Idag gick jag o Lina på spinning! För mig var det första gången på tre år. Kändes helt okej i knät också. Men skall nog inte göra det för mycket, men kul med variation.
Dagen har ägnats åt att göra hemtentan i statistik. Det började hur segt som helst, men till slut gick det ändå ganska bra. Så alla bitar sitter inte där de skall, men på god väg.
Nu tänkte jag börja röja lite hemma... kanske ta en sväng på vinden. Orka vänta. Jag måste få det gjort.
Psykolog i morse, inget jätteintressant faktiskt. Pratade om jobbet som vanligt. Har bestämt mig för att jag måste ta tag i det också. NU.
torsdag 18 november 2010
onsdag 17 november 2010
En
Hur många människor har träffat en person som allt känns rätt med?
En människa som kan se in i din själ.
Röra vid ditt hjärta när som helst.
En människa som man kan titta på i timmar utan att tröttna.
Där man fascineras av varje linje, varje färg, varje andetag.
Alla egenheter, som ett snett leende, hur blicken ibland flackar, små suckar och ljud.
Det fanns en gång en liten flicka. Hon var modig och stark. En flicka som folk sa hade allt.
Men hon kunde bara inte hitta vägen. Ibland trodde hon att hon hade sett framtiden.
Men det blev alltid klart för henne att det nog inte fanns en framtid.
Att det som alla drömmer om nog inte är för henne.
Att den väg som hon letat efter inte finns.
Att den kärlek folk pratar om inte kommer träffa henne.
Hoppet som driver människor dog inuti henne.
Tron på kärlek och samhörighet drevs istället till isolering.
Kärlek för henne blev något som händer dumma, naiva människor.
När hon minst väntade det, så uppenbarade sig alla svar för henne.
Just när hon hade gett upp.
Så såg hon allt klart.
Och den lilla flickan förändrades.
Hon såg livet. Hoppet. Kärleken.
Hon såg vägen.
Hon började gå.
Och den lilla flicka som en gång fanns, var borta.
Men ingen märkte det, för de kände henne aldrig.
Såg henne aldrig för det hon var.
Men det gjorde inget.
För äntligen visste hon.
Att det hon känt inom sig så länge.
Såg någon annan också.
De var nu två, men egentligen var de en.
En människa som kan se in i din själ.
Röra vid ditt hjärta när som helst.
En människa som man kan titta på i timmar utan att tröttna.
Där man fascineras av varje linje, varje färg, varje andetag.
Alla egenheter, som ett snett leende, hur blicken ibland flackar, små suckar och ljud.
Det fanns en gång en liten flicka. Hon var modig och stark. En flicka som folk sa hade allt.
Men hon kunde bara inte hitta vägen. Ibland trodde hon att hon hade sett framtiden.
Men det blev alltid klart för henne att det nog inte fanns en framtid.
Att det som alla drömmer om nog inte är för henne.
Att den väg som hon letat efter inte finns.
Att den kärlek folk pratar om inte kommer träffa henne.
Hoppet som driver människor dog inuti henne.
Tron på kärlek och samhörighet drevs istället till isolering.
Kärlek för henne blev något som händer dumma, naiva människor.
När hon minst väntade det, så uppenbarade sig alla svar för henne.
Just när hon hade gett upp.
Så såg hon allt klart.
Och den lilla flickan förändrades.
Hon såg livet. Hoppet. Kärleken.
Hon såg vägen.
Hon började gå.
Och den lilla flicka som en gång fanns, var borta.
Men ingen märkte det, för de kände henne aldrig.
Såg henne aldrig för det hon var.
Men det gjorde inget.
För äntligen visste hon.
Att det hon känt inom sig så länge.
Såg någon annan också.
De var nu två, men egentligen var de en.
Då var det dags igen
Absolut torr. Det svider! Sticker! Kan se fram emot en sömnlös natt.
Separation var det dags för igen. Flytta isär från två män på två år. Slå det!
Hur lyckas man egentligen?
Inser att det nog kommer bli lite svårt ändå. Jaja, vad kunde man vänta sig?
Har också insett hur människor kan vända kappan efter vinden. Det är så lätt att snacka när det handlar om någon annan, helt annan sak när det handlar om en själv.
Tänk om människor kunde ha lite mer självinsikt.
Allt går att lösa. Annars får det väl bli krig då. Trött på att vara den eviga diplomaten.
Mia
Separation var det dags för igen. Flytta isär från två män på två år. Slå det!
Hur lyckas man egentligen?
Inser att det nog kommer bli lite svårt ändå. Jaja, vad kunde man vänta sig?
Har också insett hur människor kan vända kappan efter vinden. Det är så lätt att snacka när det handlar om någon annan, helt annan sak när det handlar om en själv.
Tänk om människor kunde ha lite mer självinsikt.
Allt går att lösa. Annars får det väl bli krig då. Trött på att vara den eviga diplomaten.
Mia
tisdag 16 november 2010
Multi
Multi-kulturell, multi-språk, multi-ångest, multi-stressad, multi-... Ja säkert något mer.
Allt detta leder till mera ångest. Fan. Orkar inte. Just nu, orkar jag inte.
Jävla hemtentor stressar mig.
Separation - stressar mig.
Jobbet - stressar mig big time.
Träning - stressar mig men på ett bra sätt.
Rökstopp - gör min stresshantering sämre.
Åhh, o saker som skall vara trevliga stressar mig.
Vad som definitivt stressar mig är min hjärna som borde hålla käft men som tjatar ihjäl mig.
Älskar himlen. Så vacker! Kan fastna i timmar.
Varför köper jag böcker när jag har så många att läsa redan? Men de verkar så bra... Denna verkade jätteintressant. Var bara tvungen. Jag har ingen ro att läsa nu men... Ändå.
Värsta julpyntet på stan.
Mia
Allt detta leder till mera ångest. Fan. Orkar inte. Just nu, orkar jag inte.
Jävla hemtentor stressar mig.
Separation - stressar mig.
Jobbet - stressar mig big time.
Träning - stressar mig men på ett bra sätt.
Rökstopp - gör min stresshantering sämre.
Åhh, o saker som skall vara trevliga stressar mig.
Vad som definitivt stressar mig är min hjärna som borde hålla käft men som tjatar ihjäl mig.
Älskar himlen. Så vacker! Kan fastna i timmar.
Varför köper jag böcker när jag har så många att läsa redan? Men de verkar så bra... Denna verkade jätteintressant. Var bara tvungen. Jag har ingen ro att läsa nu men... Ändå.
Värsta julpyntet på stan.
Mia
måndag 15 november 2010
Himlen står i brand
Idag har varit en bra dag, i slutet i alla fall. Fick massor gjort på jobbet o grupparbetet gick kanon.
De andra i min grupp var nöjda med det jag hade förberett, det var min uppgift att göra all research.
Började må så sjukt illa på eftermiddagen. Beslutade mig för att träna ändå, fick sällskap av lois. Skivstång kondition igen.
Efter en dusch och mat i form av keso, avokado och apelsin mår jag kräkilla. Jag vill bara stoppa huvudet i toan. Jag fryser o är helt blek. Snälla vinterkräken, kom inte till mig. Jag har inte tid att vara sjuk.
Igår såg himlen så här fin ut.
Gullig liten avokado!
Dagens middag.
Mia
De andra i min grupp var nöjda med det jag hade förberett, det var min uppgift att göra all research.
Började må så sjukt illa på eftermiddagen. Beslutade mig för att träna ändå, fick sällskap av lois. Skivstång kondition igen.
Efter en dusch och mat i form av keso, avokado och apelsin mår jag kräkilla. Jag vill bara stoppa huvudet i toan. Jag fryser o är helt blek. Snälla vinterkräken, kom inte till mig. Jag har inte tid att vara sjuk.
Igår såg himlen så här fin ut.
Gullig liten avokado!
Dagens middag.
Mia
En plats, ett vitt rum
Vissa dagar kan man vakna och inte veta vad dagen kommer ha i beredskap för dig.
Andra dagar kan man vakna och man vet precis vad som kommer hända.
Att den kommer se likadan ut som den innan.
Kaffet kommer smaka lika illa, arbetsinsatsen kommer vara like fattig, mötena kommer vara desamma.
Har man tur är någon på extra bra humör så att man kanske kan bli lite influerad.
Eller så vet man redan när man tittar ut genom fönstret på morgonen, när man fastnar med blicken och inte kan komma ihåg hur länge man har suttit och tittat på samma punkt, att dagen förmodligen kommer blir svår. Att något gick snett innan man ens såg det. Att världens orättvisor bara är för tunga att bära.
"Written in the stars" går på repeat just nu. Får mig att tänka att kanske finns det en högre mening med allt. Att det som händer kanske har en mening. Jag måste tro att det är så. Annars vet jag inte hur jag skulle kunna leva här. Hur skulle jag kunna gå upp på morgonen om allt bara var för intet? Men jag är inte härifrån. Jag vet inte varifrån jag är, men det är inte härifrån. Hoppet att någon känner likadant, att jag skall möta den människan, är egentligen allt som håller mig uppe. "Uppe" betyder förmodligen något helt annat för mig än vad det gör för andra.
En existens som inte har mer att erbjuda än detta är inget som intresserar mig.
Om jag nu tycker mig ha hittat något som jag har letat efter, varför ger jag mig inte av?
Det måste finnas ett syfte med det också. Även om jag inte kan se det.
För jag är inte rädd. Tvärtom. Jag längtar efter att få kasta mig ut i det okända.
Jag vill också sitta i ett vackert vitt rum. Om jag kunde få ro där. Känna stimulans där. Jag vill hitta en plats där min vilsna själ kan finna ett hem. Finna sin plats. Eller så är det som jag tror. Att den platsen inte existerar, att hela världen är mitt spelrum. Och att allt detta är fel.
Andra dagar kan man vakna och man vet precis vad som kommer hända.
Att den kommer se likadan ut som den innan.
Kaffet kommer smaka lika illa, arbetsinsatsen kommer vara like fattig, mötena kommer vara desamma.
Har man tur är någon på extra bra humör så att man kanske kan bli lite influerad.
Eller så vet man redan när man tittar ut genom fönstret på morgonen, när man fastnar med blicken och inte kan komma ihåg hur länge man har suttit och tittat på samma punkt, att dagen förmodligen kommer blir svår. Att något gick snett innan man ens såg det. Att världens orättvisor bara är för tunga att bära.
"Written in the stars" går på repeat just nu. Får mig att tänka att kanske finns det en högre mening med allt. Att det som händer kanske har en mening. Jag måste tro att det är så. Annars vet jag inte hur jag skulle kunna leva här. Hur skulle jag kunna gå upp på morgonen om allt bara var för intet? Men jag är inte härifrån. Jag vet inte varifrån jag är, men det är inte härifrån. Hoppet att någon känner likadant, att jag skall möta den människan, är egentligen allt som håller mig uppe. "Uppe" betyder förmodligen något helt annat för mig än vad det gör för andra.
En existens som inte har mer att erbjuda än detta är inget som intresserar mig.
Om jag nu tycker mig ha hittat något som jag har letat efter, varför ger jag mig inte av?
Det måste finnas ett syfte med det också. Även om jag inte kan se det.
För jag är inte rädd. Tvärtom. Jag längtar efter att få kasta mig ut i det okända.
Jag vill också sitta i ett vackert vitt rum. Om jag kunde få ro där. Känna stimulans där. Jag vill hitta en plats där min vilsna själ kan finna ett hem. Finna sin plats. Eller så är det som jag tror. Att den platsen inte existerar, att hela världen är mitt spelrum. Och att allt detta är fel.
söndag 14 november 2010
I walk alone
Vissa resor måste man göra ensam.
Jag inser nu att det är lättare om man har ett mål.
Jag trodde aldrig jag skulle få det.
Ett mål.
Att ha något att sträva efter, att gå mot något. Istället för att alltid gå ifrån.
När man minst anar det.
Jag har inget val.
Jag måste gå vägen.
Nu när jag kan se den.
Jag måste gå själv.
I walk alone.
Barbapappa
Igår gav mig mycket att tänka på.
Samtal med många människor, på många olika nivåer, om många olika saker.
På det stora hela var det en fantastisk kväll.
Jag är jätteimponerad över hur saker och ting har utvecklats sig. Samtidigt som det hugger i hjärtat, så underlättar det att veta att det var ett gemensamt beslut. Det blir så tydligt att jag har så mycket känslor inom mig, o att jag är en så fysisk person. Så mycket kärlek. För så många människor. Så svårt att hålla allt inom mig.
Man ser inte alltid att människor växer som personer. Men de kanske inte växte på samma sätt som man trodde de skulle växa. Det gör mig glad.
Relationer är så sjukt intressant. Möten med människor. Jag tror att det är mycket det jag saknar i mitt jobb. Att få träffa nya människor som man kan bli inspirerad av.
Jag såg ett program på TV. Jag kan tycka att de vanliga programmen som folk tittar på för att ha kul kan vara jätteintressanta. Inte ur underhållningsperspektiv, utan ur relationsperspektiv. Det slutar aldrig att förvåna mig hur korkade människor är. Men jag hoppas att allt bara är ett spel för galleriet och att människor kanske har lite mer värderingar än vad de utger sig för att ha. Men, jag tvivlar på det.
En mamma hade köpt en bok till sin lilla dotter, väldigt viktigt att poängtera var att det var en barnbok för rika människor. I den fanns nämligen bilder på "champagne, privatjet, diamanter etc". Hur kan man vilja ge sina barn de värderingarna? Jag kan inte fatta det och jag kommer aldrig göra det.
Varför inte lära de pengars värde istället? Visa vad som inte kan köpas för pengar, och att det är det som inte kan köpas för pengar som är det viktiga i livet.
Samtal med många människor, på många olika nivåer, om många olika saker.
På det stora hela var det en fantastisk kväll.
Jag är jätteimponerad över hur saker och ting har utvecklats sig. Samtidigt som det hugger i hjärtat, så underlättar det att veta att det var ett gemensamt beslut. Det blir så tydligt att jag har så mycket känslor inom mig, o att jag är en så fysisk person. Så mycket kärlek. För så många människor. Så svårt att hålla allt inom mig.
Man ser inte alltid att människor växer som personer. Men de kanske inte växte på samma sätt som man trodde de skulle växa. Det gör mig glad.
Relationer är så sjukt intressant. Möten med människor. Jag tror att det är mycket det jag saknar i mitt jobb. Att få träffa nya människor som man kan bli inspirerad av.
Jag såg ett program på TV. Jag kan tycka att de vanliga programmen som folk tittar på för att ha kul kan vara jätteintressanta. Inte ur underhållningsperspektiv, utan ur relationsperspektiv. Det slutar aldrig att förvåna mig hur korkade människor är. Men jag hoppas att allt bara är ett spel för galleriet och att människor kanske har lite mer värderingar än vad de utger sig för att ha. Men, jag tvivlar på det.
En mamma hade köpt en bok till sin lilla dotter, väldigt viktigt att poängtera var att det var en barnbok för rika människor. I den fanns nämligen bilder på "champagne, privatjet, diamanter etc". Hur kan man vilja ge sina barn de värderingarna? Jag kan inte fatta det och jag kommer aldrig göra det.
Varför inte lära de pengars värde istället? Visa vad som inte kan köpas för pengar, och att det är det som inte kan köpas för pengar som är det viktiga i livet.
Elegia
Ikväll spelade ELEGIA på parken! Sjukt bra va de!
Här underbaraste lina!
Min tå.
Anna! Världens vackraste kvinna och sångare i Elegia.
Jag o lina.
Mia
Här underbaraste lina!
Min tå.
Anna! Världens vackraste kvinna och sångare i Elegia.
Jag o lina.
Mia
lördag 13 november 2010
Romantisk middag för två
Min mamma var så söt:) Kom förbi med nybakade scones.
Finaste mamman!
Jag o lina är hemma hos mig nu. Saknar Annelie som en del av vår trio:(
Jag lagade mat till lina. Potatis o morötter i ugn, kyckling o bearnaisesås.
Nu dricker vi vin o myser. Snart konsert, ska bli kul!
Mia
Finaste mamman!
Jag o lina är hemma hos mig nu. Saknar Annelie som en del av vår trio:(
Jag lagade mat till lina. Potatis o morötter i ugn, kyckling o bearnaisesås.
Nu dricker vi vin o myser. Snart konsert, ska bli kul!
Mia
fredag 12 november 2010
Bojkottar Coop
Mia
Uppdatering
Uppgift: Hemtentor
Det går bra. Mer eller mindre all research är gjord och första hemtentan är ihopskriven. Andra hemtentan är halvklar, men jag vet vad jag anser om frågorna och jag vet vad jag skall svara.
Statistiken har vi inte börjat på än, men det är nästa veckas huvuduppgift.
Ångesten har iallafall lättat efter att jag gjort de första hemtentorna.
Uppgift: Rökning
Idag är det fem, FEM veckor sedan jag gav upp rökningen. De senaste två veckorna har jag varit nykter vilket betyder att jag inte har feströkt heller. Vansinnigt röksug faktiskt. Men inte gett efter. Klapp på axeln.
Uppgift: Träning
Denna veckan har jag gått på tre pass. Step-up, bodypump och intensivjympa. Nöjd.
Om man för sig att man skall gå på intensivjympa, och man kanske har slutat röka precis, man kanske inte har ätit så bra under dagen... Om man kanske har gjort det så skall man nog inte gå på intensivjympa.
Jag trodde jag skulle dö. På riktigt. 85% av maxpulsen är det genomgående tempot.
Men nu har jag ätit massa mat, kräks nästan så mätt är jag.
Vad är det med män och korta shorts? Medelålders män är fan de värsta. Tror de är så sjukt sexiga när de visar sina håriga innerlår. Har de aldrig tänkt på att hela golvet blir en pöl efter att de har gjort sit-ups där? Och ifall ni tror att jag inte gillar shorts, det gör jag. Men snälla - håll de på en normal nivå.
Uppgift: Sinne
No comment.
Bild nummer två kan symbolisera mannen på gymmet.
Det går bra. Mer eller mindre all research är gjord och första hemtentan är ihopskriven. Andra hemtentan är halvklar, men jag vet vad jag anser om frågorna och jag vet vad jag skall svara.
Statistiken har vi inte börjat på än, men det är nästa veckas huvuduppgift.
Ångesten har iallafall lättat efter att jag gjort de första hemtentorna.
Uppgift: Rökning
Idag är det fem, FEM veckor sedan jag gav upp rökningen. De senaste två veckorna har jag varit nykter vilket betyder att jag inte har feströkt heller. Vansinnigt röksug faktiskt. Men inte gett efter. Klapp på axeln.
Uppgift: Träning
Denna veckan har jag gått på tre pass. Step-up, bodypump och intensivjympa. Nöjd.
Om man för sig att man skall gå på intensivjympa, och man kanske har slutat röka precis, man kanske inte har ätit så bra under dagen... Om man kanske har gjort det så skall man nog inte gå på intensivjympa.
Jag trodde jag skulle dö. På riktigt. 85% av maxpulsen är det genomgående tempot.
Men nu har jag ätit massa mat, kräks nästan så mätt är jag.
Vad är det med män och korta shorts? Medelålders män är fan de värsta. Tror de är så sjukt sexiga när de visar sina håriga innerlår. Har de aldrig tänkt på att hela golvet blir en pöl efter att de har gjort sit-ups där? Och ifall ni tror att jag inte gillar shorts, det gör jag. Men snälla - håll de på en normal nivå.
Uppgift: Sinne
No comment.
Nej, nej, nej!
När man vet att man har rätt. Och någon ändå säger emot en. Så sjukt irriterande att jag vill mörda någon.
Fick ett OCD-anfall och började städa. Nu är tvätten avklarad. Hade glömt hur mycket mer tvätt det blir när jag tränar så ofta. I morgon skall jag tvätta lakan och handdukar. Sjukt skönt att få allt rent, känns som en nystart.
Diskat och ätit: Check!
Sen fick jag ett seriöst dampanfall och städade badrummet. Allvarligt talat. Hur svårt skall det vara att fatta att jag inte kan kissa utanför. Jag måste stå upp för att göra det. Det är fysiskt omöjligt. ÄNDÅ, har två män hävdat att jag kissar utanför och inte de. För det kan ju bara inte vara möjligt att en man pissar utanför, skvätter, whatever. Hur svårt kan det vara att ta till sig lite kritik? Det är ju inte så att det gör de till en sämre människa för att de kissar utanför, bara en människa som inte kan öppna ögonen och titta efter.
Men istället för att säga "oj då, jag fixar" så börjar de komma med beskyllningar och förslag som är helt uppåt väggarna fel. Måste allting tas till absurdum?
När man vet att man har rätt. Allvarligt. Jag är så glad att jag inte har en man hemma.
Nu har jag städat undan all skit. Och det kommer inte komma ny skit. Och kommer det ny skit, då är det min egen. Fy fan. Aldrig mer.
Mia
torsdag 11 november 2010
Demoner
Kom precis ihåg att jag hade en otrevlig dröm i natt. Den var full av hot. Människor försökte utnyttja mig. Jagade mig. Försökte få mig att gå dit jag inte ville.
Jag kommer ihåg att jag ville göra något speciellt, men jag lyckades inte.
Istället blev jag uppehållen av annat och hamnade mitt i ett annat drama.
Jag tror att dramat kom inifrån mig själv. Som att jag delades av en demon.
Jag var tvungen att fly.
Men jag tänker mig att det kanske mer handlar o att lägga saker bakom sig.
Om nu drömmar har någon betydelse.
Lite splittrad. Tror att jag måste lämnas i fred. Att få vara ensam.
Eller bara lämna.
Jag går obemärkt förbi
Det är väl konstigt hur olika man kan påverka människor. Man vill tro att ens existens spelar någon roll. Att man är speciell på något sätt. Man kan ju inte vara det för alla i ens närhet, men man hoppas att man skall betyda något för någon.
Ibland kan jag undra om något spelar någon roll egentligen. Om ens existens går helt obemärkt förbi. Det känns så. Man tror att man sätter spår i människors liv, men egentligen är det nog inte så.
Får mig att känna att jag gör rätt val gällande mycket.
Ibland kan jag undra om något spelar någon roll egentligen. Om ens existens går helt obemärkt förbi. Det känns så. Man tror att man sätter spår i människors liv, men egentligen är det nog inte så.
Får mig att känna att jag gör rätt val gällande mycket.
onsdag 10 november 2010
Ladda mig
Inspirera mig snälla! Dessa måste jag aktivt plöja igenom idag. Insåg igår när vi satt med grupparbetet att den skumläsning jag gjort inte gav så mycket...
Vem, VEM bryr sig?
Fikade med Annelie o la mig på soffan ett tag.
Tjejerna på rummet tycker att jag är en klimaterietant. De har på den här varmluftsfläkten, dörren stängd, 5 personer som andas! De sitter med tre tröjor på sig var och jag sitter i linne o kjol o svettas... Jag är väl i klimateriet då.
Mia
Vem, VEM bryr sig?
Fikade med Annelie o la mig på soffan ett tag.
Tjejerna på rummet tycker att jag är en klimaterietant. De har på den här varmluftsfläkten, dörren stängd, 5 personer som andas! De sitter med tre tröjor på sig var och jag sitter i linne o kjol o svettas... Jag är väl i klimateriet då.
Mia
I morse...
I morse... såg det ut så här ute.
I morse... såg jag ut så här.
I morse... behövde jag denna.
Allt detta bara för att överleva.
5 månader kvar av misär, kyla, värk, blöta fötter, kalla vindar, slask, försenade bussar, MÖRKER.
Men eftersom vi håller oss positiva och INTE skall använda droger, alkohol och minnesförlust för att överleva så fokuserar vi på vänner, kärlek, solsken, gnistrande snö och glögg.
Mmmm, vi älskar vinter, älskar vinter, älskar vinter, älskar vinter, älskar vinter (mumlar frånvarande tyst för mig själv sittandes på golvet i ett hörn vid elementet, gungar som i trans, blicken fäst rakt framför mig).
Mia
I morse... såg jag ut så här.
I morse... behövde jag denna.
Allt detta bara för att överleva.
5 månader kvar av misär, kyla, värk, blöta fötter, kalla vindar, slask, försenade bussar, MÖRKER.
Men eftersom vi håller oss positiva och INTE skall använda droger, alkohol och minnesförlust för att överleva så fokuserar vi på vänner, kärlek, solsken, gnistrande snö och glögg.
Mmmm, vi älskar vinter, älskar vinter, älskar vinter, älskar vinter, älskar vinter (mumlar frånvarande tyst för mig själv sittandes på golvet i ett hörn vid elementet, gungar som i trans, blicken fäst rakt framför mig).
Mia
tisdag 9 november 2010
I apatins värld
Ibland undrar jag om det inte är bättre att fastna i apatin.
Slippa möten, slippa tänka, slippa sig själv.
Bara fastna i en bubbla.
Slippa äta.
Släppa allt. Falla. Falla utan att landa.
Jag är inte dum. Jag vet svaret.
Det är inte socialt accepterat.
Trycka på PAUS. Låsa in sig i ett madrasserat rum utan färger.
Hur kom jag o tänka på detta? Jo, jag kollade på videon här nere.
Snälla stäng av min associationsförmåga. Sluta tänk för i helvete.
Burr
Spenderade kvällen med Annelie och Sofia på labbet, mysigt faktiskt. Musik och massa tjat varvat med arbete!
Nöjd med min insats för en gång skull.
Annelie är sjukt kul:
A: Jag hade skjutit mig själv om jag hade fått analysera samma FACSdata om och om igen!
M: Tack Annelie, nu känner jag mig ännu mer motiverad att analysera.
Vad vore jobbet utan bra arbetskamrater. Inte ironisk alltså.
I morgon skall det tydligen bli snöstorm här! Jag höll ju redan på att dö när jag gick hem från jobbet idag. 14 m/s i mån. Suck.
Mössan plockades fram! Jag tänket göra det bästa av saken, jag gillar ju mössor!
Mia
Nöjd med min insats för en gång skull.
Annelie är sjukt kul:
A: Jag hade skjutit mig själv om jag hade fått analysera samma FACSdata om och om igen!
M: Tack Annelie, nu känner jag mig ännu mer motiverad att analysera.
Vad vore jobbet utan bra arbetskamrater. Inte ironisk alltså.
I morgon skall det tydligen bli snöstorm här! Jag höll ju redan på att dö när jag gick hem från jobbet idag. 14 m/s i mån. Suck.
Mössan plockades fram! Jag tänket göra det bästa av saken, jag gillar ju mössor!
Mia
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)