Just nu känns det ganska bra. Har det bra på jobbet med intressanta resultat. Har fina vänner som ger mig födelsedagspresenter, har en fin pojkvän som väcker mig med ett leende på läpparna, har shoppat kläder både åt mig och Jason för att fira att vi slutat röka. Vi tjänar ju inga pengar på så sätt, men man måste ju fira lite. Jag var ute och powerwalkade i morse, det kändes skönt!
Idag ringde jag ett företag som jag känner en kille som har jobbat på och frågade om de kanske behövde lite folk som jobbade som ställningsbyggare. De sa: "Javisst, kan han komma på onsdag klockan 10?". Jag känner mig så tacksam för att allt verkar gå åt rätt håll.
Jason har varit här i snart 2 månader och har redan fått ett svensk personnummer och fått provjobba på två ställen och ett tredje väntar vi på att få numret till av en kompis. I Sverige, landet där alla säger att det inte finns några jobb i. Så tacksam! Och varje gång han får provjobba så tycker alla så mycket om honom, och att han är så duktig och arbetar hårt. Det gör mig glad! Det känns som att allt börjar falla lite på plats.
Min första tanke är: Nu händer det snart nått. Nu går allt åt helvete. Detta är för bra för att vara sant. Jag har inte förtjänat detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar