Min första dag i Australien

Och äntligen landade jag i Australien. Perth. Liten, skruttig flygplats för att vara en stor stad.
My ass shuttle buses dygnet runt. Taxi gäller om man vill komma in till Perth mellan midnatt och 07.00. Fördrev 6 låååånga timmar med att sova med några andra backpackers, duscha, dricka kaffe, prata med folk som rökte etc. Tog sedan en taxi till East Perth station, 35 dollar. Världens trevligaste kille körde, britt som flyttade hit för 10 år sedan. Kolla vad långt jag åkt:)



Jag glömmer bort att Australien är glesbefolkat... När stationen låg typ 20-50 meter från närmaste hus blev jag lite orolig. Men det var helt rätt. Jag hade tänkt mig nått i stil med Nils Ericson terminalen, ack så fel!
Jag får nog tänka om... Men kan tänka mig att det är annorlunda på östkusten. Just därför är jag så glad att jag får se detta!
Sitter nu på en buss till Esperance, ca 70 mil från Perth, 10 timmar lång resa. 3 pauser på vägen, och kanske 10 hållplatser.
Detta är ett av stoppen. En liten bensinstation mitt ute i ingenstans. Men antar att det är någonstans för alla ställena har massa kunder.



Sitter på ett dubbelsäte, bussen är inte full som tur är.



Bussen jag åker med. Det går inte att se men det är en lång asfalterad väg, rak, och den fortsätter till horisonten. Vägen kantas av buskliknande träd och sedan stäpp. Torrt som jag aldrig sett det, fattar inte hur saker kan växa, men växer gör det.



Vips så är man inne i ett litet samhälle. Om man kan kalla det det. Ett tiotal hus max och en liten affär. Jag hade aldrig, ALDRIG, kunnat bo så. Omöjligt. Jag måste bo nära havet. Jag inser det mer och mer ju äldre jag blir. Havet är liv för mig. Frihet att försvinna.
Människorna... Vad skall man säga. Killarna är väldigt flörtiga och tittar och pratar och ler. Inte som hemma alls. Kvinnorna... Jag vet inte. De har de absolut kortaste kjolar jag någonsin sett. Kroppar i alla storlekar, men folk verkar i allmänhet inte vara så fixade. Jag vet inte vad jag tycker om det än. Ett som är säkert är att jag sticker ut. Jag skriker fel, fel, fel. Storstad. Alla glor. Jag skriker storstad. Jag är den enda som har svarta kläder, för uppklädd liksom. För piffig. För oslampigt klädd, haha! Min kjol är för lång för en gång skull!
Folk äter hela tiden! Fattar inte hur de pallar i den här värmen! Det är en torr värme, jag svettas inte, men luften gör nästan ont att andas.
Intressant är det. Första gången i mitt liv känner jag mig för glamorös, ett adjektiv jag aldrig trodde skulle använda om mig själv.



Mia