Kärlek

Fick precis reda på att min älskade LINA är världens bästa. Vill inte basunera ut allt innan det är klart, men jag kan se fram emot två år då jag kommer att få träffa henne varje dag. Jag känner mig så lyckligt lottad!!!
Massor med kärlek till dig, stolt som en mamma, ÄLSKAR DIG!

Here we go again

It's time for me to fade away. Gammal E-type-låt, fråga mig inte varför jag kom o tänka på den.
Inte många förstår när man säger att man inte står ut med sig själv. Detta eviga tjat o ältande. Jag håller med. Varje tanke, varje infall, varje rörelse. Präglad av det som finns i mig. Hur kan man stänga av sig själv? Sociala spelregler kan inte längre appliceras. För det som var jag en gång, är borta. Hur kan man förklara det för någon? Det enda som är är kvarlämnat är skuld över att man inte längre kan hitta sig själv. Press över att det befintliga jaget inte duger. Inte räcker. Inte kan tryckas in i ramen för normen.

Möjligtvis är det ännu svårare för de okunniga. Saknaden och tomrummet tar överhanden, skapar frustration. Känslor jag inte kan förstå, som jag inte kan känna.
Vilket späder på ännu mer. Otillräckligheten har aldrig känts tyngre.

Uppe ur sängen

Låg o läste min Harry Potter-bok till halv fyra i natt samtidigt som min dator höll på att hämta 960 MB i uppdateringar, YAY.
Jonas åkte till doktorn förut, fick Kåvepenin, hoppas han äntligen kan bli frisk (så man slipper ha sjukt störd nattsömn pga snörvel och hosta).

En sväng ner till jobbet, men gjorde inget vettigt mer än att planera lite.

Sedan klippning och slingor hos Daniella, världens bästa verkligen. Liten tur ner på stan efter det, köpte en almanacka... behövde verkligen en, hade glömt bort att min tog slut nu, och jag blir ju lite galen när jag inte kan planera ordentligt. Övrig rea var mest skit tyckte jag. Eller så var det jag som var det.

Mitt nya hår.

Trött

Varför måste man stå ut med det här var eviga dag?
Så trött på det. Jag orkar inte ens reagera längre. Vad är det som är så svårt att förstå?
Hur kan man vilja vakna varje morgon till en tillvaro som bara är stressande och meningslös?

Det är vansinne.

JA vs NEJ

JA:
* Jag har fått tid för klippning i morgon, slingor också
* Jonas har formaterat min dator, den är mycket snabbare
* Jag har haft telefontid med min läkare
* Min mamma är snäll
* Jag blev inte attackerad på Evony idag
* Livet kunde varit värre
* Jag har läst lite Harry Potter-bok idag, jag gillar den so far
* Jonas föräldrar som fixade en ny backpackarryggsäck till mig
* Har haft en bra julhelg

NEJ:
* Jag har inte gjort något av det jag skulle göra idag
* Jag har låg ämnesomsättning, men inte tillräckligt låg för att få behandling (o hur hjälper det mig då?)
* Jag fick inte igång mitt internet efter installationen
* Jonas är sjuk, fortfarande efter två och en halv vecka
* Ovälkommen post damp ner i lådan idag
* Jag har saknat Annelie idag
* Jag är hungrig men orkar inte laga nått
* Installera jobbiga men nödvändiga program på datorn
* Mellandagsrea, jag vill men orkar inte
* Facebook är tråkigt

Julens skörd

Julklappar:

Minne till dator 500 GB för lite uppbackning
Jättefin mini-inomhuskamin
Godis och choklad
Lite pengar
Presentkort på bio
Film: I love you man
Parfym, Bruno Bananni eller nått sånt
Pussel
Harry Potter böckerna, hela serien på engelska
Armband
Mysig filt

Och massa annat. Verkligen över förväntan.

Krystat

Julen. Typ över. Inte blev det roligare för det.

Men det var trevligare än väntat. Massa fina presenter. Juldagen var trevlig, underbara vänner o massa mys. Följt av hård natt på Hard Rock, som jag inte gillar, men det var kul iaf.

Nu film: I love you man.
Tidigare idag har jag pusslat, läst bok, spelat tv-spel, städat.
Julledigt.

Då var man här...

Japp, dagen har kommit. Lång, stressig, flängig, med överdrivet socialiserande, vara trevlig är ett måste, o man får absolut inte vara hängig o trött. Det finns ju så många andra människor som har ansträngt sig för att göra den här dagen varm o mysig för en.

Dagarna innan jul var superstressiga. Igår submittade jag vaccinpeket igen. Gjorde missen man inte gör. Ångest med versaler.
Tack Annelie.

Snart börjar stressen:
Duscha, tvätta håret, fixa håret (suck).
Äta, sminka sig, ta på sig (vad skall jag ha på mig?)
Fixa naglarna, packa ner allt jag behöver för övernattning hos svärföräldrarna (man önskar att man inte hade linser o knaprade tio tabletter om dagen)
Sen det värsta av allt:
Vara glad och trevlig, och snäll, söt och bra flickvän.
Det kommer bli jättekul.

Enough of negativity.
Jag får ge massa paket till folk jag älskar (kul!)
Dela dagen med folk jag inte umgås med varje dag annars
Slipper laga mat och städa
Slipper jobba
Slipper submitta en artikel o få dödsångest.

SE! Det blir ju fantastiskt! (Jag försöker iaf)

Risgrynsgröt

Väl hemma efter lång dag på labbet, efter en stund strösurfande, sa Jonas: "Vill du ha risgrynsgröt?"
Jag svarar: "Det beror på hur mycket socker det finns i".
Jonas: "Det var 14 % risgryn i, och sen kom socker som nästa ingrediens, så det borde vara mindre än 14 %".
Jag tittar på Jonas och säger: "Då skall jag nog inte äta det".
Jonas: "Du kan ju inte äta 90 % av allt som finns i affären, då kanske man inser att det är överdrivet?"

Detta eviga gnäll alltså.

What a day

Seriously, man blir trött. Li är världens gulligaste, men ibland blir man trött på att förklara allt fem gånger. Tillslut blev det väl hyfsat bra, vi fick inte in kompensationerna ordentligt, så vi struntade i de. Tack Annelie, hade aldrig klarat det utan din hjälp!

MEN, Elispoten blev skitbra som jag hjälpte Annelie och Piotr med! Så glad! Så himla bra när man kan hjälpa någon med något o så blir det faktiskt bra! Inte för att jag egentligen gjorde något, cellerna blev aldrig klara igår, så de löste allt själva. Men men.

Liseberg blev inställt idag, lite skönt måste jag tillägga, var kvar på labbet till halv nio, och vi skulle ha varit där klockan åtta... Slapp jag stressa ihjäl mig som vanligt...

Bella är hemma igen, hoppas att jag kan träffa henne i morgon, eller senare i veckan!

Fjäder

Vad hände med att tänka på mig? Usch, känner mig helt bedövad inför den kommande julhelgen. Bedövad av ångest, lamslagen av stress och totalt uttömd på energi.

Tänk vad perfekt man skall vara hela tiden. Så många måsten och krav. Och även om det är en själv som sätter kraven och utövar press, så är den ju där oavsett.

Som en fjäder i en orkan. Eller i en lätt bris. Påverkas fortfarande. Man blir ju lite uppgiven.

Liseberg i mån alltså. Och stress hela dagen i mån på jobbet. Stressig dagen innan julafton. Stressig julafton, med middag på två ställen, övernattning och mys o sociala aktiviteter juldagen. När skall man bara få vila o vara? Jag önskar att jag orkade vara som alla andra, kunna njuta av såna dagar. Men att bara vilja vara hemma o sova, eller träna, eller sitta i ett hörn och läsa en bok. Snälla ge mig en sån dag. Tyst o lugn utan måsten. Så att man kanske vill ge sig ut o slåss som alla andra gör varje dag.

Labbstress

Sån sjuk stress det är på labbet alltså, märks att folk vill ha ledigt och försöker hinna med så mycket som möjligt så att de skall slippa komma hit i mellandagarna.
Blir helt stissig själv. Kanske kan bero på att jag också har sjukt mycket att göra.

Idag:
* Har kört elispot på mitt plasmacellsförsök sen i torsdags.
* Skall köra elispot på 15 möss som Annelie och Piotr håller på att avsluta.
* Haft möte med Maria o Li om att jag skall köra FACS åt de i morgon. 8 möss, 4 färger, 3 organ, kompensationer och kontroller. Sammanlagt 72 prover. Och det kom de på idag, att de visst inte hade någon som kunde köra? Bra planering!
* Skall avsluta mus-elispoten i morgon, fyra plattor, samt framkalla min egen jag satte idag.
* Hade ett annat möte med Maria, där hon ville att jag skulle hjälpa till att avsluta 10 andra möss och ta mjältar och benmärg, samt köra 4-färgsanalys i FACSen. Till min HJÄLP hade jag Mattias (ny, jättensnäll kille) och honom skulle jag sedan hjälpa att analysera. Bara det att han aldrig har gjort det innan. Kan bli spännande. 7 januari skulle detta ske.

Man undrar ju lite om detta plötsliga intresse från Marias sida har något att göra med att Mikael har fått tvillingar? Med tanke på att han kommer att vara borta ett tag nu och inte kommer att sätta press på mig att jobba. Bara ren spekulation självklart...

Önskar att Annelie o Piotr kunde bli färdiga nu med allt preppande. Vill hem, hungrig och trött.

Kyla

Blåshålet Göteborg har blivit kallt. Svinkallt. Vill man dö kan man ju bo och leva här. Annars kan man ju alltid flytta. Vad man inte bör göra är att jobba på seven med trasigt ventilationssystem (läs:termostat) och dörren öppen. Det var kallare inne än ute, hur sjukt det nu än låter. Där skulle jag stå, i minusgrader, i åtta timmar. ÅTTA. Jag hade fem tjocktröjor på mig och ändå frös jag så att jag skakade. Inte okej.

Idag tänkte jag bege mig in till stan för de sista julklapparna, troligtvis tillsammans med en halv miljon andra dårar. Skitkul. Har en rabattkupong på Accent också, 50 % rabatt på valfri vara. Har kommit på att jag har haft min handväska i typ fem år, inte okej! Så, jag hoppas på fynd till mig själv också.

Jag på seven.

CK one

Haha, jag har så tråkigt på jobbet idag så jag måste berätta att jag köpte en parfym för två veckor sedan. CK one. Love it. Min nya vardagsparfym.

Carpe Diem

När vi skulle köpa disputationspresent till Elisabeth hittade vi så himla mycket fint!! Jag har länge spanat på detta halsband från Efva Attling, så jag tänkte, "va fan, varför inte?". Så jag köpte. Eller Jag o Lilleman köpte. Mycket vackert. Och jag känner mig lite gladare varje gång jag kollar i spegeln.

Världens bästa katt

Die NOMNOM-Katze : doppelagent.de

Kolla på den!

Mig mig mig

Intressanta diskussioner förekom igår. Skönt o känna att man lever.
Helg nu då. Alldeles för mycket att göra. Varför kan man inte få bädda ner sig med en bra bok och en kopp te, och slippa gå upp?
Snart litet juluppehåll. Skall vara självisk då och inte flänga hit o dit för alla andras skull som man alltid gör. Jag skall lyssna på mig.

Ohållbart

Jag inser att nu inte är den bästa tiden att fatta några beslut. Men det här är ganska ohållbart. O nej, jag pratar inte om vädret, trots att det hade passat väldigt bra in också. För det är AP-kallt. Fruktansvärt. Annelie sa att hennes telefon sa att med luftfuktighet etc inräknat kändes det som 15 minusgrader. Hemskt, vidrigt, suicidalt.

Men jag vill inte mer. Jag kan inte mer. Och jag kan inte hantera det. Så jag tror att trots att beslut inte bör fattas, så måste de det.

O Annelie är helt underbar, kramas o tar hand om mig. Världens bästa. Vad skulle jag göra utan henne? Kärlek.

Jag vill inte

Jag vill inte. Verkligen inte. Snälla sluta.

FML & SSRI

Det måste vara den mest användbara förkortningen någonsin. Fuck my life. Haha...!
Selective serotonin reuptake inhibitor. Följt av FML.

Jag har verkligen inget vettigt att säga. Men jag läste denna jätteroliga lilla grej på: Fmylife.com
"Today, my ex-boyfriend, who I have been trying to get back together with, texted me. He asked me how life was going, he then proceeded to ask me if I had the naked picture of him saved on my phone. I asked him why. He replied that he wanted to send it to his crush. FML"

Haha, är det inte fantastiskt? Jag tänkte avsluta med FML.

Stress o ångest...

Är vad mitt liv består av just nu. Har idag skrivit ihop en summering av alla mina besvär som jag skall ta upp hos läkaren i morgon. Det känns jättekul (ironi).

Jag har idag ätit EN kesella. Det är inte kul. Men så fort jag äter börjar jag må illa.

Ansökningshandlingar är inne, äntligen. Men jag känner ju ingenting eftersom jag är känslomässigt avtrubbad och frånvarande från min egen kropp. Det är nog jättebra.

Träningen ligger nere. Jag vet att jag borde, för att lösa ångest, men jag känner verkligen inte för det. Jag vill stänga in mig, eller bara fly någonstans.

Jag tänker på så många människor som jag saknar och aldrig hinner träffa. Men jag tar mig inte tiden heller. Sanningen. Vilken är dålig. Se, inte mycket jag duger till alltså.

Tänka är dåligt

Ångest, kan man säga. Jobbigt, fattar inte varför den kommer. Satt hemma o bara tittade ut på alla människor i morse. Kallt, lite snö, och alla människor skyndar till jobbet. Känner mig alltid så utanför när jag gör så... tittar på alla "normala" människor, fast de kanske inte alls är normala.

Har massor med måsten på jobbet idag, och jag kan inte andas, får inte luft. Mår illa och kämpar för att ta långa regelbundna andetag.

Träning idag hoppas jag på. Det känns lite som att det är det som är nyckeln, att trötta ut sig så mycket som möjligt så att jag bara stendör när jag kommer hem och inte orkar tänka. Vill inte tänka. Bara vara.

Julklappar

Vilken bra helg! Sjukt stressig precis som veckan varit, men sjukt lyckad.

Trevlig disputationsfest i fredags, trevlig middag hos Jonas föräldrar i lördags eftermiddag/kväll med god mat och gott vin. Sedan födelsedagsfest för Johan och Evelina, sjukt kul hade vi! De hade hyrt Blue mountain café på skanstorget där vi och hans närmaste hade samlats. Efter det blev det Nivå, där schlagergolvet intogs med största entusiasm!

Evelina, Johans tjej, var ju helt fantastisk! Vi skall träffa de igen på fredag, då vi också skall få träffa johans hund, Axo! Sex månader gammal lapsk vallhund, ser helt fantastisk ut!

Och idag, massa julklappshandlande på Frölunda torg. Jag hatar att köpa julklappar, men det var hur trevligt som helst idag, massa mys. Så kul att ge presenter!

Jag känner mig så elak, men jag hoppas att Mikaels bebbar inte kommer än, har så mycket denna veckan som jag vill diskutera med honom.
Vansinnigt mycket att göra denna veckan också, jag kommer ju vara helt utslagen när det väl blir julledigt. Ångest. Men det kan vänta lite till.

En självklarhet

Det man tar för givet, är inte alltid självklart för en annan.
Det man inte uppskattar, kan någon annan sätta jättehögt värde på.

Kramp i magen har jag. Det skulle ta 6-12 timmar, men det har nu gått 22 timmar. Undrar vad det säger? Men det funkar nu. O jag är så lättad.

Thank you for medicin fi fan.

Mindre sand

Disputation idag, så imponerad! Så fantastiskt. Måste vara helt underbart. Som jag känner nu är jag nog inte så orolig för min egen disputation, tror att jag kommer att klara det ganska bra. Värre är det nog med själva skrivandet av boken. Det är ju ingen nyhet att jag har blivit helt kräkfärdig av allt skrivande jag gjort de senaste två åren. Ett senare bekymmer antar jag.

Massa snittar gjorde vi också, jag hoppas att Elisabeth blev nöjd, jag ansträngde mig verkligen för att få det så som jag själv hade velat ha det. Helt slut om jag skall vara ärlig.
Så många fantastiska människor man är omgiven av, man skall skatta sig lycklig.

Jag bad någon om en tjänst idag, och jag tror att det gav utdelning. Det känns lite lättare. Lite mindre sand i mina lungor.

Effektiviteten själv

Hela helgen har det varit fullt upp.

Igår så var jag i stan med Jonas och shoppade parfym till mig. CK one blev det. Gillar den, tänker ha den som vardagsparfym. Jonas hitta två jättesnygga T-shirts till sig också. Så klart va hela stan full av jobbiga fjortisar också, nån idolskit va där o uppträdde eller nått. Suck. Sedan hem till lillemans föräldrar på söndagsstek, NAMS!

Min dag har varit totalt fullspäckad. Jag gillar det. Vet du vad jag inte gillar? Folk som skriver: "Jag gillar't" eller liknande. KRÄÄÄÄÄÄK.
Lite inneffektiv efter Kinnarpsmötet i morse, men sedan labb hela dagen följt av planering av Elisabeths spex, för att sedan göra klart labben. Hemma klockan sex, snabbade mig att äta middag som mini gjort till oss, lax med pasta och gröna bönor, eller haricottar som jag brukar säga. Jag gillar't. KRÄÄÄÄÄK.

Sedan: mördarpasset skivstång kondition

Åhh, sjukt jobbigt. Jag har dock ett dilemma... jag ligger precis mitt emellan två vikter, jag har bra vikt på triceps, axlar o bröst (samma). Ben är också okej, jag kan inte gå så djupt som jag vill på knäböj, för då kommer ja nästan inte upp igen. Men sänker jag så blir det för lätt, jag hade pallat två minuter till, och så vill jag inte ha det. Rygg är också lite problematiskt. På mitt förra gym hade man samma vikt på ben och rygg, men det går inte här för det är lite annorlunda upplägg... sist körde jag samma, och jag orkade inte hela ryggblocket, ja börjar svanka på de sista marklyften, inte bra för min reumatism. O idag sänkte jag 1.25 på varje sida, som är minsta vikten, och då känner jag inte att de är lika jobbigt alls. Så... hur skall ja göra egentligen? Samma sak på biceps, lite för tungt för att jag skall orka alla reps, men sänker jag, som ju också är 1.25, så blir det alldeles för lätt. Lite meckigt att plocka av mitt under blocket också, annars är det ju så klart ett alternativ...
Jaja, nu har jag lagat tolv matlådor som har fått ett temporärt hem i frysen. Det vanliga blev det... Broccoli, haricottar, kikärtor, kidneybönor, i orientalisk chilisås med fullkornspasta. Lite långtråkigt, men bra, nyttig och billig mat.

Veckan som följer har jag så mycket att göra att jag inte ens vill tänka på det. Jag gillar't inte. KRÄÄÄÄK.

Scones

Jag har ju världens bästa mamma. Kom hit innan elva en lördagsmorgon med en adventsljusstake (min är borttrollad i flytten) och varma nybakade scones. Så bäst o osjälviskt.

Om en timme väntar träning, nu äts det scones med ost och lite boveteflingor med solroskärnor och russin samt mjölk.

Klockan tre blir det Seven-jobb, till 23. Väldigt segt, men ja måste. Hade hellre varit hemma o botat mig själv från alla åkommor.

Igår va vi lite på stan, kollade julklappar och fikade med mamma. Mysigt. Men hela stan var ju full av massa äckliga människor som hade köphysteri, mådde illa typ.
Hittade dock två julklappar till Lilleman.

Han sover fortfarande. Tråkigt.

The dark side

Ohhh, I'm on the dark side again. Lämnade jag den nånsin?

Haft jättemysig kväll med Annelie, det behövde vi nog båda...! Thaimat och biggest loser. Kärlek.

Rökfri fortfarande. Fyra hela dagar. Helgen närmar sig.

Hur skall man motstå impulsen att sluta äta och låta sig själv tyna bort? Lite självplågeri. Konstigt hur det kan kännas bättre.

Mitt framtida hem och mina framtida kompisar.

Min bebis

Saknar min lille KIRO så mycket. Jag hoppas att han har det bra. Kärlek.

Era KRÄK!

Jag tycker för det mesta att livet är skit, det är ingen nyhet. Men framförallt, så tycker jag människor är kräk och jag hoppas att de alla dör! Är en av anledningarna till att man ju vill leva i sin lilla psykosbubbla, ensam men skonad från att se alla äckliga människor förstöra sina liv o sina kroppar. Åhhh, fatta någonting någon gång då.

Lyckligt ovetande. Det vill jag vara. Men jag är fan för smart för att vara det. Min hjärna spelar mig spratt hela tiden, och som Tove sa: "Man lever ju här och nu, det är ju synd bara att man har en hjärna som förstör allt för en".

O folk är ju mer patetiska än jag trodde det var möjligt att vara. Okej att livet är svårt och helvetet nog är på jorden istället för efter detta livet, men va fan, sluta ursäkta ert miserabla leverne.

Ja, visst är jag en bitterfitta. Men jag är INTE avundsjuk på alla patetiska, självömkande, promiskuösa och vidriga människor.
Skaffa er ett liv.

Svåra val

Jag hoppas att jag aldrig behöver fatta ett sånt här beslut.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6214825.ab

Shorts

Fått massor gjort på jobbet idag, grymt. Hade möte med Maria och hon tyckte om mina skitresultat från Elisorna, vi har bestämt hur vi skall gå vidare. Men hon sa att hon inte vill skriva ihop CD25-delen på benmärgen. Inte bra. Det innebär att jag bara har två artiklar på gång och kommer att behöva labba mycket mer för att kunna få ihop ett tredje pek. Men kanske är det vad jag behöver för att kämpa igen? För att känna lite press att verkligen klara av detta.
Men samtidigt, jag känner mig redan stressad. Men vem vet, det som händer är nog meningen.

December i mån, eller nått. Stressig månad verkligen. Alldeles för mycket att göra för tillfället, privat då. Träning, träffa folk som jag måste träffa, planering av spex, fixning av snittar till Elisabeths disputation, jobbar på seven i helgen, julklappar skall köpas. Suck. Men kul så klart samtidigt. Har faktiskt skrivit en önskelista för en gång skull... Får alltid lite ångest när jag inte vet vad jag skall svara när familjen frågar vad jag önskar mig.

Gick på ett mördarpass idag. Skivstång kondition heter det. 45 minuter skivstång följ av intervallträning, 45 sekunder intervall och 15 sekunder vila. Detta kördes tre gånger på raken, FEM låtar. Sjukt jobbigt!
Skitbra pass, kanske kan bli en bra start på veckan.
Men vad är det för fel på män? Uppenbarligen är det sjukt mycket fel på män, ska inte gå in på det alls, men varför ha korta shorts på sig när man tränar? VARFÖR? Jag fattar att det är varmt, men snälla, kan de inte ha på sig knälånga shorts åtminstone???!!! Inte så hett alltså att se håriga, svettiga ben, och typ innerlår, BLÄ! Så klart att de vill att vi ska ha så lite kläder som möjligt på oss, män är ju patetiska, men snälla, det gäller ju inte omvänt. (Och självklart inte alla män... de finns ett o annat gulkorn här i världen).

Nu läser vi lite Twilight-serie, sista boken: Breaking dawn. Den har tagit en underlig vändning... mycket intressant.

GAD

Helgen har varit bra. Fullt upp fast ändå inte. Bad Jonas att trycka på snooze-knappen på min telefon i lördags morse, men han stängde av den istället. Sånt händer, missade min skivstång. Jympa fick det bli istället. Sedan off to the lab. Bürker-räkning, 16 brunnar... men det tog nog bara en timme vid mikroskåpet. Fick sedan lite sällskap av mini, han hjälpte mig läsa upp hur många mikroliter jag skulle ha av mediumet och cellerna.

Kvällen bjöd på massa sällskap och drinkar. Nina o Lina, Magnus och så Mikael o Reine. Galet blev det. Tröttsamt galet. Men det var trevligt. Massa prat om ångestsyndrom och sinnesjukdom.

O idag sov vi länge för att sedan gå iväg till labbet igen o sätta lite antikroppar. Jonas var jätteduktig på att pipettera =)
Söndagskvällen spenderades sedan framför dator och TV. "Kärlek på menyn" kollade vi på. Lite cheesy, men ändå med en lite allvarligare ton i. Kort sammanfattat så handlar den om en kvinna som är ensam o stark o jobbar mycket, kraftiga "trust-issues" (som mig) som inte vill involvera sig i relationer pga diverse rädslor. Hennes syster dör och hon får ta hand om sin systers dotter...

O i veckan väntar jobb. Jag har mycket jag vill få klart. Skall också träffa mamma o fika, när ja nu skall hinna det, och Elisabeths spex skall börja funderas på... Åhh.

O åter igen förbannar jag min intuition. Nu läggdags.

Jag på labbet vid mikroskåpet.

Det största skämtet någonsin...

Måste ju bara vara LÄKARSTÄMMAN! Varför åker vi dit? Helt meningslöst. Det enda jag har med mig efter den är massa godis, pennor, bamse-schampoo, en T-shirt där det står "Trust me - I'm a doctor" på, massa små block, nyckelringar (vad jag nu skall med de till?) och massa annat gratis krafs. Vi hittade ett ställe som serverade drinkar (med alkohol). I övrigt var det ganska trevligt, hängde mest med Piotr hela dagarna och gick på jakt efter grejer vi kunde sno. Käkade middag med alla på onsdagskvällen och drack ett glas vin. Men ändå, jag hade hellre varit hemma. Forskningsmässigt var det katastrof.

Har galet mycket att göra på jobbet idag, vilket känns helt okej. Vet inte vad som har hänt med min arbetsmoral. Jag jobbar helt plötsligt. Bättre sent än aldrig antar jag.

Massa ansvar också till Elisabeths disputation... suck. Men jag visste att det skulle bli så, men lite press så att säga. Snittar etc till själva disputationen, spex samt insamling av pengar till present... Och det värsta av allt: Köpa en present till henne från hela avdelningen...

Och idag kommer Nina hem från Norge... Mysigt! Hoppas på att jag kan träffa tjejerna i morgon kanske. Måste labba då också... hoppas att det inte tar för lång tid. Egentligen var det tänkt att jag skulle följa med Lilleman o kolla på hans Capoeira grupp som framträder eller nått sånt. Det hade varit kul, jag hoppas att vi hinner bara. Jag måste ju hinna med mitt favorit skivstångspass på lördag morgon också ju.

By the way. Skuggan drog in över mitt sinne så snart jag kom hem. Orka. Gör mig normal snälla.

Press

Den timman jag är på gymmet varje dag, eller nästan varje dag iallafall, den är fan helig. Det är enda stunden på dagen då jag känner mig normal. Då jag koncentrar mig på mig själv, på att må bra. Då alla andra problem som är högst påträngande dygnets alla andra timmar, inte är lika påträngande, inte lika pockande och ångestframkallande. Jag vill faktiskt inte bli störd då. Jag vill inte bli dragen tillbaka till verkligheten. Men lik förbannat så kan jag inte ens få det. Jävla HORliv om du frågar mig.

I början var jag bara arg, för ilska är ju alltid mitt första svar på allt. Men när man inte ens orkar vara arg, när man känner sig så tömd på energi och uppgivenheten och meningslösheten är så stor. Ja, då blir jag bara ledsen. Och fylls av en tomhet större än allt annat. Jag vet ingen värre känsla. Tomhet.

Och i morgon åker jag till läkarstämman. Det är tänkt att alla doktorander skall göra nått kul på kvällen, typ äta middag ute o ta ett glas vin eller liknande. Jag känner inte för det! Jag vill bara lägga mig i fosterställning och stänga in mig o sova. Men jag vet vilket tjafs det kommer bli, man får ju faktiskt inte vilja vara ensam. Det är ju inte riktigt socialt accepterat.

Konstigt nog, så kan jag tycka att det är när man är med andra människor som man känner sig mest ensam. Att man inte passar in. Men det har jag ju känt hela livet. Men hur kan man gå igenom livet o känna så? Hur kan man trivas bättre i sitt egna mörka o tunga sällskap än andras? Och hur kan någon annan stå ut med en person som är sån?

Hur skall man orka med ett vardagsliv där man måste vara glad och trevlig på jobbet och samtidigt prestera, man måste vara mysig o snäll hemma och samtidigt ha stenkoll på att allt är städat, tvättat o trivsamt. Livet är helt enkelt uppbyggt av press. Alla saker man sedan gör för sig själv som att träna o träffa vänner, blir också press tillslut.

Jag sa ju att det här skulle bli en psykblogg.

MANO

Igår var jag kraftigt på depp-sidan. Idag MANO! Är det inte fantastiskt!? Ena dagen vill man hoppa från en bro och andra vill man klättra upp för den. Fantastico om du frågar mig!
Firar detta med lite psykedelisk trance, psykedelisk-wannabe iallafall. Litet klipp på låten jag lyssnar på just nu längre ner.

Det hade ju i och för sig varit bättre om man bara var stabil o normal i sin sinnesstämning. Men din mamma vill vara stabil fattar du!

I går, ingen träning. Hade sån vansinnig träningsvärk sen i söndags, så idag blir det lite cardio i form av jympa. Sedan i morgon, fucking jävla läkarstämman, skjut mig o släpa mig efter en bil i tio mil. Upp till Stockholm. Typ. Eller nått sånt annat normalt som folk brukar säga.

Jaja. Måste jobba. Har sex och en halv ELISA-platta kvar att analysera. Det ska bli kul. Fattar du, KUL!

Ha de mano.

You caught me off guard

Jävla dig. Ringa när jag sover för att säga att du inte mår bra. O helt plötsligt är man klarvaken. Alla murar och skydd nere. Inte hunnit få upp de. För du var en krypskytt. Som attackerade när jag inte var beredd. Cred till dig. Inte många som lyckas med det. Men du kommer inte att lyckas igen.

New Moon

Snart skall vi se New Moon, andra delen i Twilight-serien. Den som inte har läst böckerna måste bara göra det. Ser mycket fram emot detta... men hörde av några som sett den att den var väldigt psykiskt tung. Vi får se.

Dagen började med mys, drama och scones-bakning. Mina glutenfria blev jättegoda =)
Nu tänkte vi kolla på ett avsnitt av Eureka, ganska rolig faktiskt... Lite parodi på forskning på ett sätt. Sedan, skivstång innan bion... o en kesella! Haha, som vi nu har 20 stycken av! Världens bästa Annelie kom hem med de till oss efter lite rea på willy's, NAMS!

När jag var 18 år...

Bröt jag upp från mitt liv. Och mitt liv blev ett mörker. Men ett mörker jag gillade, ett mörker jag strävade efter, ett mörker jag behövde. Jag stängde alla andra ute. Framförallt andra som brydde sig om mig. Jag ville ha ett mörker, där jag kunde vara helt själv, utan att någon skulle fråga vart jag var, eller hur jag mådde, eller varför jag inte åt, eller varför jag inte hade pratat med någon på en vecka förutom när jag skulle be om ett paket Marlboro lights i affären.
Och med tiden blev det bättre, jag började ta kontakt med omvärlden igen, jag började umgås med personer som var lika destruktiva som mig själv, som också tyckte att livet var ett enda stort mörker. Alkohol, cigg och fest bedövade kroppen för stunden. Det man inte ville var att tänka efter. För då kom ångesten. Och den kunde bara avhjälpas med ännu mer alkohol och bedövning. Som Xylocaine för själen. Men man var iallafall inte fast i sitt mörker helt själv, man delade mörkret. Tillslut räckte det inte att dela mörkret, tankarna kom ikapp, och jag insåg att jag inte vill dela mitt mörker, för ingen fattar ju ändå, deras meningslöshet var ogrundad. Jag insåg att de var i mörkret för att de inte hade något annat att göra, inte för att de ville vara där. De kände bara inte till något annat. Min situation var ju en annan. Jag ville vara där, isolera mig från omvärlden, för att jag visste vad som fanns där ute, och för att jag flydde, delvis från mig själv, men framförallt från alla andra.
Så tillslut var jag ensam igen, och gömde mig igen. Jag började umgås med andra som var mer likasinnade, som i förtvivlan över sin egna sjuka hjärna o tillvaro sökte mörkret. Och allt började om. Fast med utgångspunkten att vi måste göra så här för att överleva, för vi klarar inte av verkligheten. Sedan kom tankarna, varför skall vi överleva?
Men sakta, sakta återtog jag livet, och upprätthöll ett sken av normalitet. Sluten som alltid, men spelade ett spel. Och spelet fortsatte. Än idag. Samma mörker, samma tankar, samma isolering, samma utanförskap.

Idag är jag 25. Men uppenbarligen är jag 18 också.

The week

Denna veckan har jag:
* Gjort klart min poster.
End of story. Det enda som är värt att nämna workwise anyway. Massa analyser och möten med Maria som ändå inte gav något känns lite onödigt att nämna.

Men jag har också:
* Tränat ett skivstångspass och två jympapass. Förhoppningsvis hinner jag med ett pass i mån också.
* Tagit den andra vaccindosen och wait for it... wait for it... jag fick reaktion (!) i form av allmän sjukdomskänsla. Känner mig mycket bättre idag, men fortfarande huvudvärk och lite nackstel.
* Lagat mat o myst med Elisabeth igårkväll. Jättetrevligt. Kommer verkligen sakna henne när hon åker!

Och jag skall göra:
* Äta frukost med lilleman snart.
* Gå o jobba på seven 15-23, segt som bara den, MEN jag kommer kunna köpa lite mer julklappar till alla, det måste ju vara värt det.
* Träna i morgon, förhoppningsvis skivstång men måste kolla schemat, samt kolla om min arm är lite mindre svullen. Som det är nu kan man inte ens röra området, och jag vaknar ideligen för att jag vänder mig på den sidan, eller täcket är för tungt.
* NEW MOON i mån halv sju! Åhh, vad jag har sett fram emot detta! Skall bli jättekul! Kul att vi får sällskap av Annelie o Kenny också... o så skall Annelie få födelsedagspresent, yay!!!

Jag gillar inte:
* Att åka på läkarstämman nästa vecka. Meningslös skit om du frågar mig. Iallafall för forskare.
* Att Lina inte fick jobbet. Men det finns fortfarande hopp.
* Att jag jobbar ikväll istället för att spendera kvällen med Lina när jag vet att vi båda behöver det.
* Att behöva lite på människor.
* Att jag inte kan lita på människor.
* Fittiga kompisar som uteslutar andra kompisar.

Jag önskar:
* Att jag kunde ta hand om Lilleman bättre.
* Att jag inte va så konspiratorisk, kontrollfreak, misstänksam, sjukligt paranoid m. fl. mindre vackra egenskaper.

Men detta kan jag ju fundera mer över när jag står i leda på seven o inte gör något... eller kanske torkar ur ett muffinskåp, kanske bakar lite bullar (som jag inte kan äta, thank god!), eller sopar o donar o pular. That's my seven life.

Besos

Illa

Mår helt plötsligt sjukt dåligt. Jag är egentligen inte den som klagar utan brukar försöka vara glad ändå, man är ju ganska van vid smärta av olika slag. Men nu mår jag INTE bra. Mår illa, det surrar i öronen, yrsel, ont i ryggen, och huvudvärk. Jag vill inte. Jag skall ju dricka vin med Elisabeth idag, o jag har verkligen sett fram emot detta då hon snart inte kommer vara i Sverige längre. Det ska gå.

Den här...

har jag sjungt på hela dagen.Sjukt störande med tanke på att jag bara kan en enda fras.
Till Anneleh:

The cube

Är det inte konstigt hur mycket jobbet påverkar en människa? Om allt har varit bra på jobbet, fortsätter man ofta att ha en bra dag. Som när jag o Anneleh (som är mitt nya nick på henne) har skitkul på jobbet och bara sitter o skrattar och cp:ar loss, det är det bästa som finns (men gullig röst som i hundens dagbok). Men andra dagar när allt bara går fel eller är tråkigt och omotiverande, då går nästan alltid allt annat fel också.

Kom att tänka på en "grej" som en kompis körde på mig. Den heter "the cube" eller nått sånt. Det går ut på att han ställer ett antal frågor som man tycker är helt irrelevanta och bara konstiga, typ som: "tänk dig en låda eller en kub, hur stor är den, o vart står du i förhållande till lådan? Det finns en häst, vart står du i förhållande till hästen? Och tänkt dig ett oväder, vart står du i förhållande till ovädret?" osv. Ett antal frågor senare börjar han förklara för mig vad mina svar betyder.
Inte helt förvånande, eftersom jag känner mig själv, så är flera av mina svar helt nya för honom och han vet inte riktigt vad de betyder. Medan andra, verkligen var mitt i prick. Bland annat det om ovädret. Jag svarade att ovädret befinner sig ovanför mig, vilket, som han förklarade, symboliserar mina problem. Att de (problemen) befinner sig ovanför mig skulle betyda att jag påverkas väldigt mycket av saker jag upplever som problem. Vilket är sjukt sant!
Egentligen inget att reflektera vidare över, men jag bara kom o tänka på det. Med andra ord, jobbet kan vara ett problem ibland. Likaså små saker som att komma iväg o vaccinera sig, eller som att göra ett nytt leg så man slipper gå omkring med passet i väskan...

Nu skall jag få klart min poster. Lite eftermiddagsfilosofi.

Suck...

Åhh, jag kan inte jobba idag, jag blir galen. Jag var på jobbet strax innan tio, ägnade två timmar åt att inte göra nått... jag var inte ens aktiv på cafét (okej lite då). Aftonbladet resa lockade med intressant läsning om centralamerika och sydostasien. Vart vill jag (vi) åka? Båda verkar ju helt fantastiskt. Men jag var ju ändå i Mexiko i år... så jag tror att jag egentligen är mer sugen på asien. Har ju varit där också, men det är ändå två år sedan. Jag tror att jag skall söka lite vägledning hos min morbror som ju bor i Bangkok.

Jag måste verkligen analysera nu, men det går bara inte. Det är fel på mig. Jag måste få klart min poster till läkarstämman, och jag har ju inte ens börjat med skiten. Åhhh!

För övrigt, så mår jag ganska bra, förutom en handled som vill att jag skall hugga av den. Kände mig sjukt snygg i morse btw, skivstång is the shit.
Idag, ingen träning, men i mån jympa med lina är det tänkt. O på fredag vin med Elisabeth, ser verkligen fram emot detta.

Okej... skall göra ett försök med mina analyser. För er som fattar så hatar jag CD27 just nu. För att inte tala om CD25.

Tempel i Honduras.

Lake Atitlan i Guatemala.

Kuala Lumpur i Malaysia.

Malaysiska övärlden.

Marknad i Bangkok, Thailand.

(Bilderna är lånade från sidor som inte är privata människors bilder)

Svårt val ellerhur?

Farmville

Haha, har ni sett detta spoof?

Fantastiskt!

Fråga inte mig vad som hänt. För jag vet verkligen inte. Jag har inte fått jättemycket gjort på jobbet, men ändå mer än vanligt (vilket ju i sig säger en del), men ändå har dagen varit sjukt bra.

"Jobbade" i sju hela timmar, för att sedan tvätta, för att sedan gå på jympa på friskis. Körde på asbra idag, nästan uteslutande kondition. Gick hem, UTAN en cigarett i handen, i ösregn. Men lika förbannat var jag glad för det. Blev mycket uppskattad när jag kom hem o slängde av mig mina blöta kläder på hallgolvet. Duschen fick vänta en kvart. Rökt lax med sallad stod på middagsmenyn. Nams!
Och nu skall det kollas Flash Forward. Måste ses! Sci-fi aktigt drama typ. Very good!

Hoppas denna inställningen är här för att stanna! Jag behöver lite positivism i mitt liv... Eller varför kanske inte bidra till andras liv på ett bättre sätt än vanligt?

Fokus tack!

Åhhh, jag får inget gjort o det gör mig gaaaalen. Jag borde egentligen jobba med min poster till läkarstämman, men ett café är ju mycket trevligare.
A skickade en intressant artikel till mig om en kvinna i Afrika som drömde om en annan framtid och ett bättre liv. Så kort o gott så såg hon till att skaffa sig det. Snacka om att fokusera och kämpa för något man tror på o vill. Men samtidigt... jobbigt då o inse att man inte har något fokus i livet, att man inte kämpar för nått... Hmm, det tåls att tänka på.
Ciao

Tjo!

Såå, nu skall man börja blogga. Inte min idé, men jag har faktiskt tänkt på det ett tag.... Typ lite terapi. Det kan ju jag behöva. TERAPI.