Vi hade turen att komma när de skulle matas. För att få sin mat som bestod av olika sorters fusk och slemmiga bläckfiskar var de tvungna att utföra lite konster på uppmaning av tränaren. Som gammal hundägare tror jag att det är bra med belöningssystem för djuren. Det får de att känna sig duktiga o viktiga.
Här hoppade de!
Här var det flasknosdelfiner som höll till. Väldigt speciellt utseende med runt "ansikte".
Här kan man se deras ansikte.
Så här såg området ut. Längst bort i bilden ser man själva museet.
En harpun. All respekt för japaner, de är supertrevliga o väldigt hjälpsamma. Men hur i helvete kan man döda havets största däggdjur? Utrotningshotad dessutom! Fruktansvärt o vidrigt. Vi har ju följt serien "whale wars" där man får följa hur en organisation som vill rädda valarna kämpar mot japanerna vid sydpolen som dödar valar i forskningssyfte. Säkert! De säljer köttet svindyrt. Det gör ont i mitt hjärta hur man kan döda ett sådant vackert och speciellt djur. Så jag känner egentligen att vi stödjer deras dödande indirekt genom att besöka museet. Jag hatar mig själv lite för det även om det var jätteintressant. Poolerna var dessutom skitsmå. Jag hoppas verkligen att de är uppfödda i fångenskap. Man såg hur de simmade runt, runt och jag kände verkligen att jag önskade att de fick simma i det öppna havet o vara lyckliga. Jag tvivlar dock inte en sekund på att de har det bra och att det finns en ömsesidig kärlek mellan tränare o delfin. Men ändå.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar