Så frihetsberövande.
Elin Krantz var alltså mördad. Jag tänker på hennes familj. Att de kommer vara familjen vars dotter blev mördad. Jag kan inte greppa det.
Jag känner så med dem.
Jag tänker på hennes vän som hade gått av på Backaplan. Vad hon känner. Jag tänker på hennes andra kompisar som varit med henne på krogen som kanske bjöd henne på drinkar. Jag hade känt skuld. Men jag känner ju skuld för allt, helt obefogad skuld. Jag tänker på vad hon har fått utstå innan någon försökte gräva ner henne i Länsmansgården. Så ovärdig död.
Jag är bara otroligt, otroligt ledsen och besviken just nu. Men jag vet att jag kommer bli arg. Arg på samhället, arg på droger, arg på livet.
Vad är det för sjuka människor som inte kan lämna andra att fatta sina egna beslut? Skall man behöva bli mördad för att man åker för långt med vagnen, för att man är blond och ser bra ut?
Det enkla svarat på det är ju så klart nej. Och ändå blir det så ibland. Jag tänker på att Elin aldrig kommer få sätta sin fot på en blöt gräsmatta igen, att hon aldrig kommer få skratta igen. Jag tänker att hennes liv blev så kort. Jag tänker att hennes sista stund var svår.
ja livet är hårt, det jag funderar på är hur hon blev bragd om livet, med ett mordvapen eller ett slag mot tinningen, och varför samt hur brottslingen fick henne att gå in i skogen, hota med kniv eller liknande, kunde inte hon bara skrika eller något så någon kunde hjälpa henne att mota bort den som nu bragd henne om livet?
SvaraRaderaSamma här, jag funderar på om det var med avsikt personen mördade henne, eller om det liksom blev så? Att hon ramlade och slog huvudet i en sten? Jag hoppas att man kommer att få veta lite mer. Men det är sjukt tragiskt hur som.
SvaraRadera