Vaknade efter 12 timmars sömn och kände mig utvilad, redo att ta mig an verkligheten och sluta bli överkörd av den. Nattlig ångest har blivit standard igen och jag har seriöst ingen aning om vad jag skall göra för att bli av med den. Vänta ut? Kanske bara att vänja sig. Jag antar att det finns en del oro inför framtiden inblandat. Tanken på att komma tillbaka och fortsätta där jag lämnade allt är väldigt skrämmande. Jag vill egentligen, men det är som om min kropp bara vägrar, vilket påverkar mitt sinne också. Det är som om jag behöver KBT för att lära mig hur jag skall handskas med ett normalt liv igen. Men orka... Kan man inte bara strunta i att ha ett normalt liv? Jag vet att det är avvikande beteende igen, men jag känner mig helt enkelt inte redo.
Under tiden försöker jag skapa mig rutiner. Någon form av träning varje dag. Idag körde jag ben och det var sjukt jobbigt. En väldigt ivrig och lekfull Bella försvårade dock det hela lite. Men hon är underbar, påminner mig mycket om Kiro, han ville också alltid leka med mig och hoppa omkring när jag tränade.
Det har regnat två dagar nu men imorgon utlovas det sol så då blir det förhoppningsvis en löprunda igen! Träningen hjälper mig verkligen att må bra, att slappna av på rätt sätt. Mina leder är bra för tillfället, har till och med sprungit på asfalt en gång och kände inget i knät. Jag känner stor tacksamhet för det. Jag vet att det är saker som människor tar för givet, men för mig är det stort.
Livsstilsmässigt är det ingen alkohol på vardagar och maten är nyttig, vi har ju trots allt en diabetiker i huset. Så det är glutenfri, låg GI mat som gäller:)
Försöker hålla mig o trim på mer än ett sätt. Det är så sjukt lätt att falla in i "mysbyxefenomenet" här.
Detta är vad jag använder istället för Visiblin, jag tycker inte att det funkar. En mardröm med andra ord.
Ikväll blir det Skype-date med Bella och tidigare idag skypade jag med mamma och Janne. Jag tänker mycket på alla där hemma. Nu middag, hungrig efter träningen!
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar