Måndagstankar

Tänk så mycket bra grejer man planerar att göra men aldrig gör. Som att jag köpte skofett för att kunna fetta-in min skinnjacka som är så dassig. Tog mig två år att köpa fettet och det ska inte ta 2 år att smörja in den. Det är sånt man kan göra i soffan när man kollar på TV.

Jag diskade tre gånger igår, senaste gången var klockan 21. Hur kan det se lika dant ut nu igen? Husalf som i Harry Potter?

Tänkt på det där med åldrande och att stadga mig. Känner verkligen att jag vill det. Kunna slappna av och veta att det är 'vi' för alltid. Men det vet man ju aldrig. Alla skiljer ju sig men om
jag fick önska... Så hade jag valt ett harmoniskt äventyrsliv, om det nu är förenligt med varandra vilket jag tror och hoppas.

Nu är det oktober och hösten är här på riktigt. Längtan härifrån är mindre än vanligt, men ändå förbannat stor. Skall bara klara av den där disputationen först. Sen är jag fri! Vilket inte alls är sant, för jag kommer vara slav under verkligheten mer än någonsin då.

Skulle behöva gå till jobbet, men har huvudvärk och vill kräkas. Men det känns inte som att huvudvärken blir mindre.
Oj, jo, försökte röra på mig, misstag. Explosion. Stavas det så? Explosion?
Skall meddela chefen detta, vill inte han ska tro att jag inte bryr mig. Men sanningen är den att jag sovit fyra timmar pga huvudvärken, jag kommer inte kunna jobba ändå.
Tacksam för min mamma som ringt neurolog och allt för mig. Ibland orkar man inte själv. Har redan klarat av nästan alla läkarbesök denna höst. Frikort - hej hej!
Lustigt det där med höjd gräns för frikort och högkostnadsskydd. Alliansen hävdar att de inte vill göra rika människor rikare (eller fattiga människor fattigare) men ändå höjer de beloppen innan man får rabatt/det blir gratis. Friska människor går ju aldrig till läkaren eller får medicin utskriven medans sjuka människor är de som ändå kommer komma upp i de nya gränsbeloppen men behöva betala mer ur egen ficka. Paradoxalt? Tur för mig att jag knappast klassas som fattig (från maj i år, men det slutar också i april nästa år då jag blir arbetslös) men jag tänker på alla andra.

Ok, en sak i taget idag.

- Mia