Frågor

Det är väl konstigt vad vetskapen om att man har något att göra kan skapa en sådan oro i kroppen och i sinnet. Hela veckan har jag varit konstig, drömt mardrömmar varje natt, en allmän frånvaro hela tiden.

Onsdag:
Det gick bra hos psykologen.
Jag hade tid klockan halv fyra. Normala människor går till jobbet innan. Jag kunde inte. Jag ville, men det gick inte. Besviken på mig själv. Jag får små hopp om framtiden ibland, men jag gör mig själv besviken gång på gång. Jag vill så mycket, men förmår inte ens göra hälften.

Hos psykologen diskuterade vi min hårdhet, som enligt henne är onormal. Onormal för en deprimerad människa, onormal för en vanlig människa. Man skall bry sig om vad andra människor tycker om en. Men jag gör inte det. Jag är jag. Duger det inte så gör det inte det. Vad ska jag göra åt det? Vill jag göra nått åt det? Nej det vill jag inte. Jag tycker om det hos mig. Jag sa till henne att jag ser det både som en svaghet och en starkhet. Svaghet för att jag kanske missar tillfällen att träffa människor som umgås med "de där" jag inte vill umgås med. Starkhet för att jag väljer mitt umgänge och koncentrerar mig på äkta relationer istället.

Det rörde upp känslor. Jag har tänkt på det så mycket. Varför är jag så hård? Varför har jag en sån hård yta? Är det fel?
Jag har inget svar.
Ångest dag o natt. Frågor som "varför ska jag gå hos en psykolog när det bara får mig att må sämre" och "det kanske är bra att rannsaka sig själv ibland" men "vill jag verkligen veta allt om mig själv" dök upp. Flyktbeteende igen. Återkommande.
Är det ett invant beteende från barndomen? Orkar jag röra upp allt som ligger begravt o som jag på sätt i vis kämpat för att förtränga o komma över?

Torsdag:
Ångest. Går till jobbet för att jag skall hjälpa Annelie att labba. Måste finnas där, hon är så viktig.
Döångest. Bella kommer, vi pratar o dricker vin. Jonas sover på soffan. Vi diskuterar depressioner. Hon har känt mig så länge, kommer ihåg saker jag glömt. 13 år. Lång tid.

Fredag:
Vaknar tio. Jag ska till jobbet. Jo! Jag ska! Snart! Vänta lite till. Tankar. Snurrar. Det sätter igång. Snälla sluta. Sluta styr min dag. Låt mig jobba. Jag vill jobba. Jag vill ha en bra dag. Låt mig få nått gjort. Det ringer. Ignorerar. Tittar inte ens på telefonen. Ångest för det. Ångest för annat.
Nu, ska ja gå. Snart. Ja, nu.
Inget händer, välkommen till min värld.


Jonas kommer hem, han uppdaterar min iphone. Det tar lång tid, fan vi är sena. Janne och mamma väntar på oss. Ångesten kommer. Fan.
Middag, jättetrevligt, dricka o lax för min del. Ångesten släpper inte. Men har trevligt, saknar de, fram för allt Janne, han är så fin, så bra, så duktig.
Lillis är underbar. Stöttar, tröstar, så vacker. Förtjänar jag verkligen detta? Han säger: ja. Jag tror inte på det.

Mia