Andas

Sitter i soffan. Datorn i knät som alltid. TVn på i bakgrunden. 

Disken är diskad. Tvätten är tvättad. Bordet är rent. Alla kläder är borta. 

Jag kan andas. Man kan bedra sig så mycket. 

Eftersom jag måste leva med mig själv så måste jag göra detta val. 

Jag måste kunna andas. Åtminstone det måste jag kunna göra. 

Det är det minsta man kan begära. Jag är ledsen för att alla andra inte har fattat trots att jag har upprepat det så många gånger. Men någon gång är det nog.

Jag måste se framåt, kan inte fastna i det förgångna.