torsdag 21 oktober 2010

Årstid

Jag o Lina går från labbet upp till föreläsningssalen efter lunch.

Mia: Ahh, det är så kallt!

Lina: Jaa, det är bara (börjar räkna på fingrarna)... november, december, januari, februari, mars, april kvar. Ja, 6 månader kvar innan det blir varmt igen.

Mia: Åh, döda mig nu istället.



Allt är seriöst grått. Grå gata...



Grå himmel. Klockan är ETT på dagen och det är helt mörkt ute.



Ett grått berg. Stackars berg, det är ju inte bergets fel. Men så finns det små färgklickar som denna.



Folk säger alltid att det är så fantastiskt att bo i ett land med årstider. Jag kan till viss del hålla med. Ett argument är att när solen kommer fram igen i maj så blir alla så glada o kommer ut på gatorna igen. Det är sant.
Men varför inte bo i ett land där folk är glada året runt?
Jag undrar om det är en slump att svenska folket super ner sig så mycket, nån tröst måste man väl ha?

Mia

Inspiration

Jag känner mig inspirerad. Inspirerad att fokusera på mig. Jag o min psykolog talar ofta om det. Att jag gör uppenbart fel eller inte anstränger mig när det kommer till saker som rör mig själv. När det kommer till saker som gäller andra anstränger jag mig av hela min själ. Destruktiv.

Men jag känner mig inspirerad att börja om. Vilket jag på sätt och vis gör. Livet börjar vända igen, och jag känner att jag kan hjälpa till själv. Ett år är borta men jag har lärt mig mycket. Det har gett mig insikter jag inte skulle vilja vara utan.

När jag var yngre var jag ensam. Jag var annorlunda, ur min tid. Jag lyckades dämpa de känslorna men tappade mig själv på vägen. Vändpunkten kom efter Mexico. Det är lite så jag definierar mitt liv, efter och innan Mexico. Sen gav jag upp lite igen o allt kom ikapp mig. Föll. Föll djupt och landade aldrig.

Men någonstans tändes det ett ljus. Jag såg det med en gång. Men vågade inte tro att det var sant. Rädd att varje gång jag stänger ögonen skall det vara borta när jag öppnar de igen. Men än så länge är det kvar. Och det brinner bara starkare och starkare.

Min slutsats är att jag är på rätt väg. Att jag har fått en anledning att se framåt. En bekräftelse på att det finns hopp. Att väntan är över. För hela livet har bara varit en väntan. En förberedelse. Vart vägen bär efter det vet jag inte. Men jag vet vart jag måste gå. Sen får jag se. Huvudsaken är att jag vet målet nu. Vägen dit har jag inte fullt klart för mig. Men jag vet att det skall gå. Går det inte, då vet jag. Vet att det finns en anledning och en mening med tillvaron. Men den var inte för mig.

Förändring. Varje dag finns det en längtan, som jag försöker fokusera på, få den att driva mig. Jag är inte perfekt, men jag vet mitt värde. Andra människor har inte med det att göra. För jag vet redan.

Sitter i soffan, mitt i natten, tänker, funderar. Tankarna bara skjuter iväg. Tänker på en stjärnhimmel där det faller stjärnor. Många, åt alla håll, korsar varandras banor, vissa möts, vissa faller bara. Så känns min hjärna just nu. Där varje tanke är en stjärna.

onsdag 20 oktober 2010

Vackert


Läs (klicka på länken). Ord som berör.

Infected Mushroom

Infected Mushroom är ett israeliskt band som tidigare spelade psykadelisk trance. Deras senaste album (bild) har dock ändrat inriktning lite. Mer rockigt, mer text. Sjukt bra.
Mina två favoritlåtar är Saeed och Franks.

Albumet går på repeat här på jobbet när jag analyserar data inför mötet i eftermiddag.





 SAEED - mer mainstream och kommersiellt


FRANKS - mer åt trancehållet, sista 3 minuterna är fantastiska

tisdag 19 oktober 2010

The beginning

Jag kan inte fatta att det här händer.

Kejsarsnitt

Okej, jag ändrar mig. Föreläsaren är så sjukt rolig! Vi sitter o skrattar hela tiden!

Han berättade en rolig grej om kejsarsnitt och skostorlek.
Det finns en korrelation mellan kvinnor med små fötter och hur ofta de förlöses med kejsarsnitt. Kvinnor med små fötter tenderar att förlösas OFTARE med kejsarsnitt än kvinnor med stora fötter.
Ganska uppenbart att det beror på storlek på bäckenet. Men...
YAY! Jag som har storlek 37 (uk 4, usa 6,5) kanske slipper klämma ut en badboll!
Sen kom jag på att jag nog har helt normal storlek på bäckenhet... Fan.

Mia

Skjut mig

Statistik. Jag hatar statistik. Varför skall jag lära mig hur man räknar ut något när en dator kan göra det åt mig? Varför inte bara lära sig NÄR man skall använda det?



Mia

Karriärbyte

Just nu hatar jag min iPhone. Jag älskar den i vanliga fall, men just nu hatar jag den.

Skrivit fint litet inlägg om att jag inte är ett hembiträde som tänker plocka upp efter någon annan... Kul, jag hade formulerat det så kul också, värsta roliga inlägget! Kryddigt... balans mellan bra o dåligt... besvikelse men ändå "jag har haft en bra dag så jag skiter i vilket"... Skratta eller gråta? Jag väljer att skratta för jag är en så himla överseende o underbar människa o det handlar ju bara om lite kläder och skit överallt! Det finns ju värre saker i livet än att leva i misär! Jag hade frågat om det var okej att blogga, man vill ju inte vara elak...

Så himla positivt o bra var det jag hade skrivit! Sen - blogprogram KRASCH! Borta!

Jag gick upp tidigt, va på jobbet mellan 9 och 19, åt lunch också, tränade, var så bra, bäst var jag!

Kan jag sova? Nej!
Slog jag foten i sängen? Ja!
Är jag ett hembiträde? Nej!
Tänker jag plocka upp efter andra? Nej!

Det är därför dessa ligger mitt på golvet fortfarande efter 2 veckor.
Eh, ingen har dött. Min energi är min energi. Bara genom att blogga om det här har jag lurat mig själv att jag inte bryr mig.







Mia

Middagvariation

Efter jobbet sent en kväll, latheten tar överhanden.



Torsdag eftermiddag, inspirationen flödade.



Mia

måndag 18 oktober 2010

Parken på avenyn

Jag har faktiskt hamnat på Parken på avenyn fyra gånger det senaste halvåret. Ganska mycket med tanke på att jag sällan "går ut". I lördags var vi där o kollade på ett rockband. Not my cup of tea, men det var intressant att kolla på alla människor. Anna spelar ju i ett band nu:) Så träffade hela hennes band, fyra jättetrevliga killar.



Jag tog med Lina, behövde henne lite. Alltid ett stöd. Kärlek till henne.



Den lilla scenen där banden spelade. Efter midnatt så blev det "Balkan-night". Väldigt rytmisk musik. Tjejerna var att döda för! Jag blev helt till mig i brallan ibland, fatta hur alla män måste ha känt?



Toan, äcklig som fan, hur svårt är det att städa toan? Seriöst. Jag var där nio och det såg ut som ett slagfält där inne. Denna toan är från Babar dit vi gick efter spelningen. Bra ölhak med schysst känsla. Fräsch toa!



Gillar även utsikten från Babar. Mysigt att sitta o kolla på folk som går förbi, spårvagnar etc. Hemma två, halv tre någon gång, inte mördad denna gången heller. Det är ju bra. En fördel om man vill leva så att säga.



Mia

Notoriskt sen o kaffe

Vaknade av mig själv i morse, innan klockan ringde. Kände mig inte utvilad. Känner mig nästan lite febrig, huvudvärk bakom ögonen. Öppnade fönstret för att få lite luft, såg en fin soluppgång.



Någon påminde mig om kaffe på morgonen... Så gjorde kaffe och kollade till Evony. Eftersom att jag har kurs kommer jag inte in dagtid om det skulle vara nått... Vilket jag självklart inte vill att de ska veta.



Det är vinter ute nu. Vet inte hur många grader, men frös som en gnu i lördags när jag gick omkring på stan på kvällen. Har på mig min nya stickade tröja, varm! Svettas ihjäl nu på föreläsningen, suck, det är aldrig perfekt. Jag gillar detaljerna på den, It's all about the details! Självklart hann jag inte sminka mig för jag drack kaffe istället ;) Jag är helt enkelt inte bra på det där med att hinna allt.



(Kolla vad konstiga mina ben ser ut, ett är där framme och ett där bak. Ingen bra komposition på bilden helt enkelt).

Nu på föreläsning med Anna, hon är duktig. Hon pratar om hur man kan göra en presentation intressant. Sover dock lite o vill ha mer kaffe!
Självklart var jag 10 minuter sen, notoriskt sen som vanligt. Men hey, det ligger ju i min natur enligt de fyra temperamenten jag har fått lära mig lite mer om på sistone. Hmm, jag skall skärpa mig. Slipper jag ha ångest för det också.



Mia

söndag 17 oktober 2010

For You

First time I heard this song, it went directly into my heart. We all wear our chains, some people have heavier chains than others. Some people just cant find their place. And I felt that the author decribed my heart so well, the longing I have inside of me, the journey that never ends.
Why stay in a situation that is without meaning, why not move on to the unknown even though it means you will be alone? Loneliness is surrounding the heart anyway and every time I breathe, every movement, every day and every night is obscured by the wish for change.
I wanna see a new sky, a new beach, a new country, make a new home. The girl in the text wants to start a new life, I wonder if she did?
Maybe I can find my way as well. Maybe I already started the journey. I probably did a long time ago, maybe even before I was borned.
 

Kesha - Take it off

Denna låt går just nu på repeat när jag är på jobbet och skall ta igen efter fredagen psykbryt. 

Note to self

Det snurrar i huvudet så fort jag rör mig. När jag tar i något går det som elektriska impulser i händerna på mig. När jag går känns det som att jag går i luften.

Kom sedan på att jag glömt ta min medicin i två dagar. Inte bra. Skrämmande att man får sådana utsättningssymtom.

Note to self: Ta din medicin i tid även om plötsliga impulser säger till dig att det är onödigt.

Tre timmar efter jag tagit medicinen var alla symptom borta. Poff! Borta!



Mia

lördag 16 oktober 2010

Greppet

Haha, vilket grepp är detta? Hehe, Patrik, du är bäst!



Mia

Blond, blondare, blondast

Jag är inte galen! Jag har under de senaste månaderna haft problem med att få på mig mina favoritskor. Har mina fötter växt? Va faan!?

Men nej, jag är blond, detta skall icke glömmas! Fodret på skorna hade åkt ner i skon, inte konstigt att de va trånga o att det har tagit 10 minuter att få på sig de. Smart Mia, smart.



Så nu är de på, fötterna känns bra, redo för minnesförlust med Lina.

Mia

Solen i ögonen

Vaknade med solen i ögonen. Tankar som snurrar. Kolla mobilen. Åh, kärlek.



Mia

Middag på Oakleys

Middag och tillhörande show på Oakleys ikväll för att fira ett födelsedagsbarn! Sjukt kul var det verkligen! Jättemysigt bord!



Fantastisk öl. Maten var utsökt, jag valde fisken "red snapper" med risotto till. Något av det godaste jag ätit måste erkännas.



Showen hade Las Vegas-tema och var verkligen jättebra. Två män o en kvinna höll i det, vackra som få var de allihopa och var dessutom roliga.
Den ena killen, den yngre, var verkligen enorm! Han står till vänster här. Bredaxlad, lång, vältränad, mörk... Mmm, kan man tänka, men han var så sjukt medveten om att han såg bra ut o att alla medelålders kvinnor suktade efter att få röra vid hans bröst att det liksom blev lustigt tillslut. Tilltalar mig inte alls. Han kom faktiskt fram till mig två gånger o ville ja skulle sjunga, hehe, det kunde han ju fet glömma! Men det var kul. Han hade dessutom världens bredaste göteborgska, men han var sjukt rolig o bjöd på sig själv.



Vi tänkte vi skulle överraska R eftersom det var hennes födelsedag, fick lite dåligt samvete sen när jag insåg att vi hade lurat med henne i en danstävling... Men hon kommer minnas det med glädje hoppas jag!



Jag o sötaste Paulina. Varför är jag vit runt ögonen?



Den lite äldre mannen som uppträdde, charmig!



Helt plötsligt kom männen i showen ut o gjorde ett nummer utklädda som kvinnor i högklackat o allt! Han hade ju för fan snyggare ben än mig, whats up with that? Skorna va inte illa heller:) We love shoes!



Den äldre mannen som hembiträde eller nått, grr, hehe.



Ett Elvisnummer, så bra:)







De tre elvisarna.



Gin and Tonic, någon som är förvånad?



Dagens outfit.



Kompisar på en engelsk pub vi gick till. Kul sällskap! Träffade en jättetrevlig tjej som pluggade nått med turism, verkade sjukt intressant, karriärbyte? Vi talade länge om att motivera sig själv o sätta upp delmål, utbytte tips om resmål och talade allmänt kring att resa o se världen. För att nå sina mål, vad de än är, så kanske man måste offra lite. Så för att kanske kunna nå friheten jag söker så måste jag stå ut lite. Tack för inspirerande människor. Jag ska göra mitt bästa. Det är inte mycket, men det är allt jag har att ge för tillfället.



Mia

fredag 15 oktober 2010

Have you ever

Idag vaknade jag med orden "have u ever" på läpparna. Vet inte varifrån de kommer. Jag fick för mig att de kom från en låttext, men jag har letat och jag kan inte hitta någon. Satte på någon soft låt från Brandy men det var helt fel och jag blev bara deppig istället. Så nu går Cocaine med Skazi.

Jag har känt så här innan. Jag vet att jag hade liknande fighter med mig själv då. Men svaret var då att klart jag måste testa. Om jag inte gör det kommer jag att undra hela livet. Och jag kommer att tappa bort mig själv.

Jag känner mig splittrad. Men inte egentligen. Egentligen känner jag mig mer rätt än någonsin. För jag vet nu. Det i sig är svårt. För med visdom kommer också driften att gå till handling. Hur kan man gå vidare med sitt liv och leva med sig själv när man såg rätt väg men inte gick den? Det är en omöjlig tanke för mig.

Det finns aldrig några garantier.

Jag  pratade med Annelie häromdagen. Hon är så bra. Jag ser så tydligt varför hon är så viktig. En bra vän skall kunna se det du inte själv kan se. Det kan hon. Jag sa något till henne om hur jag vill leva mitt liv. Hon svarade med en gång och sa: "Nej Mia, det vill du inte. Du vill ha äventyr, du vill börja dagen och inte veta vad som kommer att hända". Det är så sant. Man behöver inte ta till ytterligheter för att få äventyr.

Jag vet inte längre vad jag talar om. Men på frågan "have u ever" är mitt svar "No, I have never".

En nära vän påminde mig om denna låt. Jag hade samma "struggle" då som jag har nu.

torsdag 14 oktober 2010

Kallt

Snart blir det kallt här. Förra vintern gick jag omkring i en skitstor jacka. Hellre ful än att frysa. Men jag tänkte nog försöka fixa en ny jacka i år. Vi får se, jag är kräsen som få.
Jag älskar min skinnjacka jag köpte för många år sedan, måste vara sju år sedan eller liknande. Den börjar dock bli lite sliten, kanske borde investera i en ny? Den kostade 1500 då, bra investering!



Detta är när jag gick till jobbet i morse (läs vid lunch). Länge sedan jag hade på mig jeanskjol...



Mia