Näe, nu kan jag inte hålla mig längre!

Jag måste lovorda min pojkvän lite!

Tisdag:
Jag kom hem från jobbet, skittrött. Däckar i soffan och ligger o sover när han kommer hem. Han kommer o kramar lilla ynkliga mig.
Jag säger: Mia hungrig, kan du laga mat?
Han: Ja visst.
Under tiden har jag somnat igen.
Han väcker mig en stund senare, har inget begrepp alls om hur lång tid det har gått. Då har han gått o handlat o lagat tacos, som jag älskar! Han har till o med köpt lite godis:) Kvällen spenderad framför Smallville.

Onsdag:
Är trött men fick sluta lite tidigare från kursen och tänker: Jag borde verkligen gå hem o städa nu... Det ser ut som sju svåra år o jag diskade ju inte efter middagen igår... Jonas lagade ju mat så det är det minsta jag kan göra.
Kommer innanför dörren och vem står inte i högsta hugg med dammsugaren på o volymen på max o sjunger? Min fina man så klart! Då har han diskat o plockat i ordning! Så bäst!

Okej, jag hatar folk som klappar någon på axeln för att de har bäddat sin säng etc. Det kan man göra på femåringar, men vuxna människor skall fan inte ha ett "åhh, va duktig du är som plockar upp dina strumpor efter dig" eller "tack älskling, va snäll du är som hjälper till".
Men detta var fint, jag blev jätteglad:)

Jag säger som min gamla spanskalärare när en elev försökt svara på den enklaste av frågor men i brist på engagemang inte lyckades:
"Ja, det finns hopp".

Tack finaste man! Jag uppskattade det jättemycket!



Mia