Svart och vit

Jag talade med en tjej från kursen. Vi pratade om kursen allmänt. Mitt intresse för resa kom fram och hon frågade vad jag hade för framtidsplaner och varför jag gillar att resa. Jag svarade henne att jag skall härifrån så snart jag kan för jag gillar inte klimatet och jag tycker att svenskar i allmänhet är ganska tomma och drömlösa, saknar passion, och att allt bara handlar om jobb, och att det inte är en mentalitet som passar mig.
Helt plötsligt säger hon: "Det är så intressant att tala med någon som är så svart och vit som jag är. Som har så starka åsikter och som vågar uttala de".
Lustig kommentar. Får mig att vilja tala mer med henne.

Redovisning idag. Det gick bra. Nu bara ett moment kvar sedan är det dags för nästa grej.
Hålla ut är det enda jag fokuserar på nu.
Jag har aldrig känt så här innan. Labil.
Jag är labil. Tankar skjuter upp i hjärnan hela tiden. Som att jag har feber. Feberdrömmar liksom.
Det finns ingen struktur, bara lösa fragment av saker. Halva tankar, halva meningar. Irrar omkring.
Springer o har en fest i mitt huvud, påtända som aldrig förr.