Sista gången idag, har gått hos henne i 8 månader. Känns så tomt.
Jag har verkligen lärt mig mycket om mig själv. Alla borde gå i terapi. På riktigt. Att få frågor om sitt känsloliv, från en person som ser allt ur ett annat perspektiv, och som inte dömer dig, har hjälpt mig att förstå vissa aspekter av mig själv.
När hon sammanfattade vår tid tillsammans (snyft) så inser jag vilken resa jag egentligen har gjort. Jag skulle aldrig vilja ha det ogjort, för jag vet inte vem jag hade varit om det inte hade hänt. Jag ser det som en erfarenhet. En fruktansvärd men viktig erfarenhet. Skall försöka bearbeta mig själv mer och inte stänga inne och stänga ute saker som jag tidigare har gjort. Hon gav mig ett viktigt råd som jag skall försöka tänka mer på.
"Det är okej att känna efter. Du behöver inte stänga ute allt så fort du inte gillar dina känslor. Möt dina känslor".
Faktiskt, så känns det som slutet på en era. Slutet på en tid i mitt liv. Men också en början. Kanske början på en ny del av mitt liv. Ett liv där jag lever för mig och inte för andra. Jag tror att det kan bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar