Jag drömde att jag grät

Jag drömde att jag grät. Att jag bar en så stor sorg inom mig.
Som slutligen släpptes ut.

Så sjukt förvirrad.
Så många olika saker att överväga.

Min mamma gav mig dessa ord idag:

"Frigör dig från de begränsningar som du låtit andra lägga på dig. 

Du behöver inte känna några gränser.

Det finns inget som du inte kan uppnå. 

Det finns ingen sorg i livet som inte kan vändas till glädje."

Sorgen jag bar på var så djup. 

Den hade funnits så länge. Att jag trodde att den var normal. 

Men när tårarna rann, rann sorgen av mig också. 

Men det gör mig rädd. Jag är rädd för vad som skall hända. 

Jag inser varför jag inte har varit rädd innan. 

Jag hade inget att förlora. 

Jag ansåg mig inte ha något av värde i livet. 

Något jag ville behålla.

Jag befinner mig i en ny situation. 

Som jag inte har hunnit förbereda mig på. 

Som jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. 

Men nu vill jag behålla.
Och jag vet inte hur jag skall känna.
För jag vet att allt är osäkert.

Men hur kan jag behålla något, som aldrig var mitt?
Som jag inte hade rätten att foga över.

Jag inser. Att jag nog är förälskad i en dröm.
Jag vill inte vakna.
Jag vill drömma under resten av mina dagar.

Men jag hörde en röst.
Som sa att jag inte kan fortsätta drömma.
Jag måste vakna.

Till en verklighet.
Där jag har allt att förlora.