag inte. Hur som helst. Moving on. 

Hur kommer det sig att jag förknippar allting med musik? Jag kommer ihåg musik från att jag var 12 år gammal som jag förknippar med olika personer. De hör alltid ihop med personer. Det är lustigt. Än idag kan de framkalla väldigt starka känslor hos mig. 

Infected Mushroom

Infected Mushroom är ett israeliskt band som tidigare spelade psykadelisk trance. Deras senaste album (bild) har dock ändrat inriktning lite. Mer rockigt, mer text. Sjukt bra.
Mina två favoritlåtar är Saeed och Franks.

Albumet går på repeat här på jobbet när jag analyserar data inför mötet i eftermiddag.

 SAEED - mer mainstream och kommersiellt

FRANKS - mer åt trancehållet, sista 3 minuterna är fantastiska

Kesha - Take it off

Denna låt går just nu på repeat när jag är på jobbet och skall ta igen efter fredagen psykbryt. 

Mördad

Jag kan inte fatta innebörden av det ordet. Mördad.
Så frihetsberövande.

Elin Krantz var alltså mördad. Jag tänker på hennes familj. Att de kommer vara familjen vars dotter blev mördad. Jag kan inte greppa det.
Jag känner så med dem.

Jag tänker på hennes vän som hade gått av på Backaplan. Vad hon känner. Jag tänker på hennes andra kompisar som varit med henne på krogen som kanske bjöd henne på drinkar. Jag hade känt skuld. Men jag känner ju skuld för allt, helt obefogad skuld. Jag tänker på vad hon har fått utstå innan någon försökte gräva ner henne i Länsmansgården. Så ovärdig död.

Jag är bara otroligt, otroligt ledsen och besviken just nu. Men jag vet att jag kommer bli arg. Arg på samhället, arg på droger, arg på livet.

Vad är det för sjuka människor som inte kan lämna andra att fatta sina egna beslut? Skall man behöva bli mördad för att man åker för långt med vagnen, för att man är blond och ser bra ut?

Det enkla svarat på det är ju så klart nej. Och ändå blir det så ibland. Jag tänker på att Elin aldrig kommer få sätta sin fot på en blöt gräsmatta igen, att hon aldrig kommer få skratta igen. Jag tänker att hennes liv blev så kort. Jag tänker att hennes sista stund var svår.  

Rihanna - Only girl (in the world) Full length HQ!

Jag älskar Rihanna, det är ingen nyhet. Sådan utstrålning får man leta efter! Hade jag varit åt andra hållet så hade hon stått högt på listan=)

Här är hennes nya låt, den är helt fantastisk!

Rihanna's new song CLICK HERE!