Never let me go

Jag vill gråta. Jag vill gråta för människans grymhet. Trots att jag vet att det inte går till så här i verkligheten. Bara vetskapen om att det skulle kunna gå till så här en dag, gör att jag vill gråta.

"Never let me go" är jättevackert gjord. Scenerna är vackra, karaktärerna speciella. Allt gjort med frid kan man säga. Den är lugn, lämnar plats för eftertänksamhet, den är vacker. Men den är absolut fruktansvärd. Det är den hemskaste film jag någonsin har sett. Jag vill bara dö.

Den handlar om människor som klonas efter mindre "lyckade" människor, knarkare, prostituerade, brottslingar. De klonas av en anledning, att när de blir vuxna donera organ till den övriga populationen. Efter vanligtvis 3 donationer dör de, kroppen kan inte leva utan så många vitala organ. De upplever känslor, kärlek, ilska, viljan att fortsätta leva. Men de är födda till ett enda syfte.
Den är fruktansvärd.

Jag tänker på den svarta-börsen marknad som finns med organ idag. Det är inte samma sak. Men jag kan inte förstå mentaliteten att ett människoliv skulle vara mer värt en någon annans. Det gör att jag inte orkar leva. Jag vet att världens plågor inte vilar på mina axlar, men orättvisorna blir bara för många.

Jag tänker på Kina. Där det finns en begränsing på antal barn. Vad många inte känner till är att om en familj får mer än ett barn, ges detta barn inget "födelsenummer". Det innebär att detta barn inte finns. Det har ingen rätt att gå i skolan, ingen rätt att få sjukvård. Självklart är det fortfarande så att man vill ha en pojke. Det är därför det finns så många flickor på barnhem.

Jag förstår syftet med regler, olika kulturer och olika leverne. Men jag önskar bara att alla fick chansen till att känna vad de vill och ha rätten att bestämma över sina egna liv. Men vi är alla slavar under samhället, begränsade av främlingsfientlighet, själviskhet, brist på kärlek och förståelse.

Jag vet, människor pratar inte om sånt här. De låtsas som att det inte finns. Att det inte händer. För att skydda sina egna hjärtan. För att de inte vill känna smärta. Det är därför som allt bara kommer bli värre. I ett samhälle där pengar prioriteras, och man tappar bort sig själv i kommersialism och kapitalism, finns inget utrymme för andra. Det är bara jag, jag jag. Vi, vi, vi.