Det slog mig att man kan ju undra vad jag egentligen gör på dagarna. Jag skriver om träning och lite mys med vänner och matlagning. Man kan ju undra om jag söker jobb överhuvudtaget, ellerhur?
Det gör jag, men sanningen är att jag tycker att det är svårt, jobbigt och det känns ganska hopplöst så jag har inte velat skriva om det. Men söker gör jag. Har gjort länge.
Jag har ingen klar strategi egentligen utan jag söker det mesta jag tycker verkar vara intressant, både i Sverige och i utlandet.
Jag försöker läsa in mig lite på tjänsterna (vilka tjänster, det finns inga tjänster, jag bara mailar olika gruppledare och professorer) innan jag mailar personerna i fråga. Detta för att skräddarsy det personliga brevet lite.
Jo just det, jag söker alltså forskartjänster. Jag är helt medveten om att det kan ta jättelång tid innan man får nått, jag vet folk som varit arbetslösa i två år, men de flesta runt ett år. Men jag vet inte hur jag skall klara av det så länge. Det är svintråkigt. Till och med nu på sommaren är det tråkigt, tänk då hur det blir i oktober?
Jag tycker att jag har fått ihop ett okej CV, så satsar allt på det personliga brevet.
Min handledare skall ju fixa ett betyg åt mig också, någon gång...
Hur som helst. Jag får ångest av att vara arbetslös.
Det är skittråkigt.
Man ger upp allt hopp om en framtid.
Och vill egentligen bara dö.
Men men. Försöka ska jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar