5-stjärnigt hotell! Värsta lyxen jag har sett. Jag blev nästan äcklad över kontrasterna. Jag blev det. Det var vidrigt vilket överflöd jag såg. På gatan där vi bodde i Delhi var ju alltså husen ruckel. De eldar brasor på kvällarna för det är så kallt o folk sover på gatorna med mössor och filtar bland hundar o kor.
När jag säger ruckel menar jag inte ett fallfärdigt hus i Sverige. Jag menar liknande som man kan se på bilder från Rio de Janeiros slum. Plåtskjul, byggnader som har fallit sönder som att de hade blivit träffade av en bomb under andra världskriget, hus utan fönster med brädor för istället, inga dörrar etc. Ren misär. Jag har aldrig sett sådan fattigdom.
Men folk är väldigt glada. Kvinnorna ler, männen rör inte en min, men alla STIRRAR.
Stirrar som att de aldrig har sett en vit människa med blont hår. Stannar och följer dig med blicken, vänder sig om, barnen gapar och pekar.
Vissa verkar fascinerade, som att de skäms för att de tittar men de kan inte sluta.
Det är inte som i Kuala Lumpur där männen skiner med åtrå och hat i blicken på samma gång, utan mer förundran.
Människorna jag träffade igår pratade om skillnader mellan kulturerna, och de sa till mig att den vita människan är deras kung. Att jag var bättre än de och var mer värd. Det gjorde mig så upprörd! Jag förstår att det är skillnad i kulturer, men det är hemskt.
Många har kommit fram o sagt att de älskar mitt leende, det förvånar mig. Som att de inte förväntar sig att bli vänligt bemötta. Men man är ju en gäst i deras land, man får aldrig glömma det.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar