Dum

Idag känner jag mig av diverse olika anledning lite smått hatisk och irriterad. En sån där dag då man ifrågasätter livet och varför man egentligen är i detta kalla land. En dag då jag känner mig ensam oavsett hur många människor jag har runt omkring mig.

Man inser att hur bra man än försöker vara mot andra människor så kommer man alltid att bli besviken. Man kommer alltid att bli sårad. Och då känner man sig bara utnyttjad och dum.
Dum för att man ställde upp, dum för att man fanns där, dum för att man sa allt det där man normalt sätt inte säger, dum för att man gav så mycket och inte fick något tillbaka. Dum och besviken helt enkelt.

Men vill man inte bli besviken i livet så får man ju isolera sig helt. Men den där känslan av att alltid ge det där extra och inte få nått extra tillbaka stannar liksom kvar. Jag funderar över hur jag vill leva mitt liv egentligen. Vill jag leva och alltid vara på min vakt? Att hela tiden passa sig för att inte ge för mycket, för att inte vara för snäll. Skall man aldrig kunna vänta sig något tillbaka från andra? Skall man inte ens kunna vänta sig det där extra från de riktigt nära?

Jag vet inte. Jag vet att jag är trött. Trött på att kämpa.