Lögner

Fan vad det sårar när man inser att allt bara var en lögn.
Besvikelse. En av de värsta känslorna som finns.

Jag har alltid sagt att man visar vem man är genom sina handlingar.
Du kan sitta o snacka hur mycket skit som helst, men gör du tvärtom är det inte värt ett piss.

Jag känner att det är mig det är fel på.
Att man förväntar sig saker av människor man håller nära. 
För varje dag som går blir det bara mer och mer uppenbart att det finns inget som heter "nära".
För den som är nära idag är inte längre det i morgon, nästa vecka, månad eller år.

Människor har kommit och gått ur mitt liv.
På något sätt har jag trott att ju äldre man blir desto mer äkta relationer får man.
Men det är inte sant. Inte i mitt fall.
Jag skulle snarare säga att ju äldre man blir desto mer besvikelse hinner man uppleva, desto mer sårad blir man.

Jag måste erkänna mig besegrad.
Jag vill inte försöka igen.
Varför skall jag öppna mitt hjärta när man så uppenbart bara blir besviken.
På ett eller annat sätt är det så det slutar.

Min psykolog säger till mig att jag är onormal.
Onormalt hård.
Onormalt stängd.
Att jag är en av de hårdaste människor hon träffat.
Att jag borde försöka öppna mig mer.
Riva mina murar.
Att det inte är hälsosamt.
Att jag flyr från omvärlden.

Men hur skall jag kunna det?
När lögnerna bara omger mig.
När den ena besvikelsen efter den andra kantar vägen jag går på.

"Det är bättre att ha älskat och förlorat den kärleken än att aldrig ha älskat alls".
Jasså? Jag vet inte. Man kanske kan utstå en gång. Två gånger. Tre gånger.
Men hur många gånger skall man klara av?

Man tror man känner en person.
För att sedan inse att man inte gjorde det.
Att det den personen sa var lögn.
Att det bara var en modifikation av sanningen.
Att åsikter som en person uttryckte var för att personen var med dig just då.

Men när du inte längre var där så visar det sig att det bara var ett skämt.
Det som gör ont är att jag trodde denna person.
Jag trodde jag visste vem du var.
Jag trodde jag såg dig för den du var.
När du inte själv visste.
Men du vet fortfarande inte.
Kvar finns bara tomhet efter den mening jag trodde fanns där.