Solen skiner och det är 26 grader ute. När jag satt och drack te alldeles nyss hörde jag något i buskarna och tänkte att det kanske var Bella som rymt igen. Ropade på henne och tätt bakom henne kom en stor brun hanhund. Tur att hon är kastrerad... Nu är hon i kedja igen där bak. Stu, hennes husse var inte glad.
Hur som helst, jag mår bättre, hostar fortfarande men har ingen feber längre.
Ibland tycker jag nästan att det är kul att ha feber, man får så mycket tankar. Gamla känslor och tankar dyker helt plötsligt upp och jag börjar ifrågasätta hela vår existens. Tankar som jag ibland diskuterar med en vän kändes helt plötsligt verkliga: Förtjänar man verkligen att vara älskad? Förtjänar man verkligen att vara lycklig, det måste helt enkelt vara för bra? Självbevarelsedriften träder in och jag inser att man nog är ganska skadad ändå. Lite mer terapi kanske? Kanske försvinner det när sjukdomen försvinner? Mitt psyke bryts verkligen ner när jag mår fysiskt dåligt.
Så tittar man sig omkring och ser olyckliga människor vart man än vänder blicken och tänker: Var det inte just det här jag kämpade för? Men sanningen är den att jag alltid kommer att hitta problem och därför kommer jag alltid förstöra för mig själv. Kanske är det helt enkelt roligare och mer intressant om man har nått att fixa? Jag vet ju svaret på allt detta redan, och det är ju ren och skär idioti. Febriga tankar.
På måndag flyger vi troligtvis till Melbourne och tar oss upp längs kusten via Sydney och Brisbane. Två veckor härifrån, sedan är det dags att börja tänka på andra arrangemang.
Dessa godisar köpte vi som tröst när vi mådde som sämst. Fina!
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar