Sanningen

Födelsedagsfesten var jättetrevlig! Familjen vi var hos har fem (5!) barn och fruns syster har lika många. Det var med andra ord 10 barn där! Tailor, Brianna and Grace, tre av flickorna, skulle helt plötsligt ge mig en makeover. Jättegulligt. Målade mina naglar a la vampire, borstade mitt hår m.m.
Påminn mig att aldrig skaffa tio barn. Minst sagt exhausting! Jag blir lite rädd för de faktiskt...
Lite annorlunda här att religion har en plats i alla konversationer. Jag skulle till och med vilja påstå att det är det allmänna samtalsämnet. För mig är det väldigt annorlunda. Jag vet redan vad jag tror och känner inget behov av att diskutera eller tvinga på andra mina åsikter. Såvida inte någon frågar. Igår hade vi en diskussion huruvida det finns en sanning eller flera.
Alla andra hävdade att det bara finns en sanning, medan jag hävdade att eftersom att människor är olika och tycker olika är sanningen subjektiv. Jag tror att vad de egentligen menade var "Guds sanning", men skulle det vara underförstått? Som sagt, det är annorlunda. Jag ifrågasätter hela grejen med att projicera åsikter på andra, och att tala om saker ur ett enda perspektiv hela tiden. Jag anser att man lär sig mer om livet och om andra människor genom att se saker från olika vinklar. Här känner man sig nästan driven att proklamera sin religösa tillhörighet (till skillnad från hemma) så att människor inte ska tycka att man är en förtappad människa. För när de pratar, är det bara kristna som är inkluderade, alla andra verkar bara vara "lost people". Jag kan inte acceptera det tankesättet. Det är motsatsen mot vad som står i bibeln. Jag trodde inte jag skulle säga det, men jag längtar hem till "tomma" konversationer, där man inte behöver visa eller berätta för alla hur fantastiskt allt är. För det är inte sant.


Denna handkräm måste vara någon form av mirakelkräm. Den är helt fantastisk. Det måste vara nått mysko med den, frätande kanske?


Dagen som tillägnades bakfylla, tacos och långpromenad med hunden avslutas nu med Fringe.


Mia