söndag 8 maj 2011

Hat för det manliga släktet

Jag är perfekt. Är det inte vad många utgår ifrån när de jämför sig med andra människor? Jag menar inte utseende utan personlighet och hur man uppför sig. Men jag tycker inte att jag är perfekt, men jag känner mig bättre än många.
Har sett på en vidrig film. Jag kan inte känna annat än avsky för tillfället. Människan är vidrig.

Helt plötsligt fördes jag tillbaka till min ungdom och diverse händelser, och mitt manshat var aldrig så nära igen. Jag fattar inte, hur djupt rotat kan det vara?

Jag inser ju att det finns många fantastiska män i världen och många fruktansvärda kvinnor, men känslan av att män är lite mer primitiva än kvinnor släpper bara inte.

Hur de kan drivas av sin sexdrift till att begå brott som våldtäkt. Jag vet alla åsikter, det är sjuka män som begår sådana brott etc etc. Men när vissa män inte stannar där utan ger sig på sin egna 'sort' och våldtar andra män och till och med barn. Vad säger det? Att de är sjuka? Jo, självklart, men hur mycket desperation krävs det för att framkalla ett sådant beteende?

Prostitution. Jag hävdar fortfarande att utan efterfrågan finns inget utbud. I alla tider har män köpt sex, från kvinnor och från män. Efterfrågan styr marknaden, det mest basala i samhällskunskapen.

Det känns som att det kryper under huden på mig, känner mig så äcklad. Sen är ju sanningen den att man inte kan lasta ett släkte för någras handlingar, precis som att man inte kan lasta tyskarna för förintelsen. Men jag kan inte hjälpa att män känns så styrda av instinkter. För mig är det ett handikapp. Äta, kissa, sova. Men allt det andra.

Jag är ledsen, för mig känns männen bara lite mer ointelligenta. Inte kunskapsmässigt eller gällande smarthet, bara 'livsmässigt'.
Jag vet, det är troligtvis jag som är efterbliven, men till mitt försvar kan jag säga att det var en man som gjorde mig sån här. En man, genom sjuka handlingar påverkade mig till att se ner på alla män. Och ibland blir jag påmind. Det är äckligt.

Hur är det med själviskhet? För mig känns män lite mer själviska. Hur många män tänker på allt sina fruar gör? Hur många män klarar av att göra allt en mamma gör? Laga kläder, jobba heltid, föda barn, komma ihåg att ketchupen nästan är slut hemma, göra matsäck till barnens friluftsdag, tvätta mannens skjorta till hans möte på tisdag, hjälpa ungarna med läxorna etc. Deras oförmåga att se helheten och sitta som spindeln i nätet och ha kontroll.
Man har ju hört diverse argument under alla tider... Män och kvinnor är olika, männen tänker inte i lika många steg framåt som kvinnan gör, de har 'jag gör det sen'-genen, de är mer tankspridda etc etc. Och jag vet massor med fantastiska män/pappor som får ta större ansvar än kvinnan i fråga, men alla argument jag hör tyder bara på att män är dumma varelser.
Men det är ju INTE sant!!!

Jag finner det väldigt intressant hur männen formas annorlunda. Det måste vara samhällets fel. Alla förväntningar på flickor att de ska ha hela och rena kläder efter att de varit ute och lekt, och att det är okej för pojkar att vara stökiga i klassrummen medans flickorna ska vara tysta små plugghästar.

Jag har alltid undrat om inte kvinnor bidrar till mäns framkallade lathet genom att 'ta hand om de' för mycket. De är ju inte dumma, de kan väl laga sin egna mat och läsa bruksanvisningen till tvättmaskinen. Det sägs ju att det ligger i en kvinnas natur att vara omhändertagande. Mödrar. Men jag är skeptisk.
Men känslan består liksom, många är mammor till sina män också. Hur ska man undvika det? Män är inte dumma, de klarar av lika mycket som en kvinna, de bör behandlas därefter.

Men av erfarenhet är det dömt att misslyckas. Jag väntar fortfarande. Det måste gå.

Mia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar