En gåta

Jag är förvirrad. Jag vaknade förvirrad. Jag är fortfarande förvirrad.
Men jag har fått gjort massor idag. Var på kursen idag där man hade möjlighet att diskutera sin egna statistik. Insåg att bara man kan motivera varför man gör en speciell sak eller använder en speciell metod så är det ganska lugnt. Sen att motiveringen är något luddig är en annan sak.

Skrev ut min hemtenta i statistik också. SJU sidor lång. Han är så gullig vår lärare, han har på varje sida lagt in en bild. Första sidan är det ett vinglas på och på sista Bob Marley. Jag är ledsen, men statistik blir inte roligare för det. Eller så menar han att om man dricker vin och lever som Bob Marley så blir det roligare? Jag väljer den tolkningen. Men att ha kul kommer ju inte få tentan att bli gjord ändå. Well, vi har en månad på oss. Ett senare bekymmer.

Idag har varit en sån dag då jag har ifrågasatt folk. Varför de gör saker, säger saker, eller tänker saker. Tack för att man kan se saker på olika sätt. Visst är det konstigt att folk inte tror på en? Att de känner att de vet bättre än vad man själv gör. Det händer ju att sånt händer, och jag kan ibland förstå att folk tycker som de tycker. Men nu? Det är en gåta.

Hur kan det vara fel att följa sitt hjärta?

Diskussioner. Ändlösa diskussioner. Som inte ger något. Blir bara ännu säkrare på att detta är rätt väg. Det var inte det jag ville, det eskalerade och urartade och resultatet blev inte alls som jag tänkt mig. För tidigt. Men det blir det aldrig. Men eftersom det har hänt så är det nog rätt. Jag försökte skydda, men det gick inte. Alltså måste det har varit rätt det som hände. Kanske bäst. Ibland måste man överlämna saker.

Känslan av att inte vara i kontroll sticker lite, men nu får saker ha sin gilla gång. Det sista jag vill är att göra någon illa, men när det inte går att prata, när man inte kan nå fram, o när man inser att man aldrig kommer göra det, vad mer finns det att göra. Känslan av att vilja berätta min sida är stark, men jag lämnar det där. Jag har inget behov av att ha människor på min sida ändå. Det är bättre att jag bara lämnar det och sväljer det, för andras skull. För andra.

Förståelse. Total avsaknad av förståelse. Det blir så ensamt.

Mamma var här förut. Så fin, så bra, så omtänksam. Orolig. Att jag skall vända igen. Men det kommer inte bli så. För jag vet vad som är viktigt. Nu vet jag. Och jag har ett mål nu. Ett ljus att följa. Det är det viktigaste. Och jag kan se ljuset i mig igen. Jag ser det. Det brinner starkare. Jag vet att ni inte glädjs med mig. Ni borde det. Men nu vet jag det också. Jag är inte så förvirrad som ni tror. Jag vet nu.