Sjumilakliv

Jag är uppe och lyssnar på deprimerande musik. Har ni lyssnat på Martin Stenmarcks Sjumilakliv? Dessa är mina favoritrader.

Jag vill byta land o vara han som försvann

Börja o på nytt, o få såret mitt sytt

När jag vänder och springer långt därifrån

Se mig som saknad, en förlorad son

Jag vill kasta loss och lära mig slåss

Raka av mitt hår och bäras ut på bår

Börja sluta tro och låta vansinnet gro

Jag vill sparka bakut och göra något sjukt

Visst är jag sjuk i huvudet? Jag fattar att jag är det, destruktiv och besatt. Men mina känslor är lika äkta som att glass är gott. Tveklöst äkta känslor. Jag vill bort. Långt som fan och aldrig komma hem igen. Jag förstår att folk som älskar mig blir ledsna nu, och jag är uppriktigt ledsen för det.

Men jag är trött på att ljuga för alla. Jag vill inte vara här. Det är ju mitt liv och jag måste ju göra som jag vill. Varför är det inte accepterat att ge upp? Varför måste man alltid kämpa?

Varför kan man bara inte acceptera saker som det är? Att man saknar förmågan att vara lycklig. Att man är trött på att bråka och tjafsa med alla de närmaste? Kan jag bara inte få tycka som jag tycker? Man måste inse när det är dags att släppa taget, trots kärlek och vänskap. Ingenting spelar någon roll ändå. Jag vill inte gå samma väg som er andra.

Boston lyrics av Augustana

I think I will go to Boston, I think Ill start a new life

I think Ill start it over, where nobody knows my name

I think Ill go to Boston, I think that Im just tired

I think I need a new town to leave this all behind

I think I need a sunrise, tired of the sunset