Jobbsökandet ger resultat

Jag måste säga hur stolt jag är över min man. Han kom till Sverige för snart fem månader sedan. Han kan inte ett ord svenska (om man bortser från fifan och några småord här och där). Idag är han anställd på tre olika företag där han går på timmar. Det är inga skitjobb där han jobbar mitt i natten med att dela ut reklam utan det är helt normala jobb. Han jobbar och betalar skatt. Jag är så stolt över honom.

Alla klagar och säger att det inte finns jobb. Att de söker varje dag på arbetsförmedlingen och att de inte får nått. Nej, det fick inte han heller, han har sökt massor med jobb på arbetsförmedlingen, man får aldrig ens ett "tack för ditt CV". Men om man ringer runt till olika företag och pratar med folk så ökar man uppenbarligen sina chanser. Man har ju faktiskt inget att förlora. Det värsta som kan hända är att man får ett "Nej tack".

När man väl fått sitt jobb så skall man ju se till att behålla det. Speciellt om man går på timmar. Det kan man bara fixa själv. Jag kan inte jobba åt honom, jag kan inte bli omtyckt åt honom, jag kan inte göra bra ifrån mig åt honom. Därför är jag extra stolt för att han har fixat detta själv! Och det kommer regelbundet inbjudningar till kräftskivor/konserter/öl från människorna han har träffat på sina jobb.

Nu verkar det som att han har mer jobb än han kan ta, det kan ju såklart ändras, men för tillfället kan han pussla ihop heltid! Så bra för vår gemensamma ekonomi!!
Nästa vecka var det exakt ett år sedan vi träffades på internet...

Denna bilden är från i helgen när vi var ute med grannen och tog en öl. I uppgången träffade vi en jättesöt katt som helt sonika sprang in i lägenheten.



- Mia