Jag har känt mig konstig på sistone. Pengar. Pengarna flödar här. Bort från mig. Jag är inte van vid att känna mig fattig. Det är en stressande känsla.
Så mycket jag måste ta tag i. Det slutar aldrig.
Jag undrar om jag någonsin kommer bli 'normal'. Meningen är att jag skall ha utvärdering om mina antidepressiva. Nu. Men hur ska jag kunna ha det när jag är i Australien? Jag ska skriva ett brev tänkte jag, men jag vet inte vad jag ska skriva. Att jag slutade kämpa och att allt bara blev för mycket så jag flydde till Australien? Att jag insåg att det är omöjligt för mig att jobba och samtidigt må bra?
Men det är inte sant. Jag slutade aldrig kämpa, då hade jag inte klarat min halvtid. Då hade jag inte klarat alla förberedelser.
Men min tröskel är så mycket lägre. Det finns inget som heter normal stressnivå. Allt motstånd är stort. All ovisshet gnager i mig.
Hur ska man kunna leva så? Jobba?
Är jag lyckligare här? Nej, verkligen inte. Men jag har ingen press på mig här och det hjälper. Men jag är fortfarande bara ett skal av vad jag en gång var.
Så frågan är: vad gör antidepressiva för mig nu och behöver jag de fortfarande?
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar