Stränderna här är helt fantastiska, på morgonen och på kvällen är de bäst. Solnedgången som vi fick se var en av de vackraste jag någonsin sett. Bilderna är i kronologisk ordning och inom loppet av en timma.
Vad har jag mer gjort? Jo, jag vet inte hur, men jag måste ha fått i mig gluten på nått sätt för jag har haft den där speciella koma-tröttheten som jag bara får efter att ha ätit nått. La mig klockan 22 igår, sov till 6, va uppe en timme, sov igen till 15.30. Helt sjukt, ingen alkohol eller något annat knasigt. Mår bättre nu dock.
Jag hoppas att helgen bjuder på fint väder så vi kan dra till stranden.
Jag tänker på hur ni har det hemma och funderar över saker, skillnader mellan kulturer etc. Det är annorlunda här, kan inte riktigt sätta fingret på det, men människor är mer avslappnade. Mindre hypade över saker och ting och saker planeras inte in i minsta detalj så som det görs hemma. På sätt och vis är det lite störande, sävligheten tar överhanden över beslutsfattandet. Folk är i allmänhet väldigt obeslutsamma, de följer liksom strömmen och ser vad som händer istället för att ha en plan och följa den. Men detta är ju en liten stad med få infödda och väldigt många hitflyttade från hela Australien. Jag finner det fortfarande en aning ostimulerande när man är van vid en universitetsmiljö där de flesta har mål och akademiska drömmar.
På sätt och vis följer ju jag en av mina drömmar genom att komma hit, och på något sätt verkar det vara väldigt ovanligt här. Både baserat på de reaktioner jag fått från människor jag talat med och mina egna uppfattningar om denna plats.
Skolorna har börjat här igen nu efter sommarlovet och helt plötsligt är stan full av aboriginer, fram för allt ungdomar, och jag försöker skapa mig en uppfattning om dessa. De är ofta under diskussion och det är tydligt att det finns delade meningar om de. Aboriginerna framställs antingen (vad jag har hört) som små ligister som skiter i allt och har allvarliga problem med droger och alkohol eller som ett "broken people" som inte tar sig vidare i den "vite mannens värld". Jag finner detta ganska intressant eftersom jag länge har haft ett intresse i förtryckta folkslag. Att samma sak händer överallt när den vite mannen får för sig att de har rätt till andra människors mark och land och helt enkelt tar vad de vill ha utan hänsyn. De går oftast i speciella skolor men tillåts i "vanliga" skolor också men särbehandlas tydligen ofta. De är tydligen mer aggressiva av naturen och ställer till problem helt enkelt. Jag finner det hela sorgligt precis som med liknande historier om indianer och afrikanska folk. Det är en orättvis värld. Måste man acceptera samhällets lagar när man knappt anses vara en del av det? Vad kan man förvänta sig när man i alla tider har "mutat" andra folk med alkohol för att de skall hålla sig lugna? Kan man verkligen agera överraskad?
Jag fattar att i en perfekt värld skulle man inte behöva ta ställning till det. Girighet. Det kommer aldrig sluta. Väldigt sorgligt i mina ögon. Jag förundras så ofta över det, att andra människor tar sig rättigheter som jag tycker att det är glasklart att de inte har.
Om jag tänkte mindre på sånt skulle jag vara lyckligare, men jag skulle ju inte vara mig då. God natt.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar