Att det började just då, har en naturlig förklaring. Tacksamhet, är det jag känner. Tacksam att livet åter har getts till mig. Att den existens som jag tidigare befann mig i förändrades, och att jag nu är fri att leva livet istället för att vara en passiv åskådare.
Jag kom att tänka på ett citat jag jag faktiskt såg i en film. Jag är ju ingen filmmänniska direkt, men ibland om det är en film som känns speciell...
Det handlar om en man som precis kommit hem från en lång resa och inser att det enda som har förändrats är honom själv.
"It's a funny thing about coming home. Looks the same, smells the same, feels the same. You'll realize what's changed is you."
Dessa ord rörde vid mitt hjärta o plockade fram den ensamhet jag alltid känner: Man inser att man utvecklas själsligt men att människor i ens omgivning inte förändras på samma sätt eller utvecklas åt samma håll som en själv. Jag grät timmar efter denna film. Konstigt hur vissa saker bara berör en.
.PNG)
The curious case of Benjamin Button (2008).
.PNG)
Det här är ju bara för roligt. Jag tänkte just sätta upp en post om den underbara Benjamin Button, som jag såg igår kväll. Och jag grät också, och fick med mig det sista från filmen: Some of us are mothers and some of us dance (eller nåt sånt) =)
SvaraRadera