Tom i huvudet.
Kollar på paradise hotel, intriger och falska spel. Skall jag vara ärlig så känns det som min verklighet också. Fast de röker o super mer.
Skalar av hemma. Gillar det. Less is more.
Tvättat. Diskat. Haft ångest. Ignorerat ångesten. Japp. Min läkare sa att jag skulle höja dosen efter ett par veckor av nedåtgång. Är det nu?
Jag mår bra, tränar, äter okej, träffar vänner, umgås med de som betyder nått. Men fortfarande deppig som fan. Men jag väljer att tro att det är en normal fluktuation.
Livet måste ju förändras någon gång, man måste väl bara inse att det kanske inte alltid är lätt. Vore det lätt kanske man inte kan kalla det för förändringar.
Jag tror att för mig är det nog inte själva förändringarna som är jobbiga, det är tomheten som blir kvar efter som är jobbig.
Tomheten äter liksom upp en.
Fylld av tomhet, kan man vara det?
Men jag är inte tom, jag har massa känslor o kärlek inom mig, det är kanaliseringen som är svår.
Gillade snön i detta ljuset. Kontrast med stenar.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar