Nej, nej, nej!

När man vet att man har rätt. Och någon ändå säger emot en. Så sjukt irriterande att jag vill mörda någon. 

Fick ett OCD-anfall och började städa. Nu är tvätten avklarad. Hade glömt hur mycket mer tvätt det blir när jag tränar så ofta. I morgon skall jag tvätta lakan och handdukar. Sjukt skönt att få allt rent, känns som en nystart. 

Diskat och ätit: Check!

Sen fick jag ett seriöst dampanfall och städade badrummet. Allvarligt talat. Hur svårt skall det vara att fatta att jag inte kan kissa utanför. Jag måste stå upp för att göra det. Det är fysiskt omöjligt. ÄNDÅ, har två män hävdat att jag kissar utanför och inte de. För det kan ju bara inte vara möjligt att en man pissar utanför, skvätter, whatever. Hur svårt kan det vara att ta till sig lite kritik? Det är ju inte så att det gör de till en sämre människa för att de kissar utanför, bara en människa som inte kan öppna ögonen och titta efter. 

Men istället för att säga "oj då, jag fixar" så börjar de komma med beskyllningar och förslag som är helt uppåt väggarna fel. Måste allting tas till absurdum?

När man vet att man har rätt. Allvarligt. Jag är så glad att jag inte har en man hemma. 

Nu har jag städat undan all skit. Och det kommer inte komma ny skit. Och kommer det ny skit, då är det min egen. Fy fan. Aldrig mer. 

Mia