lördag 19 februari 2011

Sunset serie

Fredagen till ära åkte vi ner till stranden och hade med oss ris och tonfisk som vi åt till middag.
Stränderna här är helt fantastiska, på morgonen och på kvällen är de bäst. Solnedgången som vi fick se var en av de vackraste jag någonsin sett. Bilderna är i kronologisk ordning och inom loppet av en timma.

Vad har jag mer gjort? Jo, jag vet inte hur, men jag måste ha fått i mig gluten på nått sätt för jag har haft den där speciella koma-tröttheten som jag bara får efter att ha ätit nått. La mig klockan 22 igår, sov till 6, va uppe en timme, sov igen till 15.30. Helt sjukt, ingen alkohol eller något annat knasigt. Mår bättre nu dock.
Jag hoppas att helgen bjuder på fint väder så vi kan dra till stranden.
Jag tänker på hur ni har det hemma och funderar över saker, skillnader mellan kulturer etc. Det är annorlunda här, kan inte riktigt sätta fingret på det, men människor är mer avslappnade. Mindre hypade över saker och ting och saker planeras inte in i minsta detalj så som det görs hemma. På sätt och vis är det lite störande, sävligheten tar överhanden över beslutsfattandet. Folk är i allmänhet väldigt obeslutsamma, de följer liksom strömmen och ser vad som händer istället för att ha en plan och följa den. Men detta är ju en liten stad med få infödda och väldigt många hitflyttade från hela Australien. Jag finner det fortfarande en aning ostimulerande när man är van vid en universitetsmiljö där de flesta har mål och akademiska drömmar.
På sätt och vis följer ju jag en av mina drömmar genom att komma hit, och på något sätt verkar det vara väldigt ovanligt här. Både baserat på de reaktioner jag fått från människor jag talat med och mina egna uppfattningar om denna plats.

Skolorna har börjat här igen nu efter sommarlovet och helt plötsligt är stan full av aboriginer, fram för allt ungdomar, och jag försöker skapa mig en uppfattning om dessa. De är ofta under diskussion och det är tydligt att det finns delade meningar om de. Aboriginerna framställs antingen (vad jag har hört) som små ligister som skiter i allt och har allvarliga problem med droger och alkohol eller som ett "broken people" som inte tar sig vidare i den "vite mannens värld". Jag finner detta ganska intressant eftersom jag länge har haft ett intresse i förtryckta folkslag. Att samma sak händer överallt när den vite mannen får för sig att de har rätt till andra människors mark och land och helt enkelt tar vad de vill ha utan hänsyn. De går oftast i speciella skolor men tillåts i "vanliga" skolor också men särbehandlas tydligen ofta. De är tydligen mer aggressiva av naturen och ställer till problem helt enkelt. Jag finner det hela sorgligt precis som med liknande historier om indianer och afrikanska folk. Det är en orättvis värld. Måste man acceptera samhällets lagar när man knappt anses vara en del av det? Vad kan man förvänta sig när man i alla tider har "mutat" andra folk med alkohol för att de skall hålla sig lugna? Kan man verkligen agera överraskad?
Jag fattar att i en perfekt värld skulle man inte behöva ta ställning till det. Girighet. Det kommer aldrig sluta. Väldigt sorgligt i mina ögon. Jag förundras så ofta över det, att andra människor tar sig rättigheter som jag tycker att det är glasklart att de inte har.
Om jag tänkte mindre på sånt skulle jag vara lyckligare, men jag skulle ju inte vara mig då. God natt.























Mia

Frukost

Det här äter jag till frukost varje dag: vaniljyogurt (eller hur det nu stavas) med banan, nektarin och/eller plommon.


Mia

torsdag 17 februari 2011

Lead investigation

Idag är vårt hus tydligen under "lead investigation". Dan väckte mig klockan tio och sa till mig att jag var tvungen att gå upp för det var fyra människor här som skulle testa huset. Tydligen tar det tre timmar att gå igenom allt. Dammsugare, konstiga mojänger, handskar och space suits. Fråga mig inte vad de gör men jobbar gör de.


Så ligger i soffan och lyssnar på "Pendulum", ett grymt band från Perth. Lite Infected Mushroom över de.
Tråkigt väder är det också, småregnar. Vill bara gå och köpa godis och sätta på en film. Lagade ju massa mat igår så har verkligen inget att göra innan killarna kommer hem. Till och med kaffet är slut:(
Idag är det torsdag vilket innebär att vi skall betala hyran för veckan som gått, 90 dollar, buhuu! Tycker lite synd om killarna här faktiskt, Stu och Jason jobbar ju inom byggbranchen vilket verkar vara en minst sagt jobbig branch. De verkar aldrig veta när de får betalt. De jobbar på flera olika jobb samtidigt och de bestämmer inte själva vilket jobb de ska jobba på när, vilket innebär att de kan få betalt var annan månad eller ännu mer sällan. Dan var provanställd som slaktare och närmade sig sina tre månader när de i förrgår beslutade sig för att avskeda honom. Eftersom han var provanställd kan de avskeda honom utan uppsägningstid. Hade han gått över sina tre månader hade de varit tvungen att ge honom 2 veckors uppsägningstid. Så stackars killar... Det är ganska hårt här nere. Men det finns mycket jobb iallafall, så vill man jobba häcken av sig så kan man tjäna pengar ganska fort. Men då får man leva på nudlar för så fort man gör något här kostar det pengar. Hobbies som att röka kostar 14 dollar paketet... Bensin som hemma, frukt och grönsaker svindyrt. Ett kg päron 37 kronor, en avokado 14 kronor, apelsiner 40 kr/kg, en gurka 21 kronor. Däremot kan man få en snickers för 7 kronor, 250 grams godispåse för 13 kronor etc. En mango kostar 6 dollar!
Jag är ju ekonomisk, men det är inte killarna, därför vägrar jag handla ur gemensam matpott som de vill. Jag handlar på en stor supermarket, de handlar i en närbutik. Det kan skilja 4 dollar i kilopris på vissa grönsaker. Galet.
Jag hoppas på bra väder i helgen så vi kan åka till stranden... Vad händer hemma?


Litet smakprov på Pendulum från stereon.

YouTube Video

Mia

Semesteralkoholist

Det finns en hel del utrymme att tänka här. Det var ju lite det som var meningen med att åka hit. Jag kan i princip skaffa mig ett jobb när jag vill. Från mitten av november till mitten av februari är det lite svårare att få jobb för då kommer det massa turister hit och jobbar, men de kommer att bege sig nu, och det finns massor med lappar nere på stan om att hjälp sökes. Men av någon anledning känner jag inte för det. Inte ens ett caféjobb som jag hade tänkt mig, dels för att få lite pengar men också för att lära känna lite folk. Jag vill nog inte lära känna folk har jag kommit på. Det är ju lite fördomsfullt, men folk verkar inte vara så intressanta här. Många av de jag träffat har åkt runt och jobbat i hela Australien och sen hamnat här för de tycker att det är lugnt och skönt. De är lite tråkiga i mina ögon. De är liksom inte på väg någonstans. Jag inbillar mig att jag är det även om jag för tillfället bor här. Men jag vet ju att jag har en verklighet att komma hem till sedan, men det här är ju deras verklighet. Lite svårt att greppa det.
Så för stunden är jag ganska nöjd med att inte göra nått på dagarna när de andra jobbar. Kanske är det precis en sån här opretentiös miljö jag behöver för tillfället? Där ingen har några större planer på något mer än morgondagen. Ja vet, det låter förfärligt, jag hade dött här i längden. För få intryck, för lite att göra, för tråkiga människor. Men just nu så känns det ganska skönt. Jag känner mig ganska energilös, men på ett bra sätt. Jag gör dagens träning, idag var det mage och rygg och i morgon är det ben, suck. Men det känns bra. Jag promenerar och får sol på huden.


Med Bella som sällskap ibland.


Handlar mat gör jag med, men killarna i huset är duktiga på att laga mat och de planerar oftast våra måltider. Men eftersom jag inte äter allt så behöver jag egen mat.
För tillfället dricker jag ingen alkohol, ett 6pack öl kostar 16 dollar! Man kan hitta vin för 5 dollar flaskan vilket är billigt, men jag vill inte fastna i "semesteralkoholist"-facket. Killarna dricker ett par öl varje dag men jag avstår.
Jag vet hur försvagat mitt sinne blir när jag dricker varje dag. Jag behöver inte det just nu.


Mia

tisdag 15 februari 2011

Maccas

Det känns som att jag varit borta i en evighet. Jag börjar bli lite uttråkad. Näää! Inte uttråkad men jag måste hitta på nått att göra på dagarna. Kanske utnyttja det där working holiday visat?


Igår köpte jag "Maccas" vilket är vad man kallar McDonalds här. Satt på en strand och kollade solnedgången. De sista dagarna har det varit mycket bättre väder här. Så sjukt fuktigt att luften är svår att andas. Det är inte sol hela tiden men åtminstone halva dagarna.


Eftersom jag börjar känna mig som en stor degklump, eller egentligen bara mosig, så började jag idag igen med lite styrketräning. Jag promenerar mycket här, men jag känner att jag nog bör bygga lite muskler. Återbygga de:)


Just nu sitter jag på en klippa nere vid stranden, helt ensam och försöker klura ut vad jag skall göra. Jag har varit på visitors centre och skaffat mig lite riktig info om var man kan hitta wifi här, vilket är 3 ställen. Så jag tänker att biblioteket låter som en bra idé. Där kostar det bara 2 dollar halvtimmen vilket är billigt här.
Att bo med tre killar kan tyckas som en bra idé när man är snål, vilket jag är. Jag tyckte att det kunde vara en bra idé att laga lite mat också. Men när jag kom ut i köket i morse var det bara att vända. Ölburkar, vinflaskor, tallrikar, kastruller - överallt. Jag tänker av principiella skäl inte fixa iordning efter de. Jag måste ju åtminstone ge de en chans att komma hem från jobbet och städa själva först.


Mia

Spontanfest sådär en lördag

Tacos! Vem älskar inte tacos? Fick en idé och övertalade mina roomies att laga tacos.
Här står Stu och fixar en salsa. Den bästa jag ätit någonsin. Tomat, röd lök, avocado, färsk koriander, vitlök och saften från en lime. Helt sjukt gott.


Kan lätt bara sleva i mig detta...


Kvällen fortsatte med kortspel. Ett slags konstigt fantasy-kortspel. Sjukt invecklat, men efter ett par rundor fattade man. Överförfriskning skärpte inte direkt koncentrationen.
Från vänster: Dan, Tony, Stu nr 1, Stu nr 2.


Mitt focus låg istället på Midget, Stu nr 2s brors hund. Hon och Bella lekte som aldrig förr.


Mia

måndag 14 februari 2011

Whats wifi?

Jag hade skrivit ett fint litet inlagg pa min iPhone, och sitter nu ner pa internetcafeet har i Esperance. Tankte att de maste val anda ha Wifi?
Det visar sig att han inte ens vet vad det ar for nagot. Fragade om de hade en router, visste inte vad det var heller...
Men jag lever :)

Och idag ar det ju alla hjartans dag. Hemma, med all kommersiell skit blir man ju lite less pa det, men har ar det inte sa. Man kanske faktiskt kan fira den riktiga meningen med dagen.

Tanker pa alla mina kara: Mamma, Janne, Lina, Bella, Annelie.

OK, maste ga och ata igen :)

lördag 12 februari 2011

Efter två veckor i Australien

Nu har jag installerat mig i huset. Alla som känner mig vet att det innebär extrem rengöring! Huset har varit obebott ett tag så spindlarna hade tagit över. Men nu är vi kompisar, vilket självklart bertyder att de är döda.
Killen som hyr huset har nu varit och handlat lite glas och stekpannor etc. Så ikväll blir det nog lite middagslagning, kanske ett glas vin i de nyinköpta vinglasen.
Mitt rum. Märk heltäckningsmattan. Blä. Men helt okej efter tre dammsugningar.


Köket som också är allrum...


På andra sidan bänken finns detta. Stuies fina hund ligger i soffan också.


Badrummet är typ det enda som är modernt i huset. Men det är rent och snyggt.


Bella. Hon tittade in och ville vara med när vi fixade rummet.
Det finns tre sovrum så vi kommer faktiskt dela hyran på 3, vilket innebär 45 dollar i veckan, alltså knappa 350 kronor i veckan för mig, så det är åtminstone perfekt!
Jag bor med två killar: Stuie som hyr huset, 28 år gammal och Dan som är 20 år. De verkar båda jättetrevliga. Dan är helt inne på Sci-fi och sitter och kollar på Battlestar Galactica när han är hemma. Stuie verkar väldigt reko med vettiga åsikter, pratade lite med honom förut om livet etc.
Vi får se hur det utvecklar sig, det verkar jättebra so far.


Så efter knappa två veckor i Australien har jag nu ett mer permanent boende. Vad har jag åstadkommit? Absolut inget, men än så länge är jag inte uttråkad. Jag är ju faktiskt här för att vila.
Är jag ensam? Verkligen inte. Australiensare är väldigt sociala. Det jag tycker mig märka är att man faktiskt kan ha andra sorters konversationer med människorna här. Det är inte lika ytligt och man pratar om andra saker än om hur full man var förra helgen eller hur den och den filmen var. Jag trivs bland sådana människor.
Vad mer... Är vinet gott? Japp!
Maten? I princip samma som hemma men folk verkar lägga lite mer tid och energi på matlagning här. Grönsaker är ett naturligt inslag, inte så mycket i salladsform men mer i maten. Det är mycket ris och inte så mycket pasta, potatis är mer ett tillbehör som morötter.
Livsstil? Jag tycker att de flesta har en normal kroppsform, kvinnorna är större än männen rent generellt. Många tränar på gym om de inte har ett fysiskt arbete. Alkohol är ett naturligt inslag precis som hemma. Men har inte sett väldigt berusade människor, verkar vara mer som sällskap. Men å andra sidan befinner jag mig i en småstad.
Musiken är i princip som hemma på radion. Lite mer australiensiska artister och lite mer rap. Men det passar mig bra för tillfället.
Vädret är varmt, ca 20 grader varje dag. När solen är framme blir det lätt 30 grader. Luftfuktigheten är bra mycket högre än i Sverige så det är en annan sorts värme helt klart.
Är jag lycklig? Jag vet inte, men jag är lyckligare än hemma. Här känner jag att jag har en anledning att leva. Klimatet gör en del. Nu har jag till och med en liten vovve att leka med! Det gör mig lycklig:)
Saknar jag jobbet? Jag saknar inte arbetsuppgifterna och ångesten som är starkt förknippad med jobbet men det har inte gått en dag utan att jag tänkt på folk från jobbet. Så nej, jag saknar inte jobbet, men det finns i mitt sinne.
Är jag hungrig? Ja, jag är sjukt hungrig! Måste äta - nu!

Mia

torsdag 10 februari 2011

For Annelie

In a perfect world, this wouldn't be true.

Time for a move

Idag har vi bestämt oss för att flytta. Gårdagen var lite smått kaotisk då vi inte hade fått nycklarna till det nya huset och våra rumskamrater var inte hemma. Det slutade med att vi sov hos Jason (inte bra).
Ingen sa nått men i en stad där de inte ens har mixed dorms på hostelet så är det helt enkelt inte populärt.
Här bor vi nu (hos Jason), jättetrevligt ställe med jättetrevliga människor. Kommer sakna de faktiskt.


Så för tillfället står tvätt på schemat! I eftermiddag skall vi flytta alla grejer så att vi har en säng att sova i! Tur att Jason har en pick-up med ett litet flak på så att vi kan lasta.


En sak jag inte gillar med det nya huset är att det är heltäckningsmattor överallt! På alla golv förutom i badrummet, det hade ju varit lite overkill...
Jag tycker att det är sjukt ohygieniskt. Dessutom är den brun och huset har stått tomt ett tag så det va spindlar i alla hörn:(
Men - det är någonstans vi kan bo för tillfället.
Killarna som har huset är yngre än mig och verkar inte direkt sällskapliga. Mitt första intryck är att de är ganska så arroganta faktiskt. Vem vet - It ain't over 'til the fat ladies sing.
Huset består av ett allrum som också är kök och matplats samt tre sovrum. Hyran är 270 dollar i veckan, så delat på fyra blir det ca 68 dollar i veckan för mig vilket är mycket billigare än att bo på hostel.
Det är dock sjukt smutsigt där och det finns inte så mycket man kan göra åt det - heltäckningsmattor. Köket är helt tomt, så vi får väl köpa en kastrull eller nått haha!
Inget varar för evigt. För tillfället är det bättre än vad vi har nu.
Det är ändå lite lustigt, jag har aldrig träffat mer allergiska människor än här. Alla nyser och hostar, har eksem och är känsliga mot parfymer etc. Jag känner mig frisk här trots att jag medicinerar:) Jag undrar hur mycket de där dammiga heltäckningsmattorna spelar in? Det är som att gå in i en källare, luften är torr och äcklig...


Kanske kan jag få ordning på mina matvanor lite. Jag tappar kilon, har inte vägt mig, men känner det på kläder etc. Jag är helt enkelt inte hungrig. Tränade lite igår med mitt gummiband som jag har med mig, får nog fortsätta med det så jag inte blir alldeles "smaltjock". Har kommit i kontakt med ett par där tjejen vill att jag skall hänga med henne till gymmet. Det hade ju varit grymt! Tänk om man kan få jobb där, det hade varit ett drömscenario! Jag har alltid velat jobba på ett gym. Ska faktiskt ta och kolla upp det.


Kommer sakna denna utsikten, det nya huset ligger lite utanför staden och inte nära vattnet. Dessutom finns det inget internet än, så vi får väl se hur det blir med uppdatering. Det finns ett internetcafé jag kan gå till dock. Tvätten är klar, dags att starta dagen på riktigt!


Mia

onsdag 9 februari 2011

Aussie convo

At this farm I have been living on there are some horses. There is also this sheep that likes to run around with the horses. Well, the sheep actually thinks it is a horse. It tries to run as fast as the horses and even tries to kick them once in a while.

Mia

Klumpeduns

Hur kan man vara så sjukt klumpig som jag är?


Mia

Far East Movement - Rocketeer

This is my absolute favourite tune at the moment. To me, this is freedom.

tisdag 8 februari 2011

Frihet

Kvällen igår spenderades med några nyfunna vänner. Vi (läs: de) spelade gitarr och sjöng. Jättetrevligt. Det är en sån sak som inte hade hänt i Sverige.



Jag känner mig återigen tacksam för vad jag funnit här.
Jag vet att alla (läs: nästan alla) tyckte att jag var komplett galen som åkte hit. Men efter ett år av depression, ångest och fångenskap så känns inget för stort eller för omöjligt att överkomma. Sedan vad jag fann här, det vet jag inte än. Hopp? Jag vet inte. Det är inte det viktiga.

Men när man känner att allt är skit och att man inte kan övervinna vardagen och alla små saker som faktiskt är livet, så ser jag det inte längre som ett misslyckande att erkänna för sig själv att man inte klarar av det. Att den vilja som krävs för att kunna uppbringa energin att ta sig för saker helt enkelt är frånvarande. För vem lever jag mitt liv?

Vem försöker jag imponera? Samhället? Jag inser att det inte spelar någon roll. Hur korkad får man bli om man gör saker för ett samhälle man inte vill leva i?
Sanningen är den att jag inte vet vad jag vill göra. Jag brinner inte för nått. Nu har jag fått det uppehåll jag ville ha, och jag försöker att vila, att promenera, äta bra. Nej, inga revolutionerande eller livsomvälvande upptäckter har gjorts än. Snarare tvärtom. Jag ser människor här, familjer, situationer, samhällen. Jag tycker synd om de på många sätt. Möjligheterna tycks få, de är fast i samma mönster, hela tiden lever de efter andras regler och normer. De har mindre frihet än hemma. Jag vill bara säga till de: "Hallå! Det finns mer i livet än detta! Ut och se er omkring, se vad som finns innan ni accepterar er tillvaro". Ingen är fri.
Ingen är verkligen fri. Vart kan man bli fri? Det är inte här, så mycket vet jag. Fortsätter frihetssökandet.

Mia

måndag 7 februari 2011

Pengar, droger och kriminalitet

I morse när jag vaknade var det regn i luften. Tittade på väderleksrapporten - regn hela veckan och 16 grader. WTF? Jag har inte åkt till Australien för att leva i svensk sommar! Duschade, tvättade håret, la lite extra tid på sminket, målade alla 20 naglar jag har, vitt på fingrar och mörkt lila på fossingar. Surar lite och plattar sedan håret. Gör man inte det här så ser man ut som ett troll efter fem minuter, det blåser mycket. Klockan tio är jag kraftigt uttråkad och sover lite. Vaknar klockan tolv.



Till detta! Har sedan dess spenderat dagen på takterassen, först med kaffe, sedan med sprite zero (som jag råkade hälla ut) och nu med myror. Svettas nu istället, men det är fantastiskt! Det här vädret är jag gjord för.
Tråkigt bara att jag inte kan vara i solen för länge, jag har bra pigment, men den är sjukt stark här. Promenerade runt i staden en timme förra veckan och vaknade upp nästa dag med kraftiga ränder efter min BH och mina halsband. Ganska röd.



Det kunde varit värre hey? De sätter "hey" efter allt här, jag börjar bli lite australifierad. Börjar gilla det faktiskt. Börjar tycka att accenten är charmig.
Ex på det: "Food is good hey?", "It's sunny hey". LOL.
Ikväll skall vi laga middag åt familjen vi bor hos, kyckling står på menyn. Ingen aning om vad mer. Maten är galet dyr här. En liten burk tonfisk kostar tex 3.50. Gångra med 7!
Ett 6-pack öl: 16 dollar! Försöker med andra ord hålla i pengarna, jag har redan spenderat för mycket. Alldeles för mycket. Väldigt tacksam att jag inte betalar för boende för tillfället.

Denna lilla stad är underlig. Väldigt många verkar använda droger och ännu fler verkar vara på rehab. Men det verkar som att de får hjälp och att de tar den. Kyrkorna spelar en stor roll i detta, de samlas där och stöttar varandra varje söndag. Jag är lite skeptisk till detta, inte kyrkan i sig, jag tycker det är jättebra att de får hjälp och finner styrka hos Gud, men att fortsätta umgås med samma människor som har samma problem. Jag tror inte på det konceptet. Jag tror på rehabilitering bland människor som har ett "normalt" liv. Som har andra problem, har jobb, andra intressen. Det känns väldigt nära här. I övrigt verkar det inte vara någon kriminalitet att tala om. Bilar låses aldrig eller sällan, likadant med husen. Jag kommer och går som jag vill när de andra jobbar, väldigt ovant.
Dags att kolla hur det har gått med lägenheten. Hoppas!

Mia

söndag 6 februari 2011

Coca-cola-väska

Klipporna som vi lekte på igår är helt otroliga! Aldrig sett ett sådant landskap förut.







Det fanns små hålor och skrevor (hittade jag på det ordet eller finns det?) man kunde krypa in i.







Jag är så sjukt klumpig... Jag hade en cola och när jag gick ur bilen vi åkte med så tog jag med den. Självklart så satte jag inte på korken utan märkte senare att hela väskan va blöt. Hur dum får man lov att bli? Så idag har det stått tvätt på schemat. Det gick självklart inte bort, men får vänta tills det torkat lite... Jag älskar min Mary Poppinsväska från Indien!



Mia

Strand!

Vaknade till denna soluppgång! Av någon anledning vaknar jag nästan alltid klockan sex här. Borde det inte vara tvärtom när man flyttar tiden framåt?



Denna fashionabla kaffemaskin gör jag kaffe i varje dag! Mycket gott!



Drog sedan till stranden, lite blåsigt men gick man lite längre ut var det perfekt, lä och solsken.



Ännu en av deras roliga skyltar.



Men så här kan det se ut om man inte passar sig. Död mot en bergvägg helt klart.







Mia

fredag 4 februari 2011

Regn och åska

Vem hade kunnat ana vilken urge man kan få för saltlakrits? Så glad att jag tog med mig denna lilla påse. Synd att den är slut snart...



Så vad gör jag här egentligen? Bra fråga. Jag tror att jag fortfarande är lite trött efter halvtiden och allt, så jag slappar mest. 72 timmars resa hit har inte hjälpt saker och ting heller. Jag är nog ganska tråkig för tillfället.
Men känner långsamt krafterna återvända. Antihistaminerna som jag fortfarande äter gör också sitt:)
Tänker jag på Sverige? Nej, det gör jag inte. Det enda jag tänker är att "Fan, jag måste hem igen en dag". Men jag hoppas innerligt att jag kommer känna annorlunda snart. Just nu känner jag bara avsmak. Men såklart att jag kommer vilja hem, det är ju lite ensamt här, trots att jag har kontakt med många över internet.

Jag kan egentligen inte påstå att mentaliteten är speciellt annorlunda här. Jag tycker inte att folk verkar speciellt lyckliga, mycket känns förknippat med framgång, ofta relaterat till jobb eller karriär. Men det är ju klart att jag inte vet allt om hur folk lever efter 5 dagar i landet, men första intrycket säger mig det.
Det hade varit intressant att se hur det är i andra delar.
Det kommer.

Lägenhetssökandet går framåt, kommer att få veta på måndag om jag fick den eller inte.
För tillfället regnar det och åskar, men det är nog bara en liten upprensning, det har varit jättevarmt och fuktigt hela dagen.
Vad helgen bjuder på har jag ingen aning om, förhoppningsvis lite strand!
Ska äta middag med några jag bor med senare och efter det kan det hända att det blir några öl någonstans:) Det är ju trots allt fredag!

Mia