Mango lassi och en cappuchino (riktig, ingen nescafe!).
Utsikten är ganska fantastisk.
Det här är faktiskt en av få ställen jag har besökt där jag har känt mig ensam. Det verkar vara få människor som reser själva här.
Folk är heller inte så kontaktsökande som på många andra ställen. Skönt men samtidigt lite tråkigt.
Träffade några från Schweiz igår som precis hade börjat sin resa, skulle vara borta ett år! Lite avundsjuk.
Idag har varit en dag då jag önskade att jag satt längst ut på klippan här och bara fick tänka. Röka en cigg, vara, titta ut över havet.
Men hur många har inte förlorat sig själva när de gjort det.
Jag känner mig på ett sätt mer hemma här. Där ingen känner mig. Helt anonym. Men man skulle nog tröttna på det i längden.
Trodde kanske jag skulle hitta mig själv lite mer, få slappna av. Men jag kan inte släppa det där hemma. Jag tänker för mycket. På jobbet, på människor jag känner, undrar hur de har det, hur de mår, hur deras barn mår.
Jag inser att jag behöver en riktig break. Men undrar om det kommer hjälpa. Jag vet inte min plats och jag tvivlar på att jag någonsin kommer finna den.
Just nu vill jag bara vara ensam.
Kanske är det det jag behöver, för att kunna inse att jag inte är ensam, eller för att kunna släppa in människor igen. Jag vet inte. Jag vill gå vilse. Vilse. För att börja om. Kan man det? Kan man börja om? Varför inte?
I min bok stod det:
Man måste helt och fullt acceptera hur och vem man är och sedan hänge sig åt det fullt ut för att kunna vara den man vill vara.
Att acceptera saker har alltid varit något jag inte är bra på. Jag tror på förändring. Varför acceptera något när man kan förändra och göra bättre? Att inse att det inte är ens plats eller uppgift att förändra, det är en annan sak.
Jag kan inte hjälpa alla i Indien, men kanske någon. Kanske kan det få mig att inte grubbla så mycket över mig själv?
Förmodligen inte.
Jag vet inte.
Jag befinner mig i ett fängelse som jag har satt mig själv i. Kanske för att skydda mig själv. Kanske för att det bara är för svårt.
Kanske för att alternativet är för smärtsamt.
Bland all smärta i Indien.
Finner jag ingen harmoni.
Ingen själslig frid.
Men kanske kan den finna mig.
Om jag tar emot den.
Men jag är inte mottaglig.
Det saknas något.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar