Utveckling

Shobidoo!!
Vaknade efter 12 timmars sömn och kände mig utvilad, redo att ta mig an verkligheten och sluta bli överkörd av den. Nattlig ångest har blivit standard igen och jag har seriöst ingen aning om vad jag skall göra för att bli av med den. Vänta ut? Kanske bara att vänja sig. Jag antar att det finns en del oro inför framtiden inblandat. Tanken på att komma tillbaka och fortsätta där jag lämnade allt är väldigt skrämmande. Jag vill egentligen, men det är som om min kropp bara vägrar, vilket påverkar mitt sinne också. Det är som om jag behöver KBT för att lära mig hur jag skall handskas med ett normalt liv igen. Men orka... Kan man inte bara strunta i att ha ett normalt liv? Jag vet att det är avvikande beteende igen, men jag känner mig helt enkelt inte redo.


Under tiden försöker jag skapa mig rutiner. Någon form av träning varje dag. Idag körde jag ben och det var sjukt jobbigt. En väldigt ivrig och lekfull Bella försvårade dock det hela lite. Men hon är underbar, påminner mig mycket om Kiro, han ville också alltid leka med mig och hoppa omkring när jag tränade.


Det har regnat två dagar nu men imorgon utlovas det sol så då blir det förhoppningsvis en löprunda igen! Träningen hjälper mig verkligen att må bra, att slappna av på rätt sätt. Mina leder är bra för tillfället, har till och med sprungit på asfalt en gång och kände inget i knät. Jag känner stor tacksamhet för det. Jag vet att det är saker som människor tar för givet, men för mig är det stort.
Livsstilsmässigt är det ingen alkohol på vardagar och maten är nyttig, vi har ju trots allt en diabetiker i huset. Så det är glutenfri, låg GI mat som gäller:)


Försöker hålla mig o trim på mer än ett sätt. Det är så sjukt lätt att falla in i "mysbyxefenomenet" här.


Detta är vad jag använder istället för Visiblin, jag tycker inte att det funkar. En mardröm med andra ord.
Ikväll blir det Skype-date med Bella och tidigare idag skypade jag med mamma och Janne. Jag tänker mycket på alla där hemma. Nu middag, hungrig efter träningen!


Mia

Australian passport

Budgetmat idag. Pasta med tonfisk. Pengarna rullar fort här. Tog ut ytterligare 500 dollar idag. Jag planerar nu att ta mig härifrån, iallafall för ett par veckor. Flyg till Melbourne och kanske ta lite ströjobb på plantagen tills att vi kan ta oss uppåt kusten. Det finns inte jobb här för tillfället så varför stanna här när allt vi gör är att kolla på serier?
Att få ett pass här måste vara det mest komplicerade som finns. Utöver 3 olika identieringar i form av legitimation, sjukkort och födelsebevis måste en person som har känt dig i minst ett år (får inte vara släkting, make/maka, eller bo på samma adress) uppge sina passuppgifter eller visa upp ett bevis att de är upptagna i röstlängden och intyga att du är du. Efter det måste personen som vill ha ett pass intervjuas. Seriöst? Hur svårt skall det vara? Nämnde jag att det kostar mer än 200 dollar (ca 1500 kronor).
Lite irriterad blir man ju. Thailand får med andra ord vänta lite. Kanske blir Indonesien istället innan det blir Sverige igen.


Mia

Husdjur

Alla skaffar husdjur... Jag vill också ha! Det är en sådan glädje. När jag har varit ute och sprungit de senaste gångerna har jag tagit med mig Bella, men det är inte samma sak. Vill ha mitt egna! Skulle ju uppenbarligen aldrig fungera men ändå, man kan önska!
Tills vidare tar jag med mig Bella när jag springer, måste bara försöka få henne att inte springa i sicksack framför mina fötter och jaga min skugga...

Mia

Rastlös

Jag tror att jag börjar bli lite galen här. Det spritter i benen på mig, på ett dåligt sätt. För lång tid på samma ställe. Dags att byta miljö?

Mia

Sanningen

Födelsedagsfesten var jättetrevlig! Familjen vi var hos har fem (5!) barn och fruns syster har lika många. Det var med andra ord 10 barn där! Tailor, Brianna and Grace, tre av flickorna, skulle helt plötsligt ge mig en makeover. Jättegulligt. Målade mina naglar a la vampire, borstade mitt hår m.m.
Påminn mig att aldrig skaffa tio barn. Minst sagt exhausting! Jag blir lite rädd för de faktiskt...
Lite annorlunda här att religion har en plats i alla konversationer. Jag skulle till och med vilja påstå att det är det allmänna samtalsämnet. För mig är det väldigt annorlunda. Jag vet redan vad jag tror och känner inget behov av att diskutera eller tvinga på andra mina åsikter. Såvida inte någon frågar. Igår hade vi en diskussion huruvida det finns en sanning eller flera.
Alla andra hävdade att det bara finns en sanning, medan jag hävdade att eftersom att människor är olika och tycker olika är sanningen subjektiv. Jag tror att vad de egentligen menade var "Guds sanning", men skulle det vara underförstått? Som sagt, det är annorlunda. Jag ifrågasätter hela grejen med att projicera åsikter på andra, och att tala om saker ur ett enda perspektiv hela tiden. Jag anser att man lär sig mer om livet och om andra människor genom att se saker från olika vinklar. Här känner man sig nästan driven att proklamera sin religösa tillhörighet (till skillnad från hemma) så att människor inte ska tycka att man är en förtappad människa. För när de pratar, är det bara kristna som är inkluderade, alla andra verkar bara vara "lost people". Jag kan inte acceptera det tankesättet. Det är motsatsen mot vad som står i bibeln. Jag trodde inte jag skulle säga det, men jag längtar hem till "tomma" konversationer, där man inte behöver visa eller berätta för alla hur fantastiskt allt är. För det är inte sant.


Denna handkräm måste vara någon form av mirakelkräm. Den är helt fantastisk. Det måste vara nått mysko med den, frätande kanske?


Dagen som tillägnades bakfylla, tacos och långpromenad med hunden avslutas nu med Fringe.


Mia

Cement

Jag följde med Jason till jobbet och hjälpte till att göra någon form av cementerad ränna. Var helt slut efter 2 timmar, det märks att man inte har ett fysiskt arbete!
Men det var ganska kul att blanda cement och sånt. Men förmodligen bara för att jag aldrig gjort det innan...
På schemat idag står löptur till jobbet igen för att fixa det sista med rännan och sedan födelsedagsfest för Stus bror Tony som fyller 38 idag. Det blir ju spännande att gå på en australiensisk födelsedagsfest... Eller inte, det enda som kommer hända är: mat, öl, vin, öl, vin, öl, vin... Jag känner verkligen inte för att dricka.


Så här såg den ut när vi var klara :)


Mia

32 grader

Igår var det värmebölja. 32 grader. Vansinnigt varmt med tanke på att luften var helt stilla och kvav. Gick ner till hamnen och satte mig och drack lite vin. Palla vara inomhus utan AC...


Mia

Mias gnäll-lista

Igår var det internationella kvinnodagen. Ingen som har Facebook kunde väl undgå att se det? Det var ett förbannat tjat om diskriminering. Mot männen alltså, varför har inte de en egen dag? Att kvinnor anses vara mindre värda för att vi har en egen dag och att vi visst är jämställda männen.
Men hallå? Kan ni få in i era pyttesmå hjärnor att majoriteten av världens befolkning inte bor i västvärlden? Att det finns miljontals kvinnor i världen som lever under förtryck där de inte kan välja ett annat liv än att bli bortgifta vid 12 års ålder, föda barn vid samma ålder, utan rätt till skolgång och rättigheter som vi tar för givna.
INTERNATIONELLA. Hur svårt kan det vara att bredda perspektivet lite? Själviska, patetiska människor. Snälla.

För tillfället är det lite dålig stämning i huset vilket irriterar mig. Vi turas om att laga mat, varannan dag är det vår tur. Regeln är att den som lagar mat slipper disken. Men när man om och om igen vaknar upp till ett berg av disk, med matrester på tallrikar och halvfulla kastruller med mat i som stått framme hela natten så börjar det bli lite störande. Jag säger dock inget, vi är ju faktiskt gäster i huset... Som tur är har andra börjat klaga vilket startade ett litet krig (som jag höll mig utanför).
En sån enkel sak som att använda bakplåtspapper när man gör grejer i ugnen är ett exempel.


Denna plåt har jag haft i blöt under natten och skrubbat med stålull... Jag vägrar anstränga mig mer.

Jag saknar storstaden! Jag saknar caféer med uteserveringar, pubar, shoppingstråk, H&M! Jag saknar att klä upp mig och göra nått trevligt! Jag är trött på landsbygden, på lugnet, på mysbyxefenomenet.

Jag var inne och läste lite bloggar för ett par dagar sedan. Inser att det verkar vara värsta ramaskriet angående vad de unga bloggerskorna (tex Kenza, Tyra, Kissie för att nämna några) skriver i sina bloggar. Att de skriver om idiotiska saker och inte skriver om dödsstraff och allvarligare saker.
Eftersom jag gnäller just nu... Vem är någon att tala om vad folk ska skriva om? Kan människor bara inte låta de vara? Spelar det någon roll om de skriver vad de åt till lunch eller den nya klänningen de köpt? Om folk läser det och finner intresse i det så är det väl bra? Eller?
Förebilder. Är det inte bättre att unga tjejer intresserar sig för riktiga människor istället för "size zero"-idealet som presenteras i diverse modeblaskor och tidningar som är riktade till unga tjejer? Skönhetsoperationer, ätstörningar, träningshets och utseendefixering kommer alltid finnas. Man hittar ju de förebilder man söker efter om man letar. Låt folk vara istället.

Mia

Ett försök...

Att inte fullkomligt tappa bort mig själv här nere pågår just nu. I denna lilla stad fixar inte folk sig och det är lätt att bara ge efter och gå omkring osminkad i mysbyxor med otvättat hår uppsatt i en boll på huvudet. Men vem mår bra av det?
Så idag har jag tvättat mitt torra hår och kletat på lite mascara. Till och med bytt örhängen, glamoröst värre.





Äntligen har mina naglar växt ut igen också, så nu blir det färgat nagellack ett tag. Man känner sig så mycket kvinnligare.
Våra löpturer fortsätter också. Ikväll blir det en runda till!





Mia

Thinking

Idag är en låg dag. Vet inte varför, men vaknade sån här.
Haft funderingar om framtiden och man inser att vissa problem skjuter man bara upp. Vissa saker blir inte lättare med tiden, vissa saker blir tyngre. Andra saker får man insikt om.
Vad ska man göra i detta liv egentligen?



Mia

Labour Day in Australia

Labour Day firas till minne av den kamp för 8 timmars arbetsdag som pågick under 1800-talet. Den infaller på den första måndagen i mars i Western Australia, och på andra datum i andra stater i Australien.
Labour Day liknar "Första maj" i Sverige där fackrepresentanter ofta talar.
Den firas ofta med utflykter där folk umgås med varandra.
Vi firar genom att slappa, alla killarna är hemma och kollar på TV och spelar spel.
Jag tänker gå ut och springa en runda...

Mia

Assassin's Creed II

Idag har det varit TV-spelskväll! Assassin's Ceed II, ganska kul spel på Playstation.
Efter 7 timmar med bara slappande tog vi på oss löparskorna och tog en runda på 35 minuter i spåret! Uppfriskande!
Nu är vi tillbaka framför TVn. I morgon är det tydligen "Labour Day", whatever that means, och alla är lediga i morgon vilket troligtvis innebär att de flesta är "on the piss" (fulla) just nu. Men inte vi:)


Mia

Ensamma hemma

Nackdelen med att bo med andra människor är att man sällan är ensam hemma. TV-soffan är nästan alltid upptagen. Antingen playstation eller serier som Heroes, Dexter, True Blood eller Spartacus spelas frekvent. Musiken går ofta på högsta volym och då vill man bara inte vara i allrummet, eller i "the lounge room" som vi kallar det.
Men igår var vi ensamma hemma och jag spenderade 100 dollar (!) på mat. Jag försökte laga min lax med chillisås men eftersom de inte har creme fraiche i detta land fick vi improvisera. Det blev gott men inte som hemma.
Jag köpte också GIN! 1 liter för 45 dollar (OMG), men ibland måste man ju unna sig. Första GTn på 6 veckor, det var gott!


Här har jag blandat lite drinkar:)


Varför gör vi inte detta när de andra är hemma?
Jo, 100 gram lax kostar 7,5 här, vilket är mer än 50 kronor, och vill man ha alkohol för sig själv här så måste man gömma den. Och ha i åtanke att jag bor med 3 stora män...

Mia

Australia facts

This is going to be in english, since I'm writing on a computer and not on my Iphone.

I have gotten some questions from people about where I really am at the moment. Well, I dont really know, feels like I'm in the middle of nowhere. Anyway, here are some maps.

Australia has about 20 million inhabitants and is one of the most developed countries in the world. Obviously, people live mostly in the cities and a large part of Australia is totally deserted.

Western Australia is the biggest state in Australia and it lives 2,3 million people here.

At the moment, I'm living in Esperance (15 000 inhabitants), situated 720 km south-east of Perth.

What am I doing here?
To be honest, I'm not doing much. I'm resting and trying to find myself and at the moment I'm pretty satisfied with that. Taking long walks at the beach and in town, hanging out with aussie people and discovering that they are equally unhappy and have similar stories to tell, just with less opportunities to change their situation than we do in Sweden.

So, now I'm on the map...

Maps: Lonelyplanet

Vår lille rymmare

Vår lille vovvsing Bella har börjat rymma på dagarna. Hon brukar ligga på bakgården när folket jobbar, det är dessutom där hon sover på natten. Hon skall vakta den ingången.
Men hon har på senaste börjat dyka upp lite var stans. Ganska ofta sitter hon på framsidan när jag kommer hem från stan.


Här myser hon med Dan.
I går vid lunch hittade jag henne på framsidan sittandes på soptunnorna, spejandes ut över gatan.


Mia

Bio i en småstad i Australien...

Kan man gå på om man vill sitta i en helt tom biosalong! Det kom tyvärr en kille till efter ett tag, men det räknas ju nästan inte:)
Vi köpte med oss McDonalds för föreställningen började 18.10 och vi hade inte hunnit äta middag än. Bättre än godis!


Vi såg Sanctum i 3D. Filmen var bra men tyckte att 3D-effekterna var lite lama. Speciellt eftersom vi hade hört att folk som tittade på den hade blivit helt knäppa och börjat spy och grejer. Men helt klart sevärd film!




Mia

Jelly

Jelly är tydligen nått de älskar här nere, så vi gjorde lite. Man häller pulver i en skål eller liknande och häller sedan kokande vatten på och sedan in i kylen. Det var väl sådär gott. Jag är nog ingen Jelly-fantast helt enkelt.





Taco-fantast är jag däremot! Detta åt vi när de andra killarna var borta. Man får passa på när de inte är hemma, annars måste man ju dela med sig:(


Mia

Regn, sol, ledvärk, pass

Det regnar! Vilket betyder att det är kvavt, jättevarmt och det faller tre droppar var femte sekund. Det är ett sjukt torrt land. Men skönt med lite regn... Lite otur bara att jag tvättade idag och har nu hängt upp tvätten inomhus istället för utomhus. Jag överlever nog tror jag. Glad att jag slipper den hemska vintern hemma.
Dagens outfit.



Vattnet här är inte gott. Det är tungt på något sätt. Mitt hår har varit katastrof sen jag kom hit. Sol, vind och salt i luften hela tiden. Vattnet gör nog sitt också, fråga mig inte hur. Jag iallafall sovit med inpackning inatt och håret känns lite bättre men inte ens i närheten av hur det är hemma:(
Nu längtar jag nästan efter solen igen, men det skall bli 27 grader i veckan, vilket är skitvarmt pga luftfuktigheten.



Av någon anledning har jag haft en vansinnig ledvärk den senaste veckan. Tror att fläkten i rummet påverkar lite för tycker det blir värre när jag är nära den och sover utan täcke. Vem vet. Men jag har hellre ledvärk i 25 graders värme än i 10 minus hemma.
Planen är att åka upp en vecka till Thailand eller nått de närmaste veckorna. Vi måste bara fixa ett pass till en av de som skall med. Det tar tydligen bara 10 dagar att få ett pass här men så kostar det ju 250 dollar också. Helt sjukt. Tydligen måste de intervju personen som vill ha ett pass också. Vad är det här för konstigt land? De släpper inte ens ut de ur landet. Mycket underligt in my opinion. Jag tänker på engelska nu. Udda att det går så fort.
Jag är lite nyfiken på vad som händer på jobbet hemma... Berätta!

Mia

Holding hands

Det är en ganska fantastisk känsla att inte vara ensam. Att vakna och veta att snart kommer någon med kaffe till dig.
På något sätt är det annorlunda nu.

Att våga satsa trots att alla andra säger till dig att du är efterbliven, och faktiskt få fantastiska upplevelser. Fantastiska känslor. Känslor som betyder något.

Att få vakna och börja dagen med att känna att den har en mening. Att vilja gå upp ur sängen. Att inte veta vad dagen har i beredskap för dig.

Att den överväldigande känslan av meningslöshet som alltid hänger över axlarna är som bortblåst. Att livet inte bara har potential, för det har det alltid haft, utan också sann glädje och en känsla av att vara en del av ett team.

Att någon älskar dig för att de faktiskt ser vem du är. Att de förstår de känslor ingen annan förstår. Ser det som jag till en början desperat försöker visa och förklara. Ser det som jag sedan försöker gömma och glömma att det finns kvar där. Ser det som präglar mig så starkt, som skapar den tomhet och ensamhet jag alltid känner när jag är omgiven av andra människor.
Som ser mig som ingen annan någonsin sett mig.

Hur har jag kunnat leva mitt liv på något annat sätt innan?
Hur skall jag någonsin kunna leva mitt liv utan det igen?



Mia

Rossiter Bay

I slutet av nationalparken kom vi till en jättelång strand. Vi satte hjulen på framhjulsdrift och körde ner på stranden. Så annorlunda!



Väldigt torrt runt omkring. Hittade detta träd som jag gillade.







Kolla vattnet! Så underbar färg.







Jag körde tillbaka:) Tills att vi fastnade och vi var tvugna att gräva ut den. En upplevelse. Det är inte så att man kan vänta sig att man kan kontakta någon på en öde strand. Oftast har jag inte ens täckning hemma och vi bor 15 minuters promenad från centrum.







Mia