Orange

Söndag. Konstig söndag.
Fixat mina naglar äntligen. Jag har inte gjort det sen Japan, 7 veckor med andra ord. Jaja, nu ser händerna bra ut.
Satte på ett relationsdrama som faktiskt visade sig vara ganska bra. Fastnade för ett citat:
"You laugh when I cry and you say "Huh?" when I make perfect sense".

Nu har jag orangea tånaglar. Livet blir så spännande som man gör det.

Mia

GT

Jag o Janne gick till Skål! Igår. Träffade massa roliga folk. Annorlunda folk som inte har urringning till knäna o har senaste modet.

Janne va så söt: Mia, du är verkligen jättesnygg idag!
Jag: Åh, tack, du gjorde mig jätteglad.
Han: Haha, varför det?
Jag: För att du är den enda som kommer säga det till mig ikväll och inte vilja ligga med mig.

Lite naiv är han, men finaste lillebrodern.

Första gin o tonicen.



Weissbeer till janne, blä.



Skål!



Janne tyckte att jag lika gärna kunde injicera intravenöst så fort som jag dricker.



Halloween också, tydligen. Här jultomten men pippi långstrump var ändå min favorit.



Mia

Min bror

Kvällen börjar.

Mia: Janne, mina nycklar ligger i min väska, du vet vad jag bor. Ta mig hem sen, du kan sova hos mig.

Janne: Ska jag vara den nyktra ikväll?



Mia

Sunset

Lördag. Vad ska jag göra? Sitta o titta ut genom fönstret kanske.



Mia

Start walking

- Men älskar du mig fortfarande?

- Nej, jag tror inte att jag gör det.

Tack, nu kan jag gå vidare utan dåligt samvete för att ha gjort något en annan person inte ville. Tårarna rann, men det blir bra. Jag är helt övertygad.



Satt mitt på Valand vid 2. Hade en av de starkaste "out of my body" upplevelserna jag haft. Bara satt där, kollade på månen. Tänkte. Kände mig så malplacerad. Ljudet från alla nattklubbar, folk skriker, ser ut som fan verkligen, folk trycker in korv med bröd i käften. Jag är så klar med det livet. Jag vill inte tillbaka.
På vagnen hem i mina nya strumpbyxor. Gillar de. Hem kom jag utan att bli mördad denna kväll också. Nu - sova.



Mia

Min familj

Spenderade lite tid med familjen, kommer inte ens ihåg när jag gjorde det sist... Jo, när mamma fyllde år var det nog.



Mitt hår har blivit långt. Typiskt att det är dags att klippa sig igen då.
Min fina lillebror. Med tröjan han fick från japan, hehe.



I ett hörn i hans rum hittade jag lite böcker haha! Så bra! Massa tråkig kurslitteratur i kemi o sånt.



I mammas soffa.



Som alltid måste jag ju leka lite. Fan, det var ju sjukt jobbigt det här ju...



Men jag klarade det...



INTE! Tur att man har en stark lillebror:) Som är sjukt mycket större än mig. Hade varit lite jobbigt om jag var större!



Sedan spelade vi ett spel tillsammans, Carcasonne, trevligt var det.



Jag o mamma.



Mia

Tid

Jag vet att ingen förstår. Hur skulle de kunna det?
Jag är som ingen annan.

Jag vill packa min väska. Ge mig av. Aldrig komma tillbaka.
För om jag tittar tillbaka på mitt liv. Så ser jag bara smärta.
För andra. För mig.

Jag börjar förstå. Förstå att jag inte kan försöka passa in.
För jag har försökt. Men det slutar alltid.
Slutar alltid med sorg.

Jag vill inte bära på det längre. Det blir för tungt.
Inte bara för mig. För andra.
Om det ända jag åstadkommer är att bryta ner och såra människor.

Hur kan det vara värt det?
Varför kan det inte få vara glada lärdomar?
Varför måste det alltid sluta i tårar?

Att livet blir tomt. Inte för mig, för det fanns inget att tömma.
Men för andra. Fylla de med smärta.
Tömma de på mening och kärlek.

Jag måste åka. Måste sluta. Lämna.
Lämna denna världen. Jag hör inte hemma här.
Jag måste gå själv. Och inte lämna någon bakom.

Ett långsamt farväl

Är jag den enda som har en spellista som heter "Self torture"?
Jag är så dum. Jag vet vad som händer. Men ändå gör jag det.

Lisa Nilssons "Ett långsamt farväl". Jag har en hatkärlek för den låten.
Texten är så otroligt vacker. Men för mig innebär det den djupaste sorg.
Mitt känsloliv har ett eget liv just nu. Jag försöker att låta det vara, låta det säga mig vad det vill säga. Just nu passar texten in väldigt bra.

Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom
En storm vi måste orka rida ut
Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans
Att allting kommer ordna sig till slut
Men hur säger man till nån att här tar vägen slut
Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut

Ref:
Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen så säger dom
att vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

Här är din drottning utan krona
Likgiltig och trött
En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött
Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick
Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick
Och vad säger man till nån som vill börja om igen
Då det redan är försent, då man redan är på väg

Ref...

Jag tvår mina händer i kärlekens namn
Du kan vinna allt, du förlorar ibland
Men vägen som vi färdas på, den leder,
den leder ingenstans

Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl
Om du ser mig i ögonen
För vi kan bara vara dom vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

( Känner mig alltför väl
Se mig i ögonen )

För vi kan bara vara de vi är
så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det
så är det bara ett långsamt farväl

Musik

Jag kommer bli hjärndöd. Det finns inget mer hjärndödande än att titta på TV. Okej, jag tittar inte, jag vill bara ha nått i bakgrunden så det inte blir så tyst. Jag hör saker annars. Saker som ingen annan hör. Så halvt hjärndöd kanske.

Jag hörde någon intervju med Emma Green, Sveriges bästa höjdhopperska. Jag har alltid varit lite kär i henne. Naturlig. Vacker på sitt egna sätt. Hon verkar så ödmjuk. Hon är bara ett halvår yngre än mig, det är det ju många som är men ändå. Hon berättade att hon var tillsammans med sin tränare, det vet jag ju, jag satt framför de i en biosalong en gång för flera år sedan. Så söta. Han är bara 6 år äldre än henne, trodde han var äldre. Konstigt det där med ålder ändå. Patrik var ju 6 år äldre än mig.

Nästa intervju var med Sarah Dawn Finer. Jag älskar ju hennes sång "Moving on". Jag kommer ihåg när jag gjorde slut med Patrik att jag lyssnade på den sången på repeat i timmar. Tårarna bara strömmade och jag kände så dåligt samvete. För vad vet jag inte. Hur som helst. Moving on. 

Hur kommer det sig att jag förknippar allting med musik? Jag kommer ihåg musik från att jag var 12 år gammal som jag förknippar med olika personer. De hör alltid ihop med personer. Det är lustigt. Än idag kan de framkalla väldigt starka känslor hos mig. 

När föll löven?

Sitter ganska ofta o kollar ut genom fönstret. I kväll när jag tittade ut såg jag alla byggnader som vanligtvis skymms av de höga träden utanför. Konstigt, har inte alls lagt märke till det.



Igår var det hemskt väder. Ösregn och det gick ju mer eller mindre vertikalt. På vägen hem från jobbet igår kväll.



Äntligen hemma, genomblöt!



Mia

En gåta

Jag är förvirrad. Jag vaknade förvirrad. Jag är fortfarande förvirrad.
Men jag har fått gjort massor idag. Var på kursen idag där man hade möjlighet att diskutera sin egna statistik. Insåg att bara man kan motivera varför man gör en speciell sak eller använder en speciell metod så är det ganska lugnt. Sen att motiveringen är något luddig är en annan sak.

Skrev ut min hemtenta i statistik också. SJU sidor lång. Han är så gullig vår lärare, han har på varje sida lagt in en bild. Första sidan är det ett vinglas på och på sista Bob Marley. Jag är ledsen, men statistik blir inte roligare för det. Eller så menar han att om man dricker vin och lever som Bob Marley så blir det roligare? Jag väljer den tolkningen. Men att ha kul kommer ju inte få tentan att bli gjord ändå. Well, vi har en månad på oss. Ett senare bekymmer.

Idag har varit en sån dag då jag har ifrågasatt folk. Varför de gör saker, säger saker, eller tänker saker. Tack för att man kan se saker på olika sätt. Visst är det konstigt att folk inte tror på en? Att de känner att de vet bättre än vad man själv gör. Det händer ju att sånt händer, och jag kan ibland förstå att folk tycker som de tycker. Men nu? Det är en gåta.

Hur kan det vara fel att följa sitt hjärta?

Diskussioner. Ändlösa diskussioner. Som inte ger något. Blir bara ännu säkrare på att detta är rätt väg. Det var inte det jag ville, det eskalerade och urartade och resultatet blev inte alls som jag tänkt mig. För tidigt. Men det blir det aldrig. Men eftersom det har hänt så är det nog rätt. Jag försökte skydda, men det gick inte. Alltså måste det har varit rätt det som hände. Kanske bäst. Ibland måste man överlämna saker.

Känslan av att inte vara i kontroll sticker lite, men nu får saker ha sin gilla gång. Det sista jag vill är att göra någon illa, men när det inte går att prata, när man inte kan nå fram, o när man inser att man aldrig kommer göra det, vad mer finns det att göra. Känslan av att vilja berätta min sida är stark, men jag lämnar det där. Jag har inget behov av att ha människor på min sida ändå. Det är bättre att jag bara lämnar det och sväljer det, för andras skull. För andra.

Förståelse. Total avsaknad av förståelse. Det blir så ensamt.

Mamma var här förut. Så fin, så bra, så omtänksam. Orolig. Att jag skall vända igen. Men det kommer inte bli så. För jag vet vad som är viktigt. Nu vet jag. Och jag har ett mål nu. Ett ljus att följa. Det är det viktigaste. Och jag kan se ljuset i mig igen. Jag ser det. Det brinner starkare. Jag vet att ni inte glädjs med mig. Ni borde det. Men nu vet jag det också. Jag är inte så förvirrad som ni tror. Jag vet nu.

Nödvändigheter

Tränade idag. Visste att mina matvanor skulle ge negativt utfall på träningen. Var helt slut redan efter 5 minuter. Så nu ska jag fylla på oftare även om jag inte känner för det. Detta åt jag efter träningen, en av mina favoriträtter: fisk, spenat och grönsaker.


Dessa skorna köpte jag. Var lite tveksam i affären men nu älskar jag de. Behöver de? Nej, verkligen inte, men vem bryr sig? Allvarligt? Om jag nu inte får lägga alla mina pengar på att resa, så kan jag ju åtminstone se bra ut o vara nöjd under tiden.
Vem försöker jag övertyga egentligen, hmm. Okej, det var ett dumt köp, men jag har ju råd.



Mia

Andas

Sitter i soffan. Datorn i knät som alltid. TVn på i bakgrunden. 

Disken är diskad. Tvätten är tvättad. Bordet är rent. Alla kläder är borta. 

Jag kan andas. Man kan bedra sig så mycket. 

Eftersom jag måste leva med mig själv så måste jag göra detta val. 

Jag måste kunna andas. Åtminstone det måste jag kunna göra. 

Det är det minsta man kan begära. Jag är ledsen för att alla andra inte har fattat trots att jag har upprepat det så många gånger. Men någon gång är det nog.

Jag måste se framåt, kan inte fastna i det förgångna. 

På mina läppar

Be strong and very courageous.

De orden har jag i mitt huvud just nu. Lyssnade på en länk jag fick av Bella. Mycket bra kvinna som talade. Jag skall bära de med mig.

Mia

Hysteriska människor

Var hos en sån gullig fotograf idag. Han skulle ta foto till mitt visum till Indien. Han tog två foton, sen visade han de och frågade vilket jag ville ha.
Jag svarade att det inte spelade någon roll.
Han sa: Men jag tänkte att du kanske ville ha ditt hår på ett speciellt sätt.
Så söt verkligen! Så trevlig, får mig att få lite hopp om mänskligheten.

Har varit så sjukt rastlös idag. Tog en kaffe med mamma igen. Hon är bra. Lite för orolig, men hon är ju inte mamma för inget.



Köpte ett par skor i stan som jag verkligen inte behöver. Ovanligt. På väg hem visar det sig att spårvagnarna inte går hem, går av o tar en knökfull buss. Jag fattar inte vad det är för fel på folk?
Det hade hänt en olycka precis vid min hållplats. Chauffören kunde inte stanna för att det var poliser och ambulanser överallt.
Vad är det då som gör att folk börjar skrika o gapa och knuffas? Seriöst, tror de att det går fortare om de är otrevliga? Jag var också lite trött o irriterad, men allvarligt! Är de vuxna människor? Jag fattar inte. Jag har inte mycket till övers för hysteri.



Mia

Frost

Idag var det frost ute. Deppigt. Lite fint såklart när det glittrar i gräset.
Men det var halt. Kommer förmodligen halka o bryta nacken...
Måndag igen o sitter på föreläsning. Sista veckan innan 4 veckor uppehåll. Sedan bara två veckor kvar o sedan jul! Tiden går fort. Önskar den gick fortare just nu.











Mia

Dream

Another dream been lived, time to wake up, create and live another. Med de orden slutar filmen, och jag tycker att det är helt underbart.

För mig innebär det frihet att resa. Att inte veta vart jag tar vägen nästa dag eller vad som kommer att hända.
Men man kan resa på många olika sätt, och jag tror att allt är en resa. Det är en resa att bli kär, en resa att föda barn, en resa att leva. Att utforska sitt inre är också en resa.

Och man kan göra det varje dag.
När väckarklockan ringer.
Är det en ny start.
Du bestämmer själv vad du vill göra med den.
Och vad du vill göra med ditt liv.
Din resa.
Våga göra något med den.

La double vie de Veronique

Detta videoklipp fick jag från Bella för någon vecka sedan. Så vackert. Fastnade sedan i timmar på Youtube och kollade olika franska trailers. Fick för mig att jag kanske skulle åka dit o bara strosa omkring helt själv. Sen kom jag på att jag egentligen inte gillar Paris. För onaturligt.

Men det finns ju många andra ställen man skulle kunna åka till i Frankrike... har ju spenderat mycket tid där. Egentligen är det nog mer språket jag saknar. Fantastiskt språk. 

Note to self: Paris ser otroligt ut på film men lockar mig inte egentligen.

Vill du bygga en koja med mig?

Just nu är det svårt att pilla i sig något att äta. Försöker klämma in lite mellanmål här o där, men det är inte lätt, ingen aptit. Men ska jag orka träna ordentligt så måste jag skärpa mig.
Var på ett grymt step-pass idag, tjejen va sjukt smidig och passet var väldigt dansinspirerat.

Fortfarande inte rökt (på vardagar). Jag är grym.
Nu blir det äpple, igår en apelsin.



På vägen till träningen såg jag ett trämonument. Ganska coolt, visst vill man bara hoppa upp o bygga en koja där?



På innegården, ganska mysigt faktiskt.



Mia

Put it in

Satte på TVn för att ha den i bakgrunden. Såg en reklam som såg så himla härlig ut. Hehe, sen dyker det upp linser överallt. Såg helt fantastiskt ut. Nu skall jag tänka på den varje gång jag sätter in mina linser när ögonen svider på morgonen.

Att existera eller leva

På senaste tiden har jag verkligen rannsakat mig själv. Det började för ungefär två månader sedan. 
Att det började just då, har en naturlig förklaring. Tacksamhet, är det jag känner. Tacksam att livet åter har getts till mig. Att den existens som jag tidigare befann mig i förändrades, och att jag nu är fri att leva livet istället för att vara en passiv åskådare.  


Jag kom att tänka på ett citat jag jag faktiskt såg i en film. Jag är ju ingen filmmänniska direkt, men ibland om det är en film som känns speciell...
Det handlar om en man som precis kommit hem från en lång resa och inser att det enda som har förändrats är honom själv.  


"It's a funny thing about coming home. Looks the same, smells the same, feels the same. You'll realize what's changed is you."


Dessa ord rörde vid mitt hjärta o plockade fram den ensamhet jag alltid känner: Man inser att man utvecklas själsligt men att människor i ens omgivning inte förändras på samma sätt eller utvecklas åt samma håll som en själv. Jag grät timmar efter denna film. Konstigt hur vissa saker bara berör en.

The curious case of Benjamin Button (2008).

Hon stod vid en trappa

Ibland får jag för mig massa saker.
Ibland kommer jag på att det inte är sant. Andra gånger kommer jag på att jag har fel.
Men oftast blir jag positivt överraskad. Kanske för att jag inte har några förväntningar.

Jag blev positivt överraskad idag. Hur mycket folk bryr sig, eller säger att de bryr sig.
Sen fick jag en kommentar från en vän som verkligen värmde. För att jag visste att hon som sa det menade det.

Vi är alla så uppe i våra liv. Ibland önskar jag bara att man vände sig om och för en gång skull sa det man menade. Eller öppnade ögonen för vad folk behöver.

En gång såg jag en tjej ute på en club där jag var. Hon stod o väntade på någon vid en trappa. Hon såg så ensam ut, hon kanske inte var världens vackraste tjej, men hon var inte den fulaste heller. Jag gick fram till henne o sa att hon såg jättesöt ut o att hon hade en jättefin klänning. Det hade hon inte, men hon sträckte på sig, lyfte blicken, och ett jätteleende spred sig över hennes ansikte.

Ibland kan en så liten ansträngning från ens egna sida betyda så mycket för någon annan. Man borde tänka på det oftare.

Att veta

Min mamma är min bästa vän. Min hjälte och min förebild. Vi hade en jättemysig fika idag, 4 timmar lång! Vi hade mycket att prata om. Det är skönt att prata med någon som känner en så väl.

Dagen efter jag har varit hos psykologen är jag alltid helt frånvarande. Borta. Det sätter igång så mycket i min hjärna, man rotar så mycket i det inre. Saker man vet, men som man måste plocka fram o granska. Kanske förstå de bättre. För första gången kände jag att hon förstod mig. Att hon kunde ge mig råd som hon hade belägg för. Jag har tidigare haft uppfattningen lite att hon försöker "begränsa mitt medvetande". Få mig att bli mer som folk i allmänhet är. Eller försöka rikta mina tankar mer mot "mindre extrema saker" än vad jag tänker på.

Hon vet att jag är en sökare, att jag reser för att jag söker. Hon förstår min ensamhet. Hon frågade mig rakt ut: "Vet du vad du söker?" Jag svarade självklart vet jag det.

Hon växte i mina ögon när hon sa till mig att jag inte behöver leva ett liv alla i min omgivning anser att jag skall leva. Jag får följa mina drömmar, o att om jag inte gör det kommer jag att utplåna mig själv. Det är ju saker jag också redan vet, men jag vill inte göra människor besvikna. Men hur är det om man gör sig själv besviken? Jag är ju själv ansvarig för min egen lycka. Varför är jag då så fokuserad på andras lycka och inte min egen? Hur kan det vara viktigare? Jag har inget svar på det, men det låter ju fullständigt korkat.

För två år sedan bestämde jag mig att jag aldrig skulle vänta på någon igen. Tiden går för fort för det. Jag har hållit mitt löfte. Nu gör jag ett annat löfte till mig själv. Jag har inte formulerat det, men jag känner i mitt hjärta vad jag skall göra.

Jag kom o tänka på ett citat jag var helt fascinerad av när jag var yngre. Så vackert. Det är förenat med mitt löfte. 


"In a universe of ambiguity, this kind of certainty comes only once, and never again, no matter how many lifetimes you live."




Mia

Är du säker?

Så omtalat. Så hyllat. Men är du säker på att du vill ha lockigt hår? Så här såg jag ut när jag hem från stan idag. Som ett TROLL!



Nej jag har inte fixat håret. Jag har inte ens kammat mig idag. Hade jag kammat mig hade jag haft svinto till hår.



Kram från TROLL-Mia

How far do your dreams stretch?

Igår var jag på väg till psykologen, hade lite bråttom så jag glömde mina hörlurar. Suck, läste en tidningen jag hittade på vagnen istället. Hittade något som fångade min blick med en gång: "How far do your dreams stretch?"
Haha, en jobbannons. Jag tyckte det var lite lustigt. Men antar att de flesta har jobbdrömmar också.



Hittade en bok som verkar lite intressant. Gillar interaktioner mellan människor. Titeln slår ju allt.



Tog kort på hjulet efter sessionen.



Impulsköpte en jacka. Palla frysa en vinter till. Den var dyr, men gillar den så skiter i vilket.
Jag gick förbi alla skoaffärer och tänkte: "OMG, OMG, OMG, det finns så sjukt mycket snygga skor!!!!!" Vände o gick. Stolt är jag, stolt.
O hur kommer det sig att jag jämt köper jacka på herravdelningen? Oh well, det mesta är väl unisex ändå. Storlek XXS, när hände det senast?



Sömnlös natt i förrgår. Kollade på fullmånen.



Mia

Oktoberfest på labbet

Japp, det var dags igen. Våra avdelningsfester är aldrig tråkiga. Inga skandaler, men alltid intressant.
Loisen med sin färgglada mustach.


Hmm, helt plötsligt står Nico där utan skjorta o Lina jumpar honom. Som sagt, aldrig tråkigt.
Skäggiga mia. We like it. Jag umgicks mest med Nico o pratade resor. Trevligt.

Vad hände sen? Emil hoppar på Nico o de har en liten brottningsmatch.
Stackars Nico.
Mia

Changes

Var på bodypump i måndags och har en helt sjuk träningsvärk fortfarande. Men det är en skön smärta! Förnyelse av träningskortet kändes helt rätt denna gång! Skall försöka att inte bli besatt som jag alltid blir. Jag arbetar på att få allt att bli måttligt, det är ju en egenskap jag totalt saknar.Så jag hoppas att det skall bidra till att upprätthålla ett rökstopp. Jag rökte i helgen när jag drack alkohol, men inte i nyktert tillstånd. Känns bra, lungorna känns renare. 
Dessa skor var sjukt dyra, men jag älskar de. Perfekt för mitt knä, och jag har haft de typ 4 år nu. Här får de stå o bli luftfria, eller åtminstone mindre äckliga.



I går kväll jobbade jag till halv ett på natten. Var tvungen att få gjort klart mina analyser. Det är inte långt hem, men på natten är det verkligen helt öde. Jag såg inte en människa, inte en bil. Så jag går hem som vanligt. Plötsligt kommer en bil och kör upp vid min sida och stannar precis bredvid mig. En man går ut.
Gatan är aslång och han stannar precis vid mig. Jag blev skiträdd. Tänkte att "fan nu blir jag mördad precis som Elin, ja ja, men jag hade ju kul iallafall". Men han går in igen o åker iväg. Jag var väl inte snygg nog. Eller så såg jag ut som en ninja som skulle döda honom om han pillade mig. Det är vad jag tror på. Ninja-Mia. Vem blir inte rädd av det? Sahlgrenska i backen hem.


Gick o la mig strax efter jag kom hem, vaknar sjukt trött. Hårtvättningsdag också. Suck. Så här såg jag ut när jag gick till jobbet i morse. Det var så sjukt kallt inne på labbet att jag höll på att dö. Blött hår hjälpte inte.

Jag sa till min handledare att "Nu skiter jag i det här, jag säger upp mig, jag åker jordens runt istället. Hihihehe, jag kommer aldrig hem igen".

Hans svar: Det gör du så fan heller. Jag kommer att döda dig och sen kommer jag att ta hit en voodoo-doktor som fångar din ande i en burk. I en glasburk som jag kommer ställa på mitt skrivbord. Och när jag går hem för dagen kommer jag sätta en lampa på burken så din ande inte kan sova. Och där kommer du stå för alltid. FÖR ALLTID! Tänk på det.

Haha, man måste älska galna människor. Spontant och vackert. Vad han inte vet är att min ande redan är fången i en glasburk, så mig kvittar det.



Mia