Film o kött

Jag har aldrig varit ett fan av film. Tycker att det finns så mycket mer intressanta saker man kan göra. Som att umgås. Göra saker tillsammans istället.
Men jag kollar säkert på tre filmer i veckan nu! Och en sak slog mig... Film är för ensamma människor. Säkert inte för alla, men för mig. Jag är en sån som pratar när jag kollar på film (läs: irriterar alla andra) eller somnar (irriterar också alla andra eftersom det är så uppenbart att jag är uttråkad). Har kollat på några gamla filmer jag älskar. Den här avslutningsscenen är fantastisk. Hon bara går iväg för att aldrig komma tillbaka.



Det här är varför man inte kan ge mig växter med blommor på. Jag försöker inte döda de, men det bara blir så... Alla gröna växter är väldigt fina dock!



Kolla utsikten! Älskar att titta ut genom fönstret. När jag rökte kunde jag sitta i timmar och bara kolla ut på alla människor. Fick mig att känna mig som att jag var i min egna värld...



Mat! Hungrig!
Har bara legat i sängen hela dagen men pallade mig äntligen ut o handlade.







Sånt sug efter kött! Kött är gött!
En av de tråkigaste sakerna med att bo själv är att äta själv. Jag gjorde tacopaj, i normala fall hade den räckt i en halv vecka så lite som jag äter. Men jag tänker äta upp hela, heeeela, själv. Vi ses på fat-camp efter jul!



Mia

Det värsta som kunde hända

För att skydda sig själv har man i alla tider byggt murar. Höga, starka murar. Så att ingen utomstående skall kunna ta sig in.

Men så en dag rev någon alla murar man byggt upp. Det är enda vägen att gå.

Vissa människor blir så påverkade av omvärlden att de behöver murar för att överleva.
Det kanske hade tagit många år att bygga de.
Att få de starka nog för att kunna hålla borta all meningslöshet, all ondska, all tomhet.
Att få det tomrum som alltid har funnits inombords att kännas fyllt.
Att ha något att kämpa för, för att man inser att det finns inget annat man kan kämpa för.

Men man gör ett försök.
Det känns så bra.
Men insikten att man har rest så höga murar, att man har glömt bort hur det känns att känna, kommer när man minst anar det.

Hur det känns när tårarna rinner.
För något som betyder allt.
Att det värsta som kunde hända.
Inte var att vara tom.
Utan det var att vara fylld.
Och att vilja ha det så mycket.
Att varje andetag utan det.
Bara är för tungt att bära.

För denna plats, är inte för alla.
Det finns människor, som inte hör hemma.

Att murarna behövs. Inte bara för att stänga ute.
Utan också för att stänga inne.
Något som vilat. Alldeles för länge.
Ett sto. Som blivit otämjt.

Ett tillstånd.
Där känslorna är för mycket.
Där det gör så ont.
Där det känns så bra.
Att det ingenting finns kvar.

Tarmflora

Jag vet inte allt. Men snart åtta år av medicinska studier har gett något. Om inte annat har man skapat sig ett sunt förnuft och en känsla för vad som kan stämma.

Jag googlade en sak om avföring (fråga inte varför) och hamnade på diverse sidor som privata bloggar, flashback, netdoctor etc. Läste lite kommentarer här och där och svaren man hittar är bara så efterblivna.
Jag fattar att mycket beror på okunskap, men måste man ge andra människor råd då?

Det hävdades saker som att antibiotika ger oss diarré för att vi har för mycket bakterier i tarmen. 
Att bakterier är livsfarligt i tarmen.

Men snälla, läs på! Vi har upp till tre kilo bakterier i tarmen och de är jätteviktiga för oss.
Det är sant att tarmfloran ändras om man ändrar sin kost, men det är inte helt klarlagt vilken flora som är bäst för oss. Man har dock kunnat visa att en vegankost kan ge mer cancer. Har man en bra tarmflora kan man undvika att bli sjuk på andra sätt. När människor i U-länder blir mer och mer hygieniska får de samma sjukdomar som oss tex allergier. Det är ganska intressant.

Natt

Kan inte sova. Hittade dessa bilder tagna på natten som jag gillar. Jag gillar att fota. Tar alltid kort när jag är ute. Månen förra veckan. Det är helt dimmigt runt månen.



På väg hem från träningen.



På väg hem från jobbet en sen kväll.



Mia

Dark and twisted vs bright and shiny

Japps, här sitter jag på jobbet, själv i rummet. Musiken på högsta volym och varmluftsfläkten på högsta effekt. Äter ett päron och dricker min fjärde kaffe för dagen.
Mysigt faktiskt.

Jag har beslutat att jag skall vara klar med min presentation inför halvtiden på fredag, vilket jag nu inser kanske var att förhasta sig. Men det hade varit så skönt att få det gjort innan jag åker bort. Annars kommer jag säkert känna någon undermedveten stress eftersom att min handledare inte kommer att vara helt tillgänglig när jag kommer tillbaka. Jag kommer känna stress ändå, men onödigt att göra det värre än vad det är.
Dagarna bara rinner iväg känns det som. Jag har dock bockat av nästan allt på min "att göra-lista". Ärligt, vad skall hända? Och vem bryr sig? Inte ett skit kommer hända, och absolut ingen bryr sig. Mig inkluderat.

Igår var jag "dark and twisted" och idag är jag "bright and shiny". Igår satt jag seriöst och funderade på om man inte bara skall ta och hoppa från en bro. Göra slut på misären. Idag har jag varit näst intill euforisk och känt inspiration.

Hittade denna fantastiskt bild när jag läste lite om Indien. Vilka fina ungar! Önskar jag kunde springa omkring barfota med de och leka. Glömma vardagen och världen vi lever i. Glömma att Indien är ett av de fattigaste landen i världen där barnen kidnappas för att tigga på gatan. Där man aldrig skall ge de pengar, för det sitter en hemsk människa o samlar in alla pengarna. Vill man hjälpa de skall man köpa en glass till de. Det finns massor med organisationer som jobbar med sådant.

Jag hade lätt kunnat tänka mig att volontärarbeta någon stans. Om jag kände att jag kunde göra någon nytta. Jag gör ju verkligen ingen nytta för mig själv här, så då skulle man ju egentligen lika gärna kunna arbeta med att få andra att må bättre. Frågan är om jag skulle klara av att se allt lidande?
Jag är ganska säker på att jag skulle bryta ihop och gråta floder varje dag.

Denna boken vill jag ha. Det är en anteckningsbok från Paperblanks. Älskar deras böcker. Svindyra, men så snygga. Älskar den slitna och gamla looken.
Ser mig själv, ensam på en strand, snäckor omkring mig, vågornas brus i mina öron, fötterna nedstuckna i sanden, rör på tårna som alltid. Filosoferandes. Skrivandes i min bok.
Någon dag skall jag vara där.

Outside the box

Tack Bella =)

outside the box from joseph Pelling on Vimeo.

Håll om mig

Jag är helt borta. Helt borta.
Känner mig som en treåring som mamma eller pappa har glömt i ett köpcentrum.
Vilsen. Vet inte var jag bor. Vet inte vem jag är eller vad jag heter.
Vet inte hur jag skall ta mig ifrån där jag befinner mig. Eller ens i vilken riktning jag skulle gå.

Jag hatar när jag är sån här. Hatar min störda hjärna som inte bara kan lägga av. 
När jag vaknar sån här så kan jag inte bryta det. Inget hjälper.
Såna här dagar äter jag inte. Jag kan inte ta mig för något. Konstigt nog får jag ofta ganska mycket gjort på jobbet.

Jag vill bara gå hem och dö. Dö i min säng och inte gå upp igen.
Inte prata med någon, inte göra något.
Helst av allt vill jag bara att någon skall hålla om mig.
Känna starka armar runt omkring mig. Värme. Trygghet. Någon som stryker mig över håret och säger att allt känns bättre i morgon.

Men det kommer inte kännas bättre i morgon. För inget kommer att vara annorlunda.
Jag kommer att vara fast här precis som alla andra dagar. Jag kommer att se samma människor.
Kommer att känna mig lika ensam. Och även om jag kan ha någon som håller om mig, så skulle det inte vara rätt. Det skulle inte vara vad jag behöver.

Det här är inte meningen med livet.

Svart

Svart kaffe. Finns ingen mjölk på jobbet. Ja ja.



Jag hade tråkigt igår så det blev svarta naglar.
Nu dags att börja ta tag i livet.



Mia

Fattigare

Idag har varit en konstig dag. Visste vad jag var tvungen att göra. Ville bara inte men visste ju att det handlar om överlevnad. Om jag skall klara något överhuvudtaget.
Fick mycket gjort på jobbet och är på god väg med förberedelser inför halvtidsseminariet.
Gick ned på stan efter jobbet för att beta av lite på min lista.
Hämtade ut ID-kortet. Lina hade rätt. De har gjort mig till ett spöke, helt sjukt ju.
Köpte lite resgrejer, typ flaskor till schampoo etc, deo, våtservett, handkräm. Tråkiga utgifter.



Ännu värre är att jag hämtade ut medicin för 800 kronor. Ny period på högkostnadsskyddet.
Men, för att vara lite positiv: nästa gång blir det halva priset.
Och ska man vara negativ: det hade ju varit bra om man inte hade behövt äta de.

Sitter nu och är ganska irriterad faktiskt. Väntar på att bodypumpen ska börja. Tycker att folk är äckliga! Kan man få gå på stan utan att bli antastad?



Mia

Fredagens fest

Lite fina bilder från Sofias disputationsfest i fredags.



Lina lurade mig att måla naglarna:)



De hade bakat två stycken glutenfria efterrättsalternativ! Tack snälla! De va jättegoda!



Mia

Veckans Att Göra - lista

Privat:
* Hämta ut mitt nya ID-kort
* Beställa nya linser (de är slut och det hade ju känts bra att ha extra med sig till Indien)
* Hämta ut nya mediciner (Efexorn är helt slut, har 3 tabletter kvar)
* Inse att det är BEACH om 2 veckor
* Ringa ambassaden

Jobb:
* Skicka in de sista grejerna för kursen
* Maila studierektor
* Ha samtal med handledare
* Förbereda inför halvtid
* Försöka att inte få ett sammanbrott

Liv:
* Träna
* Handla mat för fan! Det funkar inte att leva på cornflakes, keso o kokta ägg.
* Prata med min lillebror
* Sprida kärlek i världen. Nej förresten, den har inte förtjänat min kärlek.
* Sluta irritera mig på idioter

Människovärde

Jag är så besviken att bo i det här landet. Det är vidrigt.
Människor pratar om att hjälpa de som verkligen behöver hjälp, att ta fast fuskare. Jag förstår resonemanget. Men om en läkare har förklarat någon inkapabel att arbeta, vad står i vägen?
Vad är det för sjukt samhälle vi lever i? När vi har medel att bota sjukdomar, medel att hålla någon vid liv utan fungerande njurar, skall det som står i vägen vara att han blir utförsäkrad?

Hur kan man inte tycka att det är sjukt? Jag är så trött på det här samhället. Med rasister i riksdagen, människor utförsäkras, och fokus är på jobb och pengar.
Vad hände med människovärde? Vet folk ens vad det är för något längre?
Vem skall lära våra barn om människovärde? I ett samhälle där vi får lära oss att svaga människor inte har rätt att leva, att människor med annan hudfärg än dig själv inte får bo i ditt land. Så sjukt besviken att detta tillåts fortsätta.

Sitt där med era pengar. Se hur lycklig du blir. Tills ditt barn blir sjukt. Tills din fru får cancer.

Läs om Jan på Aftonbladet

Delen och Helheten

Livets gåta måste väl ändå vara kärlek.
Pratat med människor på sistone som har beskrivit relationer för mig.
Relationer som har spruckit. Där båda parter har gått vidare.
Men utan att glömma varandra.

De har beskrivit ett band. Ett band som inte har brutits trots att år ligger de emellan. Trots att många tusentals mil ligger de emellan idag. Trots att de idag har en partner som de älskar. En familj och ett liv tillsammans.

Men att det ändå finns en människa som har satt djupare spår än så. Som beskrivs som speciell, och en upplevelse som de aldrig glömde.
Där de ibland undrar. Undrar hur det hade varit. Hur det hade kunnat bli.

Kärlek.
Forskare har beskrivit det som ett kemiskt fenomen i kroppen som skall försvinna efter cirka två år. Som har ett syfte. Att få en man och en kvinna att föda ett barn. Kärleken skall sedan försvinna. Mannen skall gå vidare och hitta en ny partner medan kvinnan skall investera omsorg på barnet så att mänskligheten skall föras vidare.
Jag skulle inte påstå att jag tror på det.
Men vad är det då som får människor att hålla ihop?
När passionen och intensiva känslor har blivit förlorade i en stressig vardag.
Barn är nog en vanlig anledning. Kärleken till barnen håller samman en familj.

Jag kan inte spekulera mer än så, av den enkla anledningen att jag inte har upplevt det.
Få personer jag har talat med, i varierande åldrar, talar om annat än sina barn. Mannen eller kvinnan, blir inte lika viktig. Fokus hamnar på barnen. Jag förstår att det måste vara en mäktig känsla. Men jag tänker också på ensamhet.

Jag tänker på livet. På kärlek. På själen.
Mitt själsliv är så viktigt.
Jag vet inte hur jag skulle kunna leva med någon som inte förstår mig. Som inte kan relatera till mina tankar.
Även om den personen inte delar mina uppfattningar och åsikter, så är förmågan att förstå innebörden av vad jag säger så viktig. Inte bara förstå betydelsen av orden, inte bara se att orden består av bokstäver. Utan förstå de insatt i en mening. Och att kunna förstå vad meningen betyder i en sammanhängande text. Att varje sida med text är en del av en bok. Och att boken står i ett bibliotek.
Förmågan att förstå.
Att inte se allt som små delar, utan att se helheten och hur allt är förbundet med varandra.

Jag vet att vad jag beskriver är en utopi som inte existerar. Men hur skall jag kunna leva utan det?
Hur skall jag kunna göra något överhuvudtaget?
Om jag fann det. Det bandet med en person. Så skulle det betyda allt.

Jag vill också vara i en fantastisk värld. Vara ihopflätad. Att min själ skall älska med en annan själ.
Jag vill finna mitt hem. Utan den samhörigheten ser jag ingen mening.
Därför tänker jag förbli ensam. Alternativet som verkligheten har att erbjuda är alltför smärtsamt.

Erik Hassle

Blur. När alla andra lyssnade på Backstreet boys och Spicy Girls, så lyssnade jag på Blur.

Hade alla albumen. Och alla andra tyckte jag var efterbliven. 

Nästa musik-kärlek kom inte förrän jag upptäckte Tiesto. Han har fortfarande inte lämnat mitt hjärta. Har sett honom live två gången. Helt fantastiskt. Men tycker att han har blivit för mainstream nu. Han har tappat sin nisch lite. Jag vill ha det hårda, utsvävande, soul-touching.

Just nu är jag helt kär i Erik Hassle. Jag vet, det är helt udda. Det är inte min musiksmak alls. 

Men tycker han är helt underbar.

Han har gjort "Hurtful" och "Standing where you left me". 

Jag lyssnar dock inte på de utan helt andra. Vissa låtar har helt fantastisk text.
Min favorit för tillfället är "Back to bed".

Isn't there a fun way
To wake up and just get out of bed
And still be dreaming
And you smile to the face in the mirror
Make this man who you want it to be
But that's not me, and all that's not me

Choklad

Den här är asgod! O snygg!



Mia

Neonrosa

Jag älskar neonrosa. Alla andra hatar det. Men jag tycker det är helt underbart.
Vet inte hur många neonrosa toppar jag har. Eller jo, två.
Det är inte många som gillar det.
Men man syns ju på långt håll! Med brun hy o ljus hår... jag tycker det är väldigt mig helt enkelt.

Har letat i cirka ett år efter ett riktigt lysande rosa nagellack, utan resultat.
Tills nu. Lyckan är total.

Depend, nr 34. Nya favoriten. Utan tvekan.

Tro det eller ej, men jag har redan legat i sängen en halvtimme. Så trött efter bodypumpen.
Det var en ny ledare, som hade ett helt annat program. Vilken skillnad det är när man har kört samma ett par veckor och provar ett annat! Mina axlar dog lite. Mina triceps dog. Men jag höjde på triceps till 5 kg på varje sida. Så nu har jag duschat och tvättat håret, totalt ointressant, jag vet. Naglarna är filade också. Kläderna från Bubbleroom.se har kommit också. Jag kan nog konstatera att de är något stora i stoleken. Jag hade kunnat ta 34/36 vilket är en storlek för lite i vanliga fall. Man kan alltid torktumla...
Mör i kroppen, trött, med rosa nagellack. I sängen.
Kom att tänka på denna låten också, så rolig.

En tyst JA-sägare

En miljon ursäkter för allt.
Martyrer.
Blir så irriterad.
Men tycker samtidigt synd om.
Intressant med människor.

Människor som tror att de kan lura sin omgivning.
Som tror att andra inte kan se igenom patetiska försök att på andras bekostnad göra sig viktiga o oumbärliga.
Så fel!
Alla har rätt att få visa vem de är utan att bli överkörda av någon liten sprätt som inte fattar bättre. När slutade man tänka på andra och deras känslor?
Att sedan främställa sig själv som nån martyr som gör allt för alla andras skull irriterar ihjäl mig!

Blir så trött.
Jag kan inte leva här med alla tankar, jag förintas av människor som dömmer andra, trampar på andra, och sen inte ens fattar att de gör det!
Det är inte min plats, jag vill inte, kommer inte, säga något. Men det gör så ont att titta på, att vara en tyst neutralitet. Att inte säga emot innebär i praktiken att hålla med. Jag skäms över mig själv.

Mia

Tillflyktsort

Under täcket.
Luften som omger mig är iskall.
Lägger sig som en hinna runt mig.
Kryper under skinnet.
Omsluter mitt hjärta.
Det enda som fortfarande pulserar och har liv i sig, är min själ.

En besvikelse. På omgivningen.
En meningslöshet. Så djup.
Jag har snart inga fler gömställen.
Vart tar jag vägen då?
När kroppsliga distraktioner inte längre är ett alternativ.
Men ensamheten jagar dig och tar in på dig.

Jag är rädd.
Om jag omfamnar och blir vän med ensamheten.
Att jag inte skall hitta ut igen.
Att jag skall vara förlorad för alltid.
Att jag skall gå så djupt in i mig själv.
Att skillnaden mellan ljus och mörker skall suddas ut.

Ljuset som lyser i springan, blir mörker.
Och gör mig blind.
Men vad är det för mening med att se?
När allt man ser är misär.
Olycka.
Och det är för svårt att möta det ensam.

En insikt.
Att det inte finns någon.
Som jag vill möta den tillsammans med.
Gör hopplösheten tyngre än tyngst.
När blev ensamheten min enda tillflyktsort?
Men jag tror.

Att den alltid varit det.

Jag skall drömma en dröm om en dröm

Jag skall drömma en dröm, om en dröm.

Som människor vill förstöra. 

Men vad de inte förstår, är att det inte går.

Att förstöra det som inte finns. 

Det som bara är ett fragment.

Av din fantasi.

Som ingen annan har tillgång till.

Som ingen annan kan hitta. 

Som ingen ser.

En plats.

Där allt är möjligt. 

Där skall jag vandra. 

Tills en dag.

Då jag går vilse. 

Och drömmen blir min verklighet.

Där ingen kan nå.

Mig.

Energi

Energi. Är ganska centralt i mångas liv. Många jag känner har begränsad energi pga sjukdom. Andra blir påverkade av mörkret. Vissa har små barn som tar energi.
Vad jag inte kan förstå är människor som lägger ner energi på att bråka med folk.

Jag la märke till en situation på Facebook, där en person skrev en status som sedan blev kommenterad 94 gånger!
Jag läste inte alla, men det blev ett storbråk om vem som smutskastar vem etc. Orka!
Jag fattar verkligen inte. Har inte människor något bättre för sig än att lägga sig i andras liv?
Personen i fråga som hade skrivit statusen blev väldigt upprörd. Varför inte bara ignorera det? Varför är man vän med folk på Facebook man inte tycker om och anser snacka skit om en?

Obegripligt för mig. Lägg er energi på er själva o nått positivt istället.

Kanalisering är ett ord jag har börjat använda. Att fokusera och leda sina tankar, energi och handlingar åt ett håll för att kunna påverka mer. För att kunna skapa ett resultat som väger mer.
Det funkar för mig. Jag lägger inte längre min energi på småsaker, eller sprider ut den. Jag väljer mina strider.

Mia

Drömtydning

Vilken nörd jag är ellerhur?
Arbetar med powerpointen som nu är klar o uppladdad! Ska öva en gång till innan sängen.



Ska bli obeskrivligt skönt när kursen är klar på torsdag. Känner mig så stressad verkligen.
Jag kommer inte bli mindre stressad efter, men kanske att jag kan känna att jag faktiskt kan klara av att ta mig fram till Indien. Nu är jag apatisk för jag klarar inte av all press på en gång.
Men man är ju inte så smart. Jag lägger ju upp hinder för mig själv. Jag lägger mig för sent, inte för att jag inte kan sova, utan för att jag hittar på saker att göra, som att städa.
Jag städar mycket, fixar, rensar, organiserar. Som att mitt huvud är så stökigt efter separation och annat att jag städar i lägenheten när jag kanske egentligen behöver städa hjärnan. Men känslan av att jag tar bort gammal och in nytt, renheten och ordningen, det hjälper mig att fokusera på det som är positivt.

Drömmar. Jag har alltid tyckt att de varit viktiga. Alltid trott att det kanske finns en mening bakom de. Inte bakom alla, för mycket kan nog spegla vår oro och ångest, även fysiska tillstånd skall ju påverka.
Men jag har en återkommande dröm, som jag i perioder kan ha flera gånger i veckan, ibland har jag den inte på 6 månader. Jag hade den jättemycket under augusti till oktober, nu har den varit borta i 2 månader ungefär, för att återkomma igår.
Sån otäck känsla att man tappar sina tänder. Det är en typisk vanmaktsdröm. Jag hatar de verkligen. Så utsatt och ensam. Ingen kan hjälpa en, ingen lyssnar, ingen bryr sig. Jag önskar att jag kunde vakna, men det går inte.

Jag kollade iallafall upp lite drömtydning, jag har gjort det innan, men fick för mig att jag skulle göra det igen.
Att det tyder på förlust och död visste jag redan, men det kan tydligen också syfta på en stor förändring.
Som den förändring när vi i våra unga år tappar våra mjölktänder och börjar ett mer vuxet liv med skola, kompisar, läxor etc. Så egentligen är det inget nytt. För stor förändring blir det ju.
Men kan drömmen sluta då... jag fattar, jag vill och jag skall.

Mia

GUs hemsida

Ja, är det någonsin annat än problem med GUs hemsida?

Jag behöver nu komma in i GUL för att kunna läsa instruktionerna till min presentation jag skall göra. 

Tror ni att det går? Nej, självklart inte. Precis som att jag inte är stressad som det är. Skitsida!

Sånt här gör mig galen! SKITSIDA!

Nyheter

Pepparkakor. Kan man äta. Och det har jag gjort. Efter det gick jag o på bodypump och blev helt slut!



Fint träd, snön gör allt vitt och det gillar jag.



De har satt upp en gran på innergården, jättemysigt faktiskt!



Så ser min hall ut nu. Lite annorlunda.



Nu har jag städat, dammsugit och moppat golvet. Det blev sjukt smutsigt efter igår, jag gick ut o in med skor och snön gör ju det blött i hallen... Men nu är det fint o det luktar gott!



Min nya TV! Lite annorlunda än innan men gillar det faktiskt. Känns lite tomt och möblerna är lite malplacerade men det ger väl sig.
Sängen blev super, den känns sjukt liten men mysig! På det stora hela mycket nöjd!



Ingen stereo eller högtalare... Men jag plockade ner mitt högtalarsystem från vinden. Med baslåda o allt. Inget stereoljud men det dög en gång i tiden o det duger nu med!
Nästan så man skulle ha en inflyttningsfest:)
Nu måste jag fortsätta på min powerpoint, suck. Lite ångest. Det ska gå.



Mia

Sinnesförvirring

Redovisningen på fredagen gick bra. Jag hade inte förberett mig väl o kände mig allmänt sinnesförvirrad. Men vi blev godkända!
Istället för att lyssna på de andras redovisningar tittade jag på denna mans skor! Enorma!




Detta var min outfit för redovisningen. Man kan ju åtminstone försöka göra ett seriöst intryck.




Helgen blev minst sagt annorlunda... Lördagen spenderades med Lina o Annelie!
Jättemysigt verkligen! Roliga bilder ritades och vi jämförde både det ena o det andra!
Morötter, gurka o dip åts:) gott!




Kvällens klädsel.




Helt utslagen kom jag hem till detta... Orka städa. Det ser i princip lika dant ut nu.




Jag är ju lite förvirrad o hade helt glömt av att jonas o hans pappa skulle komma... Så det blev nedmontering av sängen, montering av ny säng, bära lådor, massa fix. Huvudvärk o illamående som aldrig förr... Men jonas köpte med sig mat till mig, tack!
En o annan dammråtta fanns det, men inte så illa som det hade kunnat vara. Min säng är bara 20cm mindre än jonas, men den ser sjukt mycket mindre ut. Lägenheten känns tom nu, möblerna passar inte riktigt o allt ser lite malplacerat ut... Får se hur det kommer sluta... Skall inte köpa nått nytt för jag vet inte hur länge jag bor här.




Jag erbjöd mig att plocka ner hemmabiot när de körde hem o lämnade grejerna, för att sedan komma tillbaka.
Min respekt ökade lite när jag såg vilket hantverk det var där bak! Så sjukt mycket sladdar o grejer. Så nu finns det ny TV här och totalt 2 sladdar, haha! Strömsladd o antennsladd.
Annorlunda.
Kaos är det i alla fall o jag orkar inte riktigt ta tag i det.
Sista veckan på kursen nu o jag har panik o ångest. Ge mig styrka att överleva!




Mia

Unga nekas HIVtestning

Det här helt sjukt. Läs.

Ungdomar nekas HIVtestning

Humanity for all

Jag har faktiskt letat ett tag efter ett sådant här armband. Jag gillar ju denna stilen. Dessutom går en stor del av intäkterna till välgörenhet. Finns att köpa på Nelly.com för 599 SEK. 

Men, fick sedan höra att det har synts på massa kändisar etc, tex Kissie i Sverige och många andra runt om i världen. Förstör ju hela grejen så nu kan jag inte köpa det. 

Be with those who help your being

Be with those who help your being.
Don't sit with indifferent people, whose breath
comes cold out of their mouths.
Not these visible forms, your work is deeper.

A chunk of dirt thrown in the air breaks to pieces.
If you don't try to fly,
and so break yourself apart,
you will be broken open by death,
when it's too late for all you could become.

Leaves get yellow. The tree puts out fresh roots
and makes them green.
Why are you so content with a love that turns you yellow? 

-Rumi

Rumi

Jag läser inte poesi så ofta. Däremot skriver jag ganska ofta.
Sällan hittar jag något som tilltalar mig. Men detta var fantastiskt.
Det här hade jag kunnat skriva. Jag har skrivit det, många gånger, bara inte exakt i dessa orden, och inte på engelska.
Poeten heter Rumi.


Whoever brought me here


All day I think about it, then at night I say it.

Where did I come from, and what am I supposed to be doing?
I have no idea.
My soul is from elsewhere, I'm sure of that,
and I intend to end up there.

This drunkenness began in some other tavern.
When I get back around to that place,
I'll be completely sober. Meanwhile,
I'm like a bird from another continent, sitting in this aviary.
The day is coming when I fly off,
but who is it now in my ear who hears my voice?
Who says words with my mouth?

Who looks out with my eyes? What is the soul?
I cannot stop asking.
If I could taste one sip of an answer,
I could break out of this prison for drunks.
I didn't come here of my own accord, and I can't leave that way.
Whoever brought me here, will have to take me home.

This poetry. I never know what I'm going to say.
I don't plan it.
When I'm outside the saying of it,
I get very quiet and rarely speak at all.

Svart och vit

Jag talade med en tjej från kursen. Vi pratade om kursen allmänt. Mitt intresse för resa kom fram och hon frågade vad jag hade för framtidsplaner och varför jag gillar att resa. Jag svarade henne att jag skall härifrån så snart jag kan för jag gillar inte klimatet och jag tycker att svenskar i allmänhet är ganska tomma och drömlösa, saknar passion, och att allt bara handlar om jobb, och att det inte är en mentalitet som passar mig.
Helt plötsligt säger hon: "Det är så intressant att tala med någon som är så svart och vit som jag är. Som har så starka åsikter och som vågar uttala de".
Lustig kommentar. Får mig att vilja tala mer med henne.

Redovisning idag. Det gick bra. Nu bara ett moment kvar sedan är det dags för nästa grej.
Hålla ut är det enda jag fokuserar på nu.
Jag har aldrig känt så här innan. Labil.
Jag är labil. Tankar skjuter upp i hjärnan hela tiden. Som att jag har feber. Feberdrömmar liksom.
Det finns ingen struktur, bara lösa fragment av saker. Halva tankar, halva meningar. Irrar omkring.
Springer o har en fest i mitt huvud, påtända som aldrig förr.

Dominikanska republiken

Jag hade kunnat rita en karta över staden jag var i.
Jag hade kunnat rita in de tre närliggande städerna.
Jag hade kunnat förklara vart tågstationen finns.
Vart tåget gick och varför man vill åka dit.

Jag hade en dröm. Igen.
Men denna gången var jag på Dominikanska republiken.
Har egentligen aldrig funderat på att åka dit.
Men där var jag.

Väldigt underligt. Jag var där med folk jag kände.
Men det enda som fanns i mitt huvud var någon annan.
Jag ville bara åka därifrån.
Någon annan stans.

Detaljer. Så många detaljer.
Det speglar mitt känsloliv.
Jag är helt säker på det.

Jag var så säker. Säkrare än jag någonsin varit.
Att nej, när jag är så nära kan jag inte ge upp.

Denna bild är från Dominikanska... Jag skulle ta båten o ro långt bort från alla jobbiga turister.
Bygga en koja och bo där helt själv. Långt bort från alla människor.
Jag, och mina Sol.
Jag vill verkligen bygga en koja.

Bubbleroom.se

Lina berättade för mig att hon varit inne och beställt lite kläder på Bubbleroom.se.

Tydligen tyckte hon att det var en bra idé att berätta det för mig.

Tänker i mitt stilla sinne: 

Jag skall ju till Indien så det kan ju vara lite kul att ha några strandkläder... Man kan ju köpa det där... men va fan, jag kan ju kolla i alla fall. 

Ja, men när funkar det att kolla? Ganska ofta. Men inte när jag är astrött, deppig, irriterad osv. 

Resultatet: 

900 kronor fattigare.

Om man bortser från att jag inte har några bröst så kan nog denna bli jättefin på mig när jag är solbränd. Jag tänker svarta shorts till.

Till stranden... Fast jag köpte den i svart. Jag vill inte jämt vara vit. Dessutom till mitt hår blir det mer dramatiskt med svart.

Om jag inte hade firat nyår på en stranden hade jag velat ha denna. Lagom slampig och originell. 

Denna är dock från Nelly.se.

Gnäll

Jag har varit irriterad hela dagen. Jag tänker klaga.
Det är svinkallt ute. Snön är jättefin, men när det blåser och näsan rinner och när man har en jättevarm jacka och ändå fryser, då är det inte kul.

Dessutom tänker jag klaga på alla människor som får barn. Jag fattar att det är en helt fantastisk upplevelse och att man älskar sina barn. Jag är glad för er skull, uppriktigt. Men måste hela livet plötsligt handla om alla gulliga ungar? Måste ni tapetsera hela facebook med bilder? Måste VARJE statusuppdatering handla om hur fantastiska era barn är, vilken bra mamma ni är, eller att ni har tagit den 539e bilden på barnet i samma röda/rosa/gula rosett i håret? Måste ni ha 14 album med bilder på ungen under den första månaden?
Jag är ledsen, men jag blockar er nu.
Inte konstigt att man glider ifrån vissa som man alltid umgicks med förr. Jag skiter i att eran unge har fått den 5e tanden. Det är gulligt, men snälla, vad hände med er själva? Vart tog ni vägen? Bara ekot svarar.

Undrar lite om det har med akademiker att göra? Eller kanske mer människor som har framtidsplaner. De som trycker upp i ansiktet på alla hur gullig deras unge är 24/7 har när jag tänker efter ingen utbildning och är faktiskt människor som jag anser vara ganska "tomma". Vem vet. Folk på jobbet är inte alls sådana. Tack!

Min själ. Så trött. Den vill inte mer. Vissa människor i min omgivning är så fina. Bryr sig och förstår. Det betyder mer än vad jag själv förstår. Det ger mig styrka. Jag kommer behöva det.
Jag vill bara gå i ide.

Halvtid. Jag vet inte om jag orkar. Nu känner jag att jag inte ens mäktar med kursen. Sjukt jobbig. Jag är inte efter, tvärtom. Jag ligger bra till. Jag presterar. Jag bidrar med mycket till grupparbetena. Alla tentor är inne och jag är nöjd med de. Det är pressen jag inte klarar av. Helt slut.
Samtidigt har det gett mig bekräftelse på att jag fortfarande kan. Att jag inte är efterbliven. Det känns ju så ibland. Det är inte det att uppgifterna har varit svåra eller ens särskilt tidskrävande, för det har de inte. Det är själva grejen att göra de när jag vet att jag har så mycket annat jag måste göra men som jag aldrig får tid till.

Imorgon har min grupp redovisning. Jag har korrekturläst uppsatsen och fixat med powerpointen. All set. Har inte övat, men det gör jag ju aldrig.

Idag körde jag skithårt på bodypumpen. Ökade vikt på bröst, 17 kilo! Wihoo! Gick jättelångt ner på knäböjen, kommer kännas imorgon. Ville bli helt slut, ville nöta bort irritationen. FAIL!

Vad är det för fel på människor? Vem sätter upp fötterna på sätena på bussarna när det är 20 cm snö ute?
Jag vet inte när jag blev en sån gammal surkärring, men allvarligt talat? Är folk efterblivna? Dum fråga.

Okej. Slutgnällt.

Kvalitativ forskning

Den här kursen är så efterbliven. Jag anser att kvalitativ forskning är ett skämt. Varför läggs det pengar på det?
Imorgon är det redovisning och uppsatsen har jag korrekturläst. Så här såg den ut efter jag "jobbat" med den.



Idag har vi övat med media. Jag slapp som tur var.
Ja, istället för att gå o träna igår köpte jag godis o satt hemma o deppade. Det var nog en bra idé.



Mia

Jag drömde att jag grät

Jag drömde att jag grät. Att jag bar en så stor sorg inom mig.
Som slutligen släpptes ut.

Så sjukt förvirrad.
Så många olika saker att överväga.

Min mamma gav mig dessa ord idag:

"Frigör dig från de begränsningar som du låtit andra lägga på dig. 

Du behöver inte känna några gränser.

Det finns inget som du inte kan uppnå. 

Det finns ingen sorg i livet som inte kan vändas till glädje."

Sorgen jag bar på var så djup. 

Den hade funnits så länge. Att jag trodde att den var normal. 

Men när tårarna rann, rann sorgen av mig också. 

Men det gör mig rädd. Jag är rädd för vad som skall hända. 

Jag inser varför jag inte har varit rädd innan. 

Jag hade inget att förlora. 

Jag ansåg mig inte ha något av värde i livet. 

Något jag ville behålla.

Jag befinner mig i en ny situation. 

Som jag inte har hunnit förbereda mig på. 

Som jag inte riktigt vet hur jag skall hantera. 

Men nu vill jag behålla.
Och jag vet inte hur jag skall känna.
För jag vet att allt är osäkert.

Men hur kan jag behålla något, som aldrig var mitt?
Som jag inte hade rätten att foga över.

Jag inser. Att jag nog är förälskad i en dröm.
Jag vill inte vakna.
Jag vill drömma under resten av mina dagar.

Men jag hörde en röst.
Som sa att jag inte kan fortsätta drömma.
Jag måste vakna.

Till en verklighet.
Där jag har allt att förlora.

Släpp taget

Associationer. Konstigt egentligen.
Eller tolkningar.

Rädsla. Oro.
Kan gestalta sig på många olika sätt.

Jag tänker mig en situation.
En händelse. Kanske bara livets gång.

Man har människor i sin närhet, som man inte vill det skall hända något ont.
Man försöker skydda. Kanske bara genom att finnas i personernas liv.
Men man kan inte finnas där för alltid.
Man måste släppa taget någon gång.
Våga leva sitt eget liv.

Det som händer, kan man inte alltid påverka.
Det kommer hända ändå.
Man måste bara bestämma sig om man skall dö med de.
Eller om man skall ha gått vidare innan det händer.
Sluta balansera på pelaren. Den faller ändå.
För det som hände var bara livets gång.

Det som är viktigt. Det är de man älskar.
En rädsla. En oro.
För att man inte skall finnas där.
För att man inte skall kunna rädda. Hjälpa.
För man gick vidare. Levde sitt eget liv.
Där man inte var geografiskt nära.
Men hjärtat lämnade aldrig.

Men man klarade det.
Man kunde hjälpa ändå.
Och oron man spenderade. Var onödig.
För allt gick bra. Du kunde hjälpa.

Så man kan inte balansera på pelaren.
För alla andra.
Någon annan kommer välta den hur mycket du än försöker.

Livet är farligt.
Sprickor. Fyllda med vatten. Du kan falla i.
Stup. Du kan falla från.
Saker. Kan kollapsa. Och falla över dig.

Men du kan rädda en.
Som är viktig.
Var du än är.
Det räcker du till.

Så det var bara ett tecken.
Att du är redo.
Att du bryr dig.
Men att allt kommer bli bra.
Var du än är.

Ett tecken.
Släpp taget.