Ever since that day...

Ända sedan jag skar av mig fingret (överdriver, skar bara av mig halva och det sitter kvar) har jag varit väldigt obekväm med de glas vi har hemma. Varje gång jag diskar, vilket händer ca fyra gånger per dag, är jag jätteförsiktig och kan inte riktigt slappna av. Alla som känner mig vet att jag älskar att diska (nej, jag vet inte vad det är för fel på mig) så detta har varit störande för mig.
Jag har tjatat (men jag har försökt hålla det på en anständig nivå) på Jason att vi ska åka till Ikea och köpa nya någon dag men det har alltid dykt upp något annat viktigt som har gjort att vi inte kommit iväg. Anledningen till att jag ville att han ska följa med är att jag ville att han skulle välja ut några lådor till sig själv samtidigt och jag vill inte bära allt! Har redan problem med min högra axel.

Så idag, efter min lilla föreläsning på GU, kom jag hem och vi hade bestämt att vi skulle åka. Jag ser att Jason är på skitkasst humör och inte alls vill åka och det regnar dessutom utomhus.
Men, vi åkte! Denna uppoffringars man ;)
Så nu har vi helt okej glas av tjockt glas (klarar inte av tunna glas längre). Sex för 40 kronor tror jag vi betalade för de stora och 20 för de små. Vi köpte tolv av varje. De har ju en förmåga att gå sönder. Av de tolv glas jag köpte för två år sedan har jag bara fyra kvar.


Sex mindre plastskålar från barnavdelningen (så klart!) för femton kronor. Ungefär gratis. Har ingen aning alls vad jag ska med dem till, men jag gillar ju färger. Godisskål? Nötter? Kanske nån sås? Alltså vem vet, möjligheterna är oändliga! (hehe)


En skål i bambu. Kan upplysa att del luktar hästskit även efter skrubbning med svamp och diskmedel. Fråga inte mig hur den är framställd men det kan inte vara vettigt. Välkomna till vårt stall!





Sedan dessa två lådor till Jasons saker som ligger spridda över hela lägenheten. Pappershögar, glasskivor, olika plaster, verktyg, en låda med kullager (alltså varför?), diverse plastremsor, tre tapetrullar. Jag ska även ödmjukt tillägga att Jason fick tillåtelse att ta med sig staketet som fanns runt Way out west hem. Staketet består av ca två meter hög plast med det typiska Way out West-mönstret på. Vi har alltså fem ca 30 cm tjocka (och två meter höga) rullar på vinden för framtida bruk.
Min kreativa man. Han driver mig långsamt till vansinne:) Men älskar den mannen och nu har han lite mer utrymme och frihet att pyssla med det som han tycker är kul. Om han är glad och inspirerad så brukar jag också bli det.


- Mia