Jag kommer ihåg när jag först kom till Indien. Jag var nästan lite rädd. Folk stirrade så mycket och det var så fattigt. Jag har aldrig känt mig rädd innan när jag har rest. Men efter ett par dagar försvann det. Kontrasterna var så stora och det var nog det som gjorde mig rädd. För det fanns aldrig någon hotbild.
Av någon anledning känner jag mig inte klar med Indien. Jag skulle vilja åka omkring på landsbygden. Jag skulle vilja se Varanasi. Jag skulle vilja gå samma gator upp och ner som människor gjort sedan urminnes tider. Jag skulle vilja leva hippielivet lite till. Jag skulle verkligen det.
Det finns förståss många ställen jag skulle vilja åka till, men just nu är det sydostasien eller asien i stort som lockar mig. Kanske att man kan göra det efter disputationen, om man lyckas få ihop tillräckligt med pengar för att åka runt ett år.
Jag tänker på alla möten med människor man haft. Alla konstiga, konstiga människor man träffat. All natur. All fantastisk natur jag har sett. Mat. Mat med kryddor man inte visste fanns.
Ja, jag längtar ut. Till frihet.
Jag kommer ihåg en dag i Thailand. Jag satt på en båt ute i havet, omgiven av berg och regnskog på ena sidan och hav på den andra. Hade ingen aning om vart jag var på väg, jag fattade nämligen inte vad besättningen sa, men hoppades att jag skulle komma till en ö. Jag satt med fötterna dinglandes ut från kanten av båten. Jag kommer ihåg känslan just då. Det var frihet. Så hade jag kunnat leva. Jag har fortfarande på mig en vristlänk varje dag som jag köpte på de öarna.
Frihet och drömmar var vad som förde mig och Jason tillsammans. Jag hoppas att vi kommer att få uppleva det också. Allt handlar om pengar. Så länge jag har min iPhone och mina mediciner så är jag inte så noga med resten. Jag har bott på riktigt äckliga ställen med kackerlackor lite här o var och jag kan inte påstå att det är okej, men jag överlevde ju. Fan, i Australien såg man ju äckliga kryp varje dag och kackerlackorna krälade ju på alla gator på östkusten. 7 kronor natten på vissa hostel i Malaysia, ingen lyx direkt, men det funkade.
En dag. Förhoppningsvis snart.
Jag och Jason diskuterar skillnader mellan Australien och Sverige en del. Det är ganska intressant. Jag är glad att han trivs så bra här och att han tycker om människorna och mina vänner. Sen fattar jag ju att det inte är så kul att vara hemma och diska och städa hela dagarna...
Största skillnaden är ändå att ekonomin. Att det är så vansinnigt dyrt att leva i Australien. Att det är så svårt att spara pengar där. Vill man resa eller göra något mer än att leva upp sin lön varje månad så kan man ju inte bo där.
Sen handlar ju nästan allt om alkohol, droger eller religion i Australien. Det är min erfarenhet iallafall. Träffar man en ny människa så är det nästan alltid ett samtalsämne som kommer upp inom 1 timma.
Jag är inte så intresserad av det. Droger skulle jag aldrig röra, alkohol har jag min uppfattning av, och religion är jag redan säker på.
Klimatet. Utan tvekan hundra gånger bättre i Australien. Men svensk sommar har sin charm. Likaså vintern.
Både jag och Jason är numera rökfria. Det känns bra. Vi skall röra på oss mer så att vi upprätthåller det. Jason är ute och springer varje dag nu. Jag är stolt faktiskt. Jag sockerdetoxar. Mammas bullar är väldigt goda men det blev lite väl många ett tag =). Konstigt hur fort det går att få bort sockersuget.
Igår fick jag något av ett genombrott på jobbet. Sjukt kul och intressant. Så jag tror att efter mycket om och men är vi nog på väg i rätt riktning. Även om vi är fattiga för tillfället. Men vi får skylla oss själva. Vi har slarvat med ekonomin och det har varit mycket fest på senaste. Men nu känner Jason nästan alla som betyder nått. Det betyder mycket för mig.Men nu blir det skärpning ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar