Sorgsenhet och meningslöshet

Innan vi for hemifrån skrubbade jag duschen. Typ klockan två på natten. Har man tvångstankar så har man.


Under bilfärden ner till Skåne så hade min käre svåger varit så förutseende att han hade tagit med sig fyra orangea plastglas och knivar, samt en 65 cl vodka ungefär. In i en affär och köpa blanddricka och sen var det full picknick i bilen! Queen på högsta volym och sen sjöng alla med. Bästa familjen!


Denna bilden tog Jonas på mig förra helgen. De målar ju om huset o jag tänkte det kunde vara trevligt o gå ut på ställningarna lite.


Idag har varit en bra dag. Men jag har hela tiden känt tankarna flyktigt tränga sig på. Jag märkte det redan under cykelturen. Jag var förundrad över hur vacker naturen var o hur fridfullt det var. Jag blev rörd av barren på marken, funderade på hur slånbär ser ut, föreställde mig små älvor dansa på tuvorna. Bra tecken för andra - inte för mig. Kände hur jag ville vandra omkring i skogen själv, tänka, förundras. Vad ska man säga? Jag kan inte bli lämnad ensam med mina tankar. De går bara åt ett håll. Inte nödvändigtvis misär, utan mer ett utanförskap, ensamhetskänsla, flyktbegär och livsfilosofi. Så det är inte så att jag funderar på hur jag skall ta livet av mig, eller hur förbannat olycklig jag är, eller varför jag är så misslyckad. Mer åt sorgsenhet och meningslöshet. Jag tror att dessa två ord beskriver vad jag känner ganska väl.

Sorgsenhet och meningslöshet.

Mia