Jag ar trott. Trott pa att kampa var eviga dag. Men livet ar nog sadant.
Jag har nu haft urinvagsinfektion i 4 och en halv vecka. Ar det normalt? Dricka juice, borta. Nasta dag - tillbaka. Nu ater jag antibiotika, hur lange skall man sta ut med livet? Orka.
Fick reda pa en sak idag. Ar glad for personen i fraga. Synd bara att han ar sa patetisk att man kraks. Glad att du inte finns i mitt liv langre.
Vad hander har? Inte mycket. Jag har solat lite idag, hjalpt till att stada garden, tvattat, promenerat. Det ar en plats for tankar har. Finns inte sa mycket att fokusera pa. Fragan ar ju om man nu vill tanka eller inte?
Jag tror nej.
Ar det inte konstigt hur allt plotsligt kan falla. Hur allt bara tycks ga emot en. Man har lost ett problem och plotsligt kom tva nya. Ibland undrar jag om det ar meningen att det skall vara sa. Kan det aldrig bara vara latt?
Imorgon kan vara en stor dag. Jag hoppas att den blir en liten dag. Men det mesta talar for att det blir en stor, lang, jobbig, smartsam dag. Den som lever far se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar