Mia
fredag 24 december 2010
Delhi
Konstig stad!
Bilar överallt! Trafikregler existerar inte. Shopping är inte det lättaste när alla vill visa allt och sälja allt. Men hittat en jättevacker tavla med kamasutramotiv.
Hotellets takterass där vi åt lunch.
Min sötaste lillebror:)
En knasig Mia. Ser ni människorna som ligger o sover på hustaket?
Enda ölen som existerar är 1 litersflaskor.
Mia
Bilar överallt! Trafikregler existerar inte. Shopping är inte det lättaste när alla vill visa allt och sälja allt. Men hittat en jättevacker tavla med kamasutramotiv.
Hotellets takterass där vi åt lunch.
Min sötaste lillebror:)
En knasig Mia. Ser ni människorna som ligger o sover på hustaket?
Enda ölen som existerar är 1 litersflaskor.
Mia
Air India
En man. Som hade allt. Men som lät drömmen om rikedom stiga honom åt huvudet. Och sen hade han inget.
Sitter på flyget till Indien, 4 timmar kvar, halvvägs med andra ord.
Åker med Air India, vilka lyxplan! Jag har åkt ganska många långflygningar, och det här utan tvekan den bästa.
Liten egen TVskärm där man kan kolla film o sånt. Det fanns en egen meny med indiska filmer, hittade en jättebra, handlade om en man som hade en dröm, och bestämde sig för att följa den. Men på vägen tappade han bort målet och sig själv och förlorade allt. Visst, det låter stereotypt, men den var så gripande.
Det är en av mina största farhågor i livet, att jag skall se någon jag älskar förändras och bara bry sig om rikedom i form av materiella ting. Det finns ju så mycket mer rikedomar i livet.
Men han förlorade allt. Började om på nytt. Tog sig upp igen. Helt ensam.
Är det inte konstigt att man skall behöva förlora allt innan man förstår vad man hade, vad man hade kunnat bli och att den där känslan av oövervinnlighet inte betydde nått om det inte fanns någon som kunde glädjas med dig?
Hur kan man tappa uppfattningen av tillvaron så totalt att man bara ser andra människor som tillgångar och att de är där för att hjälpa dig att förverkliga dina drömmar?
När den kom så långt var mina kinder våta av tårar. Väldigt gripande.
Fick mig att tänka på vad jag och min psykolog talade om sist. Kan inte riktigt yppa det här men det fick mig att reflektera.
Jag tog denna bilden på Frankfurt airport med en helt annan avsikt än att den skulle se ut så här. Men så jag den nu och efter att ha kollat på filmen så fick det mig att tänka.
Lustigt ändå att man aldrig bara kan se sig själv, man ser hela tiden omgivnings reflektioner. Eller tvärtom, man trodde man tittade på omgivningen, men allt man såg var sig själv och ens egna reflektioner.
Maten på planet var fantastisk! Det må vara att jag älskar indisk mat, men grönsakerna var perfekt krispiga och köttet var fint, mört utan att vara trådigt eller slemmigt. Cred till Air India!
Jag gillar också att man kan kolla vart man är, det känns mer som att man kan visualisera målet då.
Dags att försöka sova lite. Har inte sovit på 24+12+6 timmar. Jag orkar inte räkna ut vad det blir...
Mia
Sitter på flyget till Indien, 4 timmar kvar, halvvägs med andra ord.
Åker med Air India, vilka lyxplan! Jag har åkt ganska många långflygningar, och det här utan tvekan den bästa.
Liten egen TVskärm där man kan kolla film o sånt. Det fanns en egen meny med indiska filmer, hittade en jättebra, handlade om en man som hade en dröm, och bestämde sig för att följa den. Men på vägen tappade han bort målet och sig själv och förlorade allt. Visst, det låter stereotypt, men den var så gripande.
Det är en av mina största farhågor i livet, att jag skall se någon jag älskar förändras och bara bry sig om rikedom i form av materiella ting. Det finns ju så mycket mer rikedomar i livet.
Men han förlorade allt. Började om på nytt. Tog sig upp igen. Helt ensam.
Är det inte konstigt att man skall behöva förlora allt innan man förstår vad man hade, vad man hade kunnat bli och att den där känslan av oövervinnlighet inte betydde nått om det inte fanns någon som kunde glädjas med dig?
Hur kan man tappa uppfattningen av tillvaron så totalt att man bara ser andra människor som tillgångar och att de är där för att hjälpa dig att förverkliga dina drömmar?
När den kom så långt var mina kinder våta av tårar. Väldigt gripande.
Fick mig att tänka på vad jag och min psykolog talade om sist. Kan inte riktigt yppa det här men det fick mig att reflektera.
Jag tog denna bilden på Frankfurt airport med en helt annan avsikt än att den skulle se ut så här. Men så jag den nu och efter att ha kollat på filmen så fick det mig att tänka.
Lustigt ändå att man aldrig bara kan se sig själv, man ser hela tiden omgivnings reflektioner. Eller tvärtom, man trodde man tittade på omgivningen, men allt man såg var sig själv och ens egna reflektioner.
Maten på planet var fantastisk! Det må vara att jag älskar indisk mat, men grönsakerna var perfekt krispiga och köttet var fint, mört utan att vara trådigt eller slemmigt. Cred till Air India!
Jag gillar också att man kan kolla vart man är, det känns mer som att man kan visualisera målet då.
Dags att försöka sova lite. Har inte sovit på 24+12+6 timmar. Jag orkar inte räkna ut vad det blir...
Mia
torsdag 23 december 2010
Flygstatus
Okej, jag är uttråkad. Men det är lite kul att kolla på listan över flighter.
Detta är departures. Flera inställda och försenade.
Arrivals. Haha, komiskt, nästan alla sena.
Sitter vid gaten nu o hoppas att flyget avgår i tid till Frankfurt.
Vad ska vi göra annars?
Vem vet.
Alla är helt slut utom mig. De sover och är lite småsura. Jag känner för att leka jage i de långa korridorerna. Eller iallafall springa omkring o leka lite.
Mia
Detta är departures. Flera inställda och försenade.
Arrivals. Haha, komiskt, nästan alla sena.
Sitter vid gaten nu o hoppas att flyget avgår i tid till Frankfurt.
Vad ska vi göra annars?
Vem vet.
Alla är helt slut utom mig. De sover och är lite småsura. Jag känner för att leka jage i de långa korridorerna. Eller iallafall springa omkring o leka lite.
Mia
Arlanda
Ja, vi älskar snö, vi älskar vinter, vi äkskar Europa, speciellt flygplatser.
Det första som händer på landvetter är att flyget annonseras som försenat vilket resulterar i att vi skulle missa vår anslutning i Paris.
Hela resan ombokas av Air France, väldigt tillmötesgående personal klockan 5 på morgonen.
Nu är vi således i Stockholm, skall förhoppningsvis vidare till Frankfurt klockan 5, för att ta ett flyg till Delhi klockan 22. Men det är osäkert. Majoriteten av alla flyg är antingen inställda eller försenade.
På flyget till Stockholm.
Arlanda.
Bärs.
Mia
Det första som händer på landvetter är att flyget annonseras som försenat vilket resulterar i att vi skulle missa vår anslutning i Paris.
Hela resan ombokas av Air France, väldigt tillmötesgående personal klockan 5 på morgonen.
Nu är vi således i Stockholm, skall förhoppningsvis vidare till Frankfurt klockan 5, för att ta ett flyg till Delhi klockan 22. Men det är osäkert. Majoriteten av alla flyg är antingen inställda eller försenade.
På flyget till Stockholm.
Arlanda.
Bärs.
Mia
Trött
Jag är trött. Sitter i soffan. Kollar på något värdelöst tv-program, nån advokatserie från 90 talet eller nått. Ally McBeal fast sämre.
Jag får inte sova än, jag kommer må skit när jag vaknar då. Har packat klart, mer eller mindre iaf. Lite pincett o sånt som ska ner bara. Mediciner, pengar, pass, linser. Resten kan jag leva utan.
Kan inte riktigt glädjas faktiskt, men det kanske kommer.
Jag önskar jag kunde ha min halvtid nu så jag kunde släppa allt. Efter idag känner jag att jag inte vill kämpa i uppförsbacke hela tiden.
Jaja, livet är en gåta.
Mina nya nagellack. Målade det röda, inte så nöjd faktiskt. Känns inte som att det går ihop med min hudton riktigt. Jag är ju ganska mörk i huden, har lite gyllene ton nästan så det känns för varmt helt enkelt.
Anyway, målar över med svart nån dag. Det är ju trots allt jul, så man kan ju vara lite rolig kanske.
Okej. Halv tre. 2 timmar kvar. Tro det eller ej, men jag tänker ta en promenad. Ciao!
Mia
Jag får inte sova än, jag kommer må skit när jag vaknar då. Har packat klart, mer eller mindre iaf. Lite pincett o sånt som ska ner bara. Mediciner, pengar, pass, linser. Resten kan jag leva utan.
Kan inte riktigt glädjas faktiskt, men det kanske kommer.
Jag önskar jag kunde ha min halvtid nu så jag kunde släppa allt. Efter idag känner jag att jag inte vill kämpa i uppförsbacke hela tiden.
Jaja, livet är en gåta.
Mina nya nagellack. Målade det röda, inte så nöjd faktiskt. Känns inte som att det går ihop med min hudton riktigt. Jag är ju ganska mörk i huden, har lite gyllene ton nästan så det känns för varmt helt enkelt.
Anyway, målar över med svart nån dag. Det är ju trots allt jul, så man kan ju vara lite rolig kanske.
Okej. Halv tre. 2 timmar kvar. Tro det eller ej, men jag tänker ta en promenad. Ciao!
Mia
onsdag 22 december 2010
Slutet
Dagen har varit hemsk! Jag mår så illa, o vill mest dö.
Lämnade jobbet efter 9, blev klar men är inte helt nöjd med min insats. Jag inser att jag har gjort rätt val angående uppehåll. Minsta motstånd gör mig så uttömd på energi. Jag mår inte bra helt enkelt. Jag firade detta med en cigg. Mina fingertoppar kändes som att de skulle ramla av, på riktigt. Säkert 10 minus ute.
Har börjat förbereda mig för resan i morgon. Det är ju nog fortfarande lite tveksamt om vi kommer iväg, men orka oroa sig nu liksom.
Tog av mig mina halsband, saknar de redan, de har blivit en del av mig. Men vill inte ha på mig massa sånt när jag är i ett av världens fattigaste länder.
Packning på g.
Semester-handväskan.
Minidatorn.
Skor. Det blir bara flipflops med. Jag har bestämt mig. Ja, jag kanske fryser ihjäl men då får det vara så.
Mia
Lämnade jobbet efter 9, blev klar men är inte helt nöjd med min insats. Jag inser att jag har gjort rätt val angående uppehåll. Minsta motstånd gör mig så uttömd på energi. Jag mår inte bra helt enkelt. Jag firade detta med en cigg. Mina fingertoppar kändes som att de skulle ramla av, på riktigt. Säkert 10 minus ute.
Har börjat förbereda mig för resan i morgon. Det är ju nog fortfarande lite tveksamt om vi kommer iväg, men orka oroa sig nu liksom.
Tog av mig mina halsband, saknar de redan, de har blivit en del av mig. Men vill inte ha på mig massa sånt när jag är i ett av världens fattigaste länder.
Packning på g.
Semester-handväskan.
Minidatorn.
Skor. Det blir bara flipflops med. Jag har bestämt mig. Ja, jag kanske fryser ihjäl men då får det vara så.
Mia
Förströelse
Vin med fina Bella igår. Mycket trevligt! Utsökt rosévin på Chez Ami.
På seven o tar ut cash. Det första som händer är att jag tappar min plånbok på detta fantastiska golv. Innan jag hade druckit vin alltså.
Hamnade sedan på Puta Madre. Lustig inredning.
Mia
På seven o tar ut cash. Det första som händer är att jag tappar min plånbok på detta fantastiska golv. Innan jag hade druckit vin alltså.
Hamnade sedan på Puta Madre. Lustig inredning.
Mia
tisdag 21 december 2010
Byråkrati
I morse när jag gick utanför dörren ser jag 4 bussar och 3 spårvagnar vid hållplatsen. Bilar står överallt och jag förstår ju att det måste ha hänt något vid Chalmers. När jag kommer till jobbet får jag höra att en buss har kört in i en spårvagn och mer eller mindre blockerar vägen.
Så till alla snöälskande människor. Jag fattar att de är fint och att man kan ha kul i snön om man åker skidor/snowboard. Men är det verkligen värt allt kaos?
Visste ni att efter den hemska halkan förra veckan var det närmare 200 handleds- och fotledsfrakturer som kom in. Bara i Göteborg alltså. Det var inte äldre i första hand, utan det var yngre människor.
Mycket är vackert i världen. Ormar, kan vara vackra, lik förbannat kan du dö om du blir biten av en.
Killen eller tjejen du träffar på lördagskvällen kan vara snygg som få och du kan ha skitkul, men tre månader senare har du HIV. Så kul var det. Det är snö för mig.
Dagen har bjudit på byråkrati, byråkrati och lite mer byråkrati. Allt är klart inför halvtiden! Allt!
Så för att belöna mig själv lite har jag organiserat mitt skrivbord. Fint blev det!
Självklart som den icke-planerandes människa jag är, hade jag inte tänkt på att det kanske är bra att tvätta innan man åker bort. Så det får bli en sista-minuten tvättning idag innan date med Bella.
Packa gör jag ju som vanligt en timme innan jag måste åka. Det blir bättre så helt enkelt. Då tar man inte med sig så mycket extra skit. Hur mycket kläder behöver man egentligen?
Mia
Så till alla snöälskande människor. Jag fattar att de är fint och att man kan ha kul i snön om man åker skidor/snowboard. Men är det verkligen värt allt kaos?
Visste ni att efter den hemska halkan förra veckan var det närmare 200 handleds- och fotledsfrakturer som kom in. Bara i Göteborg alltså. Det var inte äldre i första hand, utan det var yngre människor.
Mycket är vackert i världen. Ormar, kan vara vackra, lik förbannat kan du dö om du blir biten av en.
Killen eller tjejen du träffar på lördagskvällen kan vara snygg som få och du kan ha skitkul, men tre månader senare har du HIV. Så kul var det. Det är snö för mig.
Dagen har bjudit på byråkrati, byråkrati och lite mer byråkrati. Allt är klart inför halvtiden! Allt!
Så för att belöna mig själv lite har jag organiserat mitt skrivbord. Fint blev det!
Självklart som den icke-planerandes människa jag är, hade jag inte tänkt på att det kanske är bra att tvätta innan man åker bort. Så det får bli en sista-minuten tvättning idag innan date med Bella.
Packa gör jag ju som vanligt en timme innan jag måste åka. Det blir bättre så helt enkelt. Då tar man inte med sig så mycket extra skit. Hur mycket kläder behöver man egentligen?
Mia
måndag 20 december 2010
Rabies
Lunch med mormor och familjen. Julklappsutdelning och mys.
Min fina lillebror och jag pratade om rabies, med tanke på att vi skall till Indien... Jag berättade att jag alltid myser med katter och hundar när jag är utomlands och det har aldrig hänt något.
Symtomen är ju aggressivitet och dregel.
Janne sa:
"Så Mia, om du är aggressiv mer än en gång i månaden så har du rabies".
Han är väl gullig?
Detta åt jag, skitmätt nu...
Mia
Min fina lillebror och jag pratade om rabies, med tanke på att vi skall till Indien... Jag berättade att jag alltid myser med katter och hundar när jag är utomlands och det har aldrig hänt något.
Symtomen är ju aggressivitet och dregel.
Janne sa:
"Så Mia, om du är aggressiv mer än en gång i månaden så har du rabies".
Han är väl gullig?
Detta åt jag, skitmätt nu...
Mia
FIFAN x 2
Svintrött när jag vaknade. Vad är nytt. Bara att pallra sig upp. Första dagen som halsen inte gjorde något ont! Härligt. Då gav min tråkiga hemmahelg utdelning.
Mötet med handledaren gick bra. Skall fixa det sista med min powerpoint nu innan lunch med min mormor! Jag har inte träffat henne på hur länge som helst, innan sommaren måste det ha varit. Eftersom att jag är världens sämsta människa så ringde jag henne två gånger efter att jag fyllde år, men hon svarade inte. Så jag har inte ens tackat henne för min födelsedagspresent. Man är hemsk. Pinsamt.
Idag har jag använt eyelinern som Lina tipsade om. Jag gillar den, inte alls som jag kommer ihåg eyeliner som jag använde när jag var typ... 14 år.
Ledvärk, jag har en överjävlig ledvärk idag. Så går det är man sover 5 timmar om man heter Mia. Mitt knä är inte bra heller. Jag vet att jag inte borde gå på Bodypump, men varför skall man begränsa sig? Jag har ju varit så bra av min medicin på sistone att jag glömde bort att jag hade problem. Men det här är en annan sorts ont. När jag sträcker ut mitt knä så att benet är helt rakt får jag akut jätteont. Vem vet? Det blir nog bra. Jag tänker göra som när jag var yngre när läkarna sa till mig att jag inte fick springa: Jag sprang tills smärtan blev för mycket. Man dör ju inte av det direkt.
Jag känner mig ganska pepp idag. Skall försöka släpa mig iväg till gymmet idag. Tränade bara en gång förra veckan pga min hals.
På torsdag är jag förhoppningsvis (om det inte snöar för mycket och planet blir inställt) på väg till Indien och bort från denna misär och kalla helvete som vi lever i. Man har ju nog med helvete i livet, skall man behöva dras med att flyget blir inställt också när man äntligen efter TRE månader och 12 dagar i Sverige skall komma härifrån igen?
Jag har kommit på att jag har haft ett bra reseår!
4 mars - 5 april var jag i Thailand, Malaysia och Singapore
15 juni - 19 juni Rome, Italien
20 augusti - 10 september Japan
Och nu: 23 december - 9 januari Indien
FIFAN!
Eftersom att jag har fått mitt uppehåll beviljat nu, av min handledare iallafall, även om allt inte är klart med kansliet än, så kommer jag ju att resa igen i februari. FIFAN x2. Men, det är en hel del jag måste klara av innan dess...
Mötet med handledaren gick bra. Skall fixa det sista med min powerpoint nu innan lunch med min mormor! Jag har inte träffat henne på hur länge som helst, innan sommaren måste det ha varit. Eftersom att jag är världens sämsta människa så ringde jag henne två gånger efter att jag fyllde år, men hon svarade inte. Så jag har inte ens tackat henne för min födelsedagspresent. Man är hemsk. Pinsamt.
Idag har jag använt eyelinern som Lina tipsade om. Jag gillar den, inte alls som jag kommer ihåg eyeliner som jag använde när jag var typ... 14 år.
Ledvärk, jag har en överjävlig ledvärk idag. Så går det är man sover 5 timmar om man heter Mia. Mitt knä är inte bra heller. Jag vet att jag inte borde gå på Bodypump, men varför skall man begränsa sig? Jag har ju varit så bra av min medicin på sistone att jag glömde bort att jag hade problem. Men det här är en annan sorts ont. När jag sträcker ut mitt knä så att benet är helt rakt får jag akut jätteont. Vem vet? Det blir nog bra. Jag tänker göra som när jag var yngre när läkarna sa till mig att jag inte fick springa: Jag sprang tills smärtan blev för mycket. Man dör ju inte av det direkt.
Jag känner mig ganska pepp idag. Skall försöka släpa mig iväg till gymmet idag. Tränade bara en gång förra veckan pga min hals.
På torsdag är jag förhoppningsvis (om det inte snöar för mycket och planet blir inställt) på väg till Indien och bort från denna misär och kalla helvete som vi lever i. Man har ju nog med helvete i livet, skall man behöva dras med att flyget blir inställt också när man äntligen efter TRE månader och 12 dagar i Sverige skall komma härifrån igen?
Jag har kommit på att jag har haft ett bra reseår!
4 mars - 5 april var jag i Thailand, Malaysia och Singapore
15 juni - 19 juni Rome, Italien
20 augusti - 10 september Japan
Och nu: 23 december - 9 januari Indien
FIFAN!
Eftersom att jag har fått mitt uppehåll beviljat nu, av min handledare iallafall, även om allt inte är klart med kansliet än, så kommer jag ju att resa igen i februari. FIFAN x2. Men, det är en hel del jag måste klara av innan dess...
Journey
Jag vet att vi alla är olika. Men jag förvånas ändå över människors sinnen.
Jag har så svårt att förstå hur människor tänker.
Eller motsatsen - hur begränsade tankar kan vara.
Hur man inte kan förstå eller sätta sig in i saker.
Hur vissa inte ens kan greppa ett koncept.
Jag har funderat på detta mycket på sistone. Jag har blivit förvånad över vad jag har kommit fram till.
Vem säger till dig att du inte kan göra en sak?
Varför skulle du inte kunna göra det?
Vem är det som hindrar dig?
I verkligheten är det bara du själv som gör det. För du lever ditt liv för dig själv och inte för någon annan. Man skall skapa sig sina egna värderingar och inte låta andra påtvinga dig sina.
Men det är ett ensamt jobb.
Men i ärlighetens namn, varför skulle man vilja leva med eller umgås med människor som inte kan acceptera dig för den du är? Att du har andra sorts drömmar än de. Att du tänker följa de drömmarna. Inte bara avfärda de som något "Det kan jag ju inte göra" eller något som galningar gör. För vem är galen? Är det du som går din egna väg trots att alla andra säger att du inte skall det, eller är det de som går alla andras vägar?
För vem är jag? Jag går verkligen inte mina egna vägar. Nästan allt jag gör gör jag för andra. För jag vet inte vad jag skulle vilja göra själv.
Resor. Livet är en resa. Kärlek är en resa. Allt är en resa.
Jag hittade en text som beskriver vad jag känner så väl.
"If you are brave enough to leave behind everything that are familiar and comforting in your life, which could be anything from your house to bitter old resentments and set out on a truth seeking journey, externally or internally. If you are truly open to regard everything that happens on that journey as a clue and you accept everyone you meet along the way as a teacher. If you are prepared to face and forgive some very difficult realities about yourself - then the truth will not be withheld from you".
Jag tror att man skulle kunna sammanfatta det med "Ha ett öppet sinne för vad som kommer din väg och var inte rädd för att chansa".
Jag har alltid rest, så länge jag kan minnas. På många olika sätt. På många olika vägar. Med många olika människor. Men sanningen är, att jag vill gå själv. För jag är trött på att höra allt jag inte kan göra. Allt jag inte kan säga. Allt jag inte kan vara.
Vad jag inte kan vara, är trött i morgon. För jag skall visa min handledare att jag kan göra en presentation. Instängd en hel helg ensam med mig själv... det sätter sina spår. Men min hals är bättre. Jag åt fyra apelsiner förut. Jag börjar få ont i magen. Så nu skall jag sova. Och drömma om att hitta hem.
Jag har så svårt att förstå hur människor tänker.
Eller motsatsen - hur begränsade tankar kan vara.
Hur man inte kan förstå eller sätta sig in i saker.
Hur vissa inte ens kan greppa ett koncept.
Jag har funderat på detta mycket på sistone. Jag har blivit förvånad över vad jag har kommit fram till.
Vem säger till dig att du inte kan göra en sak?
Varför skulle du inte kunna göra det?
Vem är det som hindrar dig?
I verkligheten är det bara du själv som gör det. För du lever ditt liv för dig själv och inte för någon annan. Man skall skapa sig sina egna värderingar och inte låta andra påtvinga dig sina.
Men det är ett ensamt jobb.
Men i ärlighetens namn, varför skulle man vilja leva med eller umgås med människor som inte kan acceptera dig för den du är? Att du har andra sorts drömmar än de. Att du tänker följa de drömmarna. Inte bara avfärda de som något "Det kan jag ju inte göra" eller något som galningar gör. För vem är galen? Är det du som går din egna väg trots att alla andra säger att du inte skall det, eller är det de som går alla andras vägar?
För vem är jag? Jag går verkligen inte mina egna vägar. Nästan allt jag gör gör jag för andra. För jag vet inte vad jag skulle vilja göra själv.
Resor. Livet är en resa. Kärlek är en resa. Allt är en resa.
Jag hittade en text som beskriver vad jag känner så väl.
"If you are brave enough to leave behind everything that are familiar and comforting in your life, which could be anything from your house to bitter old resentments and set out on a truth seeking journey, externally or internally. If you are truly open to regard everything that happens on that journey as a clue and you accept everyone you meet along the way as a teacher. If you are prepared to face and forgive some very difficult realities about yourself - then the truth will not be withheld from you".
Jag tror att man skulle kunna sammanfatta det med "Ha ett öppet sinne för vad som kommer din väg och var inte rädd för att chansa".
Jag har alltid rest, så länge jag kan minnas. På många olika sätt. På många olika vägar. Med många olika människor. Men sanningen är, att jag vill gå själv. För jag är trött på att höra allt jag inte kan göra. Allt jag inte kan säga. Allt jag inte kan vara.
Vad jag inte kan vara, är trött i morgon. För jag skall visa min handledare att jag kan göra en presentation. Instängd en hel helg ensam med mig själv... det sätter sina spår. Men min hals är bättre. Jag åt fyra apelsiner förut. Jag börjar få ont i magen. Så nu skall jag sova. Och drömma om att hitta hem.
söndag 19 december 2010
The perfect day
Jag kan egentligen inte beskriva det. Men jag förstår innebörden av texten. Det bara fångade vad jag alltid har velat.
Eftersom jag alltid har velat det, så tänker jag kolla på "Eat pray love" som jag aldrig hinner läsa ut. Eftersom jag skall åka till Indien där en del av boken utspelar sig så vill jag se den innan.
Jag tycker dock att boken är helt fantastisk och jag har väldigt svårt att tro att den kan fånga alla de tankar och funderingar om beskrivs hela tiden. Hur hon brottas med sina inre demoner, som hon personifierar som "Ensamheten" och "Depressionen". Det är intressant, hennes historia är lik min. Men den kan nog tusentals människor känna igen sig i. Det är väl som när man läser ett horoskop. Man ser det man tycker stämmer och kan relatera till, och tar det sedan som ett tecken att det var skrivet för en själv. Intressant fenomen i sig.
Ungefär som det som kallas för hopp. Också intressant.
Det svarta, mörka hålet dit jag inte får gå
Varför? Varför gör jag det? Jag vet att min hjärna inte klarar av tankarna. Jag vet att det blir för mycket för den. Varför kan jag bara inte gå o lägga mig som normala människor gör? Måste jag sitta uppe och aktivt söka efter smärta och självplågeri?
Jag har en plats i min hjärna, i mitt sinne, dit jag inte får gå. Jag får inte gå dit, för jag fastnar där. När jag kommer dit, så kan jag inte ta mig ut. Men det gör inte så mycket. Jag vill inte ta mig ut. Har jag väl kommit dit, så vill jag stanna.
Eftersom jag inte får gå dit, så går jag dit. Det blir roligare så. Eller så har jag bara för lite att göra.
Hade tänkt skriva om något helt annat. Men så fann jag mig plötsligt irrandes omkring på internets bakgårdar, letandes efter inspiration. Jag hittade bara kärlek över allt. Det var allt jag kunde se som talade till mig.
Jag blev sur. Lite irriterad. Har folk inget vettigare att skriva om? Måste allt handla om kärlek och hur lyckliga alla jävlar är? Men det är inte sant. Mycket handlade om svek och sorg över förlorad kärlek. Så klart.
Jag hittade en blogg som talade till mig. En människa som skriver som mig. Fast kanske ännu mer utelämnade. Kanske inte mer utelämnande om sig själv, men om andra. Men mycket var samma tankar. Samma erfarenheter. Jag kommer nog läsa den igen.
Jag antar att jag är lite trött på kärlek. Lite trött på att veta att man har älskat många personer i sitt liv, men inget varade. Jag har älskat vänner, män, djur. Men alla försvinner i slutändan. Kvar finns bara jag.
Rikare på erfarenheter, men definitivt fattigare på mycket annat.
Men jag har ju en hemlighet.
Men jag har insett att det som var mitt, inte längre är mitt. Att jag har vaknat. Insett att jag inte vill dela med mig. Jag vill faktiskt inte det.
Jag vill inte älska igen. Inte på ett sätt som innan. Skall det vara värt det, så får det vara speciellt. Då får det vara en livsomvälvande erfarenhet. Men jag tror fortfarande. Jag gör det.
Livet visade mig att det var okej att tro. Det är en starkare känsla än jag någonsin trodde jag skulle få uppleva. Jag tycker synd om er. För jag inser att ni inte förstår. Jag hade nog inte heller gjort det.
Men kanske, är det inte för alla. Jag vet inte. Jag har verkligen ingen aning. För första gången i mitt liv, har jag verkligen ingen aning. Jag är helt lost. Helt ute på hal is. Men det är så skönt. Jag förlitar mig på att jag hamnar rätt.
Bilder: Le Love
lördag 18 december 2010
Habla con ella
Jag är verkligen inte kulturell när det gäller film. Men nu har jag kollat på habla con ella av almodovar. Mycket intressant film med många intressanta karaktärer.
Ljus. Jag behöver ljus. För att det gör ljuset i rummet varmare och för att jag fryser.
Ibland tänker jag att man skulle ha blivit fotograf. Min engelskalärare i gymnasiet extraknäckte som fotograf för National Geographics. Hade inte det varit fantastiskt?
Få betalt för att åka till fantastiska ställen och ta kort. Jag hade inte velat ta vanliga kort. Jag hade velat ta nyskapande, annorlunda bilder. Men vi har alla olika gåvor.
Jag hade velat öppna ett hostel någonstans. På ett fantastiskt ställe. Där skulle jag hänga fantastisk konst på väggarna. Konstiga motiv, men fantastiska.
Mia
Ljus. Jag behöver ljus. För att det gör ljuset i rummet varmare och för att jag fryser.
Ibland tänker jag att man skulle ha blivit fotograf. Min engelskalärare i gymnasiet extraknäckte som fotograf för National Geographics. Hade inte det varit fantastiskt?
Få betalt för att åka till fantastiska ställen och ta kort. Jag hade inte velat ta vanliga kort. Jag hade velat ta nyskapande, annorlunda bilder. Men vi har alla olika gåvor.
Jag hade velat öppna ett hostel någonstans. På ett fantastiskt ställe. Där skulle jag hänga fantastisk konst på väggarna. Konstiga motiv, men fantastiska.
Mia
Parasiter
Jag hörde en intressant sak.
När man skapar en förbindelse med en människa, en passion.
Så hittar man alltid på anledningar till att just den här personen är den personen du har letat efter.
Det kan vara en riktigt dålig anledning.
Och i slutändan är det en sådan dålig anledning som kommer att göra att ni går skilda vägar.
Men när man är mitt uppe i sin föreställning av att "this is it", så struntar man i hur dum anledningen är. Man bara glider med. Intalar sig själv att det är det här man har letat efter under alla år på denna jord.
Jag vet inte om jag egentligen har någon åsikt om det. Eller jo, det är klart jag har, men jag kan inte säga att jag tycker att det stämmer. Men jag kan inte heller säga att det inte stämmer.
Jag vet inte. Jag tyckte mer att formuleringen var intressant. Vacker på något sätt.
En speciell person sa till mig att jag borde kolla på "The Beach". Att den var mig.
Jag håller med. Mycket av det var verkligen mig.
När han först kom till Bangkok, som jag gillar och hatar på samma gång, kände jag med en gång: frihet.
Tjejen, jag gillade tjejen. Modig. Men sen inser man att det bara var en fasad.
Iskall, hon var verkligen iskall. Så länge hon hade sin kille vid sin sida. Så länge hon inte behövde visa sin osäkerhet. Hon var inte lika säker när hon undrade om han hade varit med någon annan. Lite lustigt ändå. Jag gillar henne ändå. Iskallheten slog mig. Eftersom jag förknippar den väldigt mycket med mig själv. För att sedan verkligen visa sig sårbar. Så kaxig i början, men när hon släppte in honom, så var det helt annorlunda. Fan att man inte bara kan lita på människor. Man blir ju lika besviken, ellerhur?
Man slipper bara att bära all oro under tiden. Man kanske aldrig ens behöver bli besviken?
Haha! Vem försöker jag lura? Man blir alltid besviken för att människor är hemska, vidriga parasiter.
Precis som turisterna som gestaltas i filmen. Jag avskyr turister. Den sortens turister som bara svinar och bor på lyxhotell. Som stör den normala ordningen. Det är väl klart att man alltid stör ordningen som främling i ett land. Men jag pratar om att visa respekt för människor. Att inse att man är gäst i deras land, och att man bör respektera deras seder och "way of life". Man kanske faktiskt lär sig något om man öppnar ögonen? Det vore väl hemskt?
Det pratas också mycket svenska i filmen. Älskar hur de har gestaltat svenskarna. Som idioter! Kompletta idioter. Så roligt.
När man skapar en förbindelse med en människa, en passion.
Så hittar man alltid på anledningar till att just den här personen är den personen du har letat efter.
Det kan vara en riktigt dålig anledning.
Och i slutändan är det en sådan dålig anledning som kommer att göra att ni går skilda vägar.
Men när man är mitt uppe i sin föreställning av att "this is it", så struntar man i hur dum anledningen är. Man bara glider med. Intalar sig själv att det är det här man har letat efter under alla år på denna jord.
Jag vet inte om jag egentligen har någon åsikt om det. Eller jo, det är klart jag har, men jag kan inte säga att jag tycker att det stämmer. Men jag kan inte heller säga att det inte stämmer.
Jag vet inte. Jag tyckte mer att formuleringen var intressant. Vacker på något sätt.
En speciell person sa till mig att jag borde kolla på "The Beach". Att den var mig.
Jag håller med. Mycket av det var verkligen mig.
När han först kom till Bangkok, som jag gillar och hatar på samma gång, kände jag med en gång: frihet.
Tjejen, jag gillade tjejen. Modig. Men sen inser man att det bara var en fasad.
Iskall, hon var verkligen iskall. Så länge hon hade sin kille vid sin sida. Så länge hon inte behövde visa sin osäkerhet. Hon var inte lika säker när hon undrade om han hade varit med någon annan. Lite lustigt ändå. Jag gillar henne ändå. Iskallheten slog mig. Eftersom jag förknippar den väldigt mycket med mig själv. För att sedan verkligen visa sig sårbar. Så kaxig i början, men när hon släppte in honom, så var det helt annorlunda. Fan att man inte bara kan lita på människor. Man blir ju lika besviken, ellerhur?
Man slipper bara att bära all oro under tiden. Man kanske aldrig ens behöver bli besviken?
Haha! Vem försöker jag lura? Man blir alltid besviken för att människor är hemska, vidriga parasiter.
Precis som turisterna som gestaltas i filmen. Jag avskyr turister. Den sortens turister som bara svinar och bor på lyxhotell. Som stör den normala ordningen. Det är väl klart att man alltid stör ordningen som främling i ett land. Men jag pratar om att visa respekt för människor. Att inse att man är gäst i deras land, och att man bör respektera deras seder och "way of life". Man kanske faktiskt lär sig något om man öppnar ögonen? Det vore väl hemskt?
Det pratas också mycket svenska i filmen. Älskar hur de har gestaltat svenskarna. Som idioter! Kompletta idioter. Så roligt.
Cancers. Parasites. Eating up the whole fucking world.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)